Då många verkade sugna på en bokcirkel så kör vi helt enkelt igång. Vad kan då vara bättre än att börja med det mest grundläggande nämligen:
Vad är ekonomiskt frihet?
Det kan ju självklart finnas flera definitioner av detta men nedan kommer vi redogöra för vår syn som ingång till ett samtal.
Från vårt perspektiv finns det tre viktiga principer när det gäller ekonomiskt frihet:
- Det finns i grunden fyra vägar till ekonomiskt frihet – två av dessa ”extremsparande” och ”start-up” handlar om att skapa ett större kapital och sedan leva på det kapitalet resten av livet. De två andra vägarna ”unworking” och ”livsstilsföretagande” handlar om att skapa en situation direkt där man antingen kan göra en hobby eller intresse till sitt jobb alternativt jobba relativt lite med ett arbete som betalar räkningarna för att sedan ha gott om tid utanför jobbet för att utveckla sina intressen. Gemensamt för alla vägar är att de förutsätter en god ekonomiskt kontroll och tydlig prioritering. De flesta som skapat sig ekonomiskt frihet har gjort detta på sitt eget sätt vilket ofta är en kombination av alla eller några av dessa vägar.
- Ekonomiskt frihet är inte en punkt det är en process – så snart du tar tag i din ekonomi och påbörjat processen så ökar friheten ganska snabbt även om du bara går från några av de lägre nivåerna. Att tillexempel gå ifrån att ha balans dvs att ekonomin precis går ihop varje månad till att ha ett betydande utrymme mellan inkomster och utgifter gör en väldig skillnad. För egen del levde vi under ett antal år på mindre än en av våra två inkomster och även om vi ännu inte hoppat av ekorrhjulet så var känslan av frihet stor redan då.
- Ekonomiskt frihet bygger på enkelhet och sparsamhet – det råder inget tvivel om att frihet som bygger på sparsamhet och enkelhet är tillgängligt för fler än frihet som bygger på hög konsumtion och stort kapital. Detta handlar både om det utrymme som finns för oss här på jorden rent fysiskt och hållbarhets-mässigt där alla inte kan ha flera boenden, bilar och massor av prylar etc om vi alla ska få plats inom jordens gränser. Men i minst lika hög grad handlar det om att man först måste frigöra sig från tanken att ”mer och större” är bättre innan man kan vara ”fri” oavsett ekonomiskt standard. När man väl har frigjort tanken så märker man snabbt hur lite man behöver och det känns meningslöst att försöka ”roffa åt sig” mer.
Det var vår kortfattade beskrivning av vad vi tycker och tänker kring ekonomisk frihet och vilket är ingången till det första ”mötet” i bokcirkeln. Nu öppnar vi kommentarsfältet för er, ni är fria att filosofera och kommentera som ni vill. Tycker ni att det är svårt att veta var ni ska börja så kan ni ta ledning i frågeställningarna nedan.
Vad tycker och tänker du kring detta centrala begrepp? Hur ser du på de olika faserna? De olika vägarna? Var befinner ni er? Vad tycker du är svårt? Hur fri är du? Hur ser ni på sparsamhet/enkelhet kontra att vara mer traditionellt ”rik” som vägen till frihet?
Enkel boning- ett fritt liv i all enkelhet- 
Jag tycker att idén om att leva på avkastningen av ett samlat kapital är fantastiskt klokt! Jag tror att c:a 3 MKR/vuxen person behöver man på något sätt ha lyckats skrapa ihop för att vara ”ekonomiskt fri”. Det förutsätter givetvis att man har lärt sig leva ett smartare liv och skalat bort onödiga kostnader som inte tillför något viktigt till sitt liv.
Vi har kommit fram till att börja leva mer ekonomiskt för att i första läget gå ned i arbetstid. Börja med att göra månadsbudgetar och följa upp dessa. Att vänja sig med dessa ”nya” lägre kostnader successivt tror vi kan vara en lättare väg till en större frihet.
Vi har varit duktiga att pensionsspara genom åren och samlat på oss en del. Är det någon som har erfarenhet av om man kan tänka lite ”fyraprocentsmodellen” där också? Jag tänker om vi plockar ut 4% av kapitalet per år från tjänstepensionen från till exempelvis 57 år och har fortsatt tillväxt på kapitalet på motsvarande uttag.
GillaGilla
Hej Christer och tack för din kommentar,
Jag skriver ett kort svar med mina tankar men hoppas framförallt att andra läsare ska ge sig in och diskutera frågorna framöver.
Precis som du säger så behövs det någon form av kapital att leva på och jag skulle nog vilja drista mig till att säga att de flesta som väljer att frivilligt jobba mindre också ofta först sparar ihop ett kapital även om det inte är tillräckligt stort för att leva på resten av livet.
Exakt var man sätter gränsen för hur stor budget man behöver för att leva ett gott liv kan ju variera ganska mycket beroende på intressen och familjesituation men det är av stor vikt att frigöra sig från tankesättet att ”mer pengar” eller ”mer prylar” bortom en viss punkt ska göra livet bättre.
Vad gäller tjänstepension så är det ju ett kapital precis som vilket annat kapital som helst (dock med viss risk för den som har långt kvar till uttag att reglerna kan förändras kraftigt innan det är dags att ta ut) Därför bör 4% regeln kunna tillämpas även här. Eftersom uttag av tjänstepension beskattas som inkomst av tjänst kan det vara bra att planera för att ha ”medelgoda” inkomster under många år snarare än att ha väldigt höga inkomster under få år och sedan låga då det senare kan resultera i mycket högra skatt om man kommer över brytgränser etc. Detta kan hända om vissa pensioner är inställda på 5 års uttag och flera utfaller samtidigt (inkomst av tjänst läggs samman mellan lön, privatpension, tjänstepension och eventuell allmän pension).
Någon som redan tar ut vet dock säkert mer så jag hoppas att fler hoppar in här:-)
GillaGilla
Varför jag skrev att jag tror att det behövs ca 3MKR/vuxen i kapital är att jag tror att det behövs ca 10000:-/månad/vuxen att ”leva på”.
GillaGillad av 1 person
Hej, jag förstod att det var så du tänkte och jag håller i grunden med. Vad jag menar är att siffran skulle kunna vara 2 MSEK eller 4 MSEK och vara lika relevant. Skulle den däremot vara i ett helt annat härad uppåt eller nedåt så skulle jag inte avskriva tanken men jag skulle ha en del följdfrågor:-)
GillaGilla
Hej! Kul med en bokcirkel. Hänger gärna på.
Vi har i ca 3 år arbetat strävsamt och envist mot att kunna sluta arbeta innan pensionen ( är runt 55). Bland annat mycket tack vare er bok och blogg som inspiration. Oerhört värdefullt!!!
Har successivt gått ner i arbetstid och vi båda jobbar nu 50% i väntan på att kunna sluta helt. Ingen av oss har orkat fortsätta jobba heltid när längtan efter ett par års sparande och planerande blev alldeles för stark.
Det som vi upplever att människor runt omkring oss har svårast att hantera och ta in är att det inte krävs många miljoner för att kunna minska sin arbetstid och såsmåningom sluta. För oss är det verkligen så att minskade utgifter i takt med förnöjsamhet med ett enklare liv har varit och är det viktigaste. Mycket händer i den personliga utvecklingen påvägen som är väldigt härligt. Man får det liksom på köpet. Att vara nöjd med det man har och sluta sträva efter mer och nytt hela tiden, att dra ner på tempot, att fråga sig själv vad som är viktigast i livet etc etc. Det är det bästa men väldigt svårt för andra att förstå. Ni är förebilder för oss och vi hoppas vi kan vara förebilder för människor runt omkring oss.
Tack för all kunskap och inspiration! /
GillaGillad av 2 personer
Hej och tack för din kommentar,
Roligt att höra att ni hittat er väg fram till ett (ekonomiskt) friare liv. Tror generellt att många har svårt att förstå för att de inte förstår hur mycket onödig konsumtion som förekommer i en vanlig ”medelinkomstfamilj” varför det också är svårt att förstå hur mycket man kan dra ner utgifterna och samtidigt leva ett lika bra (eller ofta bättre) liv.
Kul också med din avslutande tanke om att vi påverkat er som i er tur påverkar vidare vilket blir som ringar på vattnet. Det kan ibland vara frustrerande att tänka att trots all den uppmärksamhet vi fått under de senaste åren så når vi kanske lika många på ett år via bloggen eller boken som vissa traditionella influensers (som driver på för ökad konsumtion) når på en vecka eller i vissa fall på en dag…
GillaGilla
Hej! Jag gillar också bokcirklar!
Jag delar inte alls er önskan att sluta jobba ett vanligt ”åtta till fem” jobb. Jag trivs väldigt bra med mitt, och fortsätter gärna. Flextid, 80% arbetstid, visst arbete kvällar och helger (ca en gång per månad) gör att jag är ledig mycket ändå. Så i visst mått ”unworking”, även om jobbet tar mycket tid och energi, och verkligen är jobbigt.
Jag tycker dock det är viktigt med ekonomi, och framför allt sättet vi konsumerar idag. Jag vill leva hållbart, och vill uppfostra mina barn till samma sak. Konsumtion tar ju också en massa tid som jag vill lägga på annat! I helgen var jag utomhus med min familj i stället för att gå och shoppa. Ljuvligt!
När det kommer till ekonomisk frihet känner jag mig helt fri. Jag kan köpa vad jag vill och resa vart jag vill. Dock blir det inte så mycket shopping, eftersom jag tycker det är tråkigt och onödigt, och resor begränsas av barnens lov, allas ork i familjen (stort behov av att vara hemma och ”skrota” på kortare lov och helger) och en önskan att inte flyga så mycket. Så just nu är jag nöjd och glad. Och sparar pengar om jag framöver (vem vet vad livet kommer med?) har andra förutsättningar och önskningar. Eftersom jag jobbar en del väljer jag dock att köpa en del tjänster som inte ni gör- hantverkare och städning till exempel. De gör det de är bra på, och jag gör mitt jobb, som jag är bra på.
Det svåraste just nu är nog omgivningens förväntningar. Jag upplever att jag ”borde” jobba mer, avancera, äga ett större hus, ha häftigare saker. Jag strävar efter att bry mig mindre om det, och hoppas också att samhällssynen förändras till ett mer hållbart perspektiv.
Tack för all inspiration!
GillaGilla
Hej och tack för din kommentar,
Kul att du känner dig fri och att ekonomi för dig är något som möjliggör inte som hindrar det är så det ska vara. Bra också att du trivs med ditt jobb, och i och med att du har en stark ekonomi så kan du ju troligen ganska lätt göra en förändring om detta förändras.
Vad gäller att köpa tjänster så kan det vara ett alternativ och vi köper garanterat tjänster när det är något som är övermäktigt eller farligt utifrån vad vi vill ta på oss. Bästa tjänsterna att köpa är sådana som man själv är duktig på men inte har tid med (städning, trätt etc) eller sådant som man inte alls klarar av (säg sånt som kräver expertkunskap och som man gör sällan). Det är stor skillnad på att tillexempel välja att köpa städning, tvätt eller matlagning som tjänst då eller att helt enkelt inte veta hur man gör. Om det senare är fallet så blir man en mer sårbar människa. Att kunna mycket men ibland låta någon annan göra det är en styrkeposition.
För att leva den här livsstilen måste man orka med att vara lite annorlunda eller också får man prata tyst om hur man lever (för det är inte säkert att någon märker hur sparsamt man lever…).
Kan bara hålla med om din förhoppning att vi rör oss mer i en sån här riktning. Ett enklare men bättre liv skulle vara en bra mycket bättre framtid än naturkatastrofer och krig som jag är övertygad om att vi till sist hamnar i om vi inte gör förändringar.
GillaGilla
Hej!
Jag strävar inte mot FIRE, jag vill hitta en balans mellan familj, arbete och nöje.
Jobba mindre nu när barnen är små. Kunna vara ledig när jag har möjlighet eller känner för det.
Detta kräver inte flera miljoner på kontot.
Jag och frun har knappt 250 000 kr i portföljen men valde att hela familjen var ledig i 2 månader med bara en inkomst. Frun sa upp sig från ett jobb och då fick vi en möjlighet att vara lediga tillsammans. Den tog vi.
För 2 år sedan hade vi inte ens tänkt tanken att vara lediga utan lön.
Nu var det nästan en självklarhet.
För mig är det en ekonomisk frihet och den vill jag fortsätta ha i framtiden.
Pappa betalar? Bloggen om privatekonomi
GillaGilla
Hej och tack för din kommentar,
Låter som ett mycket sunt sätt att tänka. Vi var också lediga mycket (även tillsammans när en inte fick betalt) med våra barn och det ångrar vi inte en sekund även om vägen mot full ekonomiskt frihet förstås blev lite längre på grund av det.
Du har helt rätt att friheten kommer redan med ett lite mindre kapital och i än högre grad av förmågan att kunna leva gott på lite. Sjukt egentligen med vår höga standard att det du säger ovan kring att ha motsvarande en årslön på banken, kunna säga upp sig utan att ha nytt jobb klart och att ta ”ledigt utan lön” för de flesta låter som något som är helt ogenomförbart.
Tur att det finns några som vet bättre…och förhoppningsvis blir vi fler likt ringar på vattnet:-)
GillaGilla
Hej!
Tack.
Ja många undrade hur vi kunde ha råd, många som tjänar betydligt mer lön än vi.
Vi berättar att vi prioriterar tid mer än prylar och resor.
Mvh PB?
GillaGillad av 1 person
Är man ekonomisk fri om hela frihet är uppbyggd på att man är ihop som ett par? Då är man i en beroendeställning väl?
GillaGilla
Det går väl att känna sig ekonomiskt fri även om man är ensam? Kanske lite svårare då man får ta ALLA kostnader själv. Men då får man väl förhålla sig till det och se vad som krävs…
GillaGilla
Det finns många dimensioner i din frågeställning, tycker jag Nick. Som ensamstående utan barn kan nog friheten vara större än i förhållande med någon annan. Med barn blir ekonomin mer tyngd av diverse behov som du inte lika lätt kan styra över. Är en då del i ett samspelt par med liknande drömmar och ambitioner kan det vara enklare att leva ett fritt liv. Att ha barn varannan vecka kan dessutom innebära krav att upprätthålla en viss standard som den andra föräldern sätter och därmed kan det också vara svårt att välja vilken nivå av inkomster och utgifter en önskar…. Och det här är bara några aspekter utöver normer och samhällets förväntningar på dig som individ, förälder, arbetskamrat/anställd etc du ska ta ställning till.
GillaGilla
Jag skulle säga att man inte är det om man inte kan gå separata vägar och fortfarande fortsätta vara ekonomiskt fri. Klarar man inte splitta tillgångarna och fortsätta leva som fri så är man inte helt ekonomiskt fri. Det finns personer där den ena parten inte har råd att begära ut skilsmässa för att den då inte skulle kunna fortsätta bo i Stockholm t.ex eller man avstår för man kan inte se hur man skulle klara ekonomin själv.
GillaGilla
Hej och tack för era kommentarer,
Detta är tydligen ett ämne som engagerar och jag tror att det kanske också är ett ämne där olika personer beroende på sina erfarenheter tänker väldigt olika. Kan redogöra för hur vi tänkt och så kanske någon annan kan fortsätta fylla på med sina tankar.
Vår frihetsplan bygger på att vi är ett par och att vi lever tillsammans. Hade vi väntat till det att vi hade så mycket pengar så att vi kunde blir fria och samtidigt ha en säkerhetsmarginal så att vi inte behövde jobba om vi gick skilda vägar hade det uppskattningsvis tagit 3-4 år längre och det var inte tid vi ville förlora.
Vår plan A är att vi ska hålla ihop resten av livet…vår plan B, C och D är att jobba hårdare på plan A. Vi hade egentligen inte ens tänkt tanken på att gå skilda vägar innan frågan kom upp på bloggen för några år sedan och då fick vi tänka till. Vi har därför nu ett ”handslag” på att om det skulle hända så behåller Maribel vår hus och jag behåller min högre pension. Detta motsvarar ungefär samma värde resten av kapitalet delar vi lika på. Detta skulle med störa sannolikhet innebära att de små extrajobb som vi gör idag då skulle gå ifrån att vara frivilliga till att vara nödvändiga för oss båda men i övrigt skulle vi fortfarande båda vara i en stark ekonomiskt position.
För oss har det också varit viktigt att det inte handlar om att Maribel är beroende av mig eller att jag är beroende av henne i någon hierarkisk mening. Vi är beroende av varandra inom paret vilket är något vi valt och vill vara…Det är heller inte så att en av oss har en betydligt högre utbildningsnivå eller att någon av oss skulle ha svårare eller lättare att få ett nytt jobb om det var vad vi önskade. Vi delar också på hemarbetet och är ungefär lika duktiga på olika praktiska göromål. Kort sagt så är ingen beroende av den andra men vi är väl beroende av det par som vi gemensamt bildar.
Fortsätt gärna konversationen här det här är riktigt spännande!
GillaGilla
Detta är intressant! Nu har ni en plan men vad händer med par med samma plan men helt olika förutsättningar att nå dit? Här gäller det verkligen att fundera..
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Man behöver helt klart en plan om man är orolig för detta så att inte den ena parten sitter helt i knät på den andra om man av någon anledning går skilda vägar.
Som jag sagt tidigare så tycker jag att det är helt ok (kanske till och med önskvärt) att vara beroende av varandra i en relation men det är inte önskvärt att den ena har en tydligt starkare position. Tror att det senare kan bli väldigt dåligt både för relationen medan den existerar och oxå potentiellt mycket svårt när man bryter upp.
GillaGilla
”Vi har därför nu ett ”handslag” på att om det skulle hända så behåller Maribel vår hus och jag behåller min högre pension.”
Ni har inte valt att ha ett äktenskapsförord där detta slås fast? Varför inte i så fall?
Din pension ingår ju inte vid en bodelning men det gör huset om ni inte har ett äktenskapsförord som säger annat. Skulle ni vara oense vid en skilsmässa (inte helt ovanligt) har du ditt på det torra medan Maribel är i en mycket svagare sits.
GillaGillad av 1 person
Hej Storugglan och tack för din kommentar, det var länge sedan kul att du är ”tillbaka”.
Nej vi har inget äktenskapsförord och tanken att vi skulle gå skilda vägar har inte ens slagit oss förrän den kom upp via bloggen.
Vi är så himla omoderna så att vi faktiskt litar på varandra och även om vi skulle gå skilda vägar är jag övertygad om att vi skulle lösa detta på ett sätt som är rimligt för båda.
GillaGilla
Jag upptäckte hela FIRE-rörelsen tack vare dig Oscar, när jag lyssnade på Kropp och själ i våras. Sedan dess har jag gett mig ner i ”the rabbit hole” som de säger i ChooseFI.
Jag känner mig relativt ekonomiskt fri, men det bygger på att jag och min man fortsätter leva tillsammans. Vi har alltid kunnat välja hur mycket vi har jobbat. Jag har aldrig arbetat heltid och min man jobbade deltid i 9 år.
Pengar har aldrig varit en begränsning men vi har å andra sidan inga dyra vanor. Vi har redan innan jag upptäckte FIRE gjort smarta livsstilsval som sparar oss mycket pengar. Vi bor iofs i en kranskommun till en storstad men vi har köpt ett mindre hus.
Det som jag funderar mycket över just nu, är balansen mellan att spara och investera för att nå FIRE, gentemot att inte jobba så mycket för att ha tid här och nu. Då blir FIRE mer av en utopi, som kanske kan nås om ca 15-20 år. Just nu jobbar jag ca 60% och det känns lagom i livspusslet men det blir ingen vidare sparkvot av det. Hur tänker ni andra kring balansen mellan här och nu och kraftigt sparande för att nå FIRE?
GillaGillad av 1 person
Hej Emma,
Jag har också brottats med tanken på vilket som är bäst, spara till FIRE eller leva här och nu. FIRE rörelsen fokuserar på att öka sina frihet genom att anamma en enklare livsstil och bygga upp finansiella tillgångar med målet att slippa lönearbete.
Säger man att allt lönearbete = ekorrhjul och bör undvikas genom så snabb FIRE som möjligt så tycker jag man missar de frihetsgrader som går att bygga inom många (men tyvärr inte alla) yrken. Att bygga kompetens och erfarenhet inom ett yrke där detta belönas med bättre lön, arbetsuppgifter och högre grad av autonomi tycker jag är att öka sin frihet. Detta motsäger inte FIRE, tvärt om, med högre lön kan man spara mer.
Min strategi är både spara till FIRE men också minska min arbetstid. Genom att jobba mindre får man bättre balans mellan arbete och fritid till priset av senare FIRE. Men jag tycker inte det gör något, det är vägen som är målet så om du trivs med ditt jobb och livspussel så tycker jag inte det gör något att du jobbar. Ofta finns det dessutom mycket positivt med att arbeta förutom lönen.
GillaGillad av 1 person
Hej Sparräven och tack för din kommentar,
Den hade tyvärr klassas som ”skräp” av wordpress så det tog ett bra tag innan jag upptäckte den och kunde godkänna den. Ledsen för det men bättre sent än aldrig.
Håller helt med dig och även om jag är väldigt tacksam för att vi har fått möjligheten att prata om vår ”resa” mycket under den senaste tiden så tycker jag att det är tråkigt att det blir så mycket fokus både negativt och positivt på att följa ”vår väg”. För vår del så tror jag att vi tog rätt beslut baserat på vår startpunkt och under vår väg mot frihet så var vi väldigt fokuserade på den vägen vi valt.
Efteråt har vi dock blivit väldigt mycket mer uppmärksamma på hur stor vår frihet var redan under processen men också hur andra kan dra andra slutsatser om bästa väg utifrån andra förutsättningar och startpunkter.
Vill verkligen slå ett slag för boken Job Free för den som funderar över olika vägar:
Job Free (Jake Desyllas) som beskriver fyra olika vägar att lämna ekorrhjulet. Lättläst och baseras på författarens egna podcastintervjuer. https://track.adtraction.com/t/t?a=1064669490&as=1231495080&t=2&tk=1&url=https://www.bokus.com/bok/9781523680009/job-free-four-ways-to-quit-the-rat-race-and-achieve-financial-freedom-on-your-terms/
GillaGilla
Vi gillar tänket att spara pengar för att vara ekonomiskt fria och rent pengamässigt skulle vi nu, vid 44 resp 47 års ålder med två mindre barn kunna sluta jobba. Men, det gör vi inte. Vi jobbar deltid för att vi tycker våra jobb är roliga. När barnen var små tog vi inte ut en dag från försäkringskassan innan barnen fyllde 1 år (sen fick vi tänka på att bibehålla vår SGI). Nu kan vi ta ut ersättning från fkassan när vi jobbar deltid ett bra tag till och vi har planerat så vi kan ta 6 veckors föräldraledigt fram tills minstingen fyller 12. Nu, när vi har bra ekonomi tack vare våra jobb gör vi mycket kul ihop. Köper städ o någon annan tråkig hushållssyssla. Men vi reser mycket o är lediga mycket tillsammans i vardagen. Helt enkelt gör saker vi gillar.
Vi är måna om att leva här och nu. Vår erfarenhet säger oss, dessvärre, att ibland blir en människas liv alldeles förkort…
Vi ser ingen charm i att leva supersnålt ett antal år för att kunna sluta jobba och sen fortsätta leva tämligen snålt.
Vi lägger också mycket pengar på upplevelser (konserter, restauranger osv) så både vi och barnen uppskattar.
Det viktigaste tycker vi är att vi alla respekterar varandra, både likheter men även olikheter. För vissa är målet att sluta jobba o styra sin tid medan för andra, såsom för oss, är målet att kunna leva ett, i vårt tycke, rikt och gott liv med jobb vi trivs med. Och det som gör oss allra mest rika är inte våra pengar utan att vi har varandra och att vi i familj och släkt mår bra!
GillaGilla
”vi har planerat så vi kan ta 6 veckors föräldraledigt fram tills minstingen fyller 12”
föräldrarpenning brinner väl inne när barnet fyller 8 år eller?
GillaGilla
Hej och tack för din kommentar,
Helt klart så ska vi acceptera olikheter och det är ju därför vi vill bli ekonomiskt fria för att kunna leva mer i linje med våra värderingar och prioritering snarare än någon annans.
Samtidigt tycker jag att det är som är unikt med FIRE så som jag uppfattar den är att den bygger på en i grunden sparsam livsstil vilket också gör ett liv som är mer ekonomiskt fritt tillgängligt för många. Det hindrar inte att man prioriterar olika och att en köper mer tjänster medan någon annan köper mer av något annat eller inte köper alls.
Att kunna leva gott på lite är nyckeln för att detta ska bli tillgängligt för många men sen finns det ingen exakt gräns för vad som kan anses vara ”lite”.
Det är ju också en väldigt skillnad på att jobba när man vet om att det är ”frivilligt” jämfört med om det är ett tvång vilket jag tror är stor del av den härliga känsla som ni upplever.
GillaGilla
Nick: om barnen är födda efter 1 jan 2014 ska du ta ut alla dagar utom 96 st fram till barnet fyller 4 år. De 96 dagarna får du använda fram till barnet fyller 12 år.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Intressanta frågeställningar och jag tycker att det beror väldigt mycket på den situation man befinner sig i. Hade vi tillexempel haft yrken när vi började med detta som lämpade sig för deltid så hade vi nog bara jobbat heltid ett par år för att bygga upp en rejäl buffert för att sedan börja jobba mycket mindre direkt och sedan kanske fortsatt länge på den lägre nivån. Just nu arbetar vi frivilligt motsvarande ca 30% av full tid med att skriva, föreläsa och vikariera etc vilket är en bra balans. Eftersom vi gjort detta efter vi blev fria så har vi inget krav på inkomst från detta men då och då får vi ändå lite betalt får vissa aktiviteter vilket ju inte skadar.
Alla måste ju dra sina egna slutsatser men personligen tycker jag att det är OK att vara beroende av varandra inom ett par men det är inte helt OK att den ena parten är helt beroende av den andra då det blir ett ojämt styrkeförhållande som inte är önskvärt. Vad jag förstår av vad du säger så låter det som att ni är jämställda men beroende av varandra för att känna frihet. Det finns fantastiska ekonomiska, praktiska och inte minst känslomässiga fördelar med tvåsamheten som man ska ta vara på!!
Betänk också vilken stor frihet ni har bara att ni kan tillåta er att tänka dessa tankar, att ni vet att ni kan leva på betydligt mindre än två heltidsinkomster vilket möjliggör så många alternativ som att lägga undan en massa pengar, båda jobba deltid eller växeldra där en jobbar heltid åt gången och sedan växla tillbaka.
GillaGilla
Jag tror vi spenderar en hel del tid och pengar på saker som inte ger oss något tillbaka. Mobilabonnemang och schampoo är hygienfaktorer, de gör oss aldrig lyckliga men vi kan bli olyckliga om de inte funkar. Jag har verkligen börjat förändra mitt tänk med hjälp av småsakerna. Schampoo som hård tvål ger mig ingen kvalité-försämring men sparar fort hundralappar. Lite löjligt kanske men det har blivit symbolen för hur jag vill leva.
Vi står mitt i språnget att flytta ut ur stan för vad vi tycker är mer kvalité, där finns de sakerna vi vill spendera mer tid med. Dessutom ger det oss ännu lägre kostnader och större möjlighet att inte bli livegna jobb och projekt som dränerar energi. Utmaningen tycker jag är att tämja båda sidorna. Jag blir en stressad ekorre som vill fylla ladorna och jobbar in i kaklet för sedan kanske det inte kommer finnas jobb att få vilket ger en ängslan. Men samtidigt blir mitt slitna jag mer benäget att spendera onödiga pengar än det utvilade eftertänksamma jag. Behöver lära mig att ha is i magen och att kunna slappna av en stund varje dag. Men det är på gång!
Nu är de strategiska funderingarna många! Hur vill jag försörja mig? Tanken är att i snitt gå ner i tid och stanna där väl förbi tänkt pensionsålder (31 nu). Blanda eget företag med anställning kanske? Är det smart att skaffa solceller och badrum i gästhuset med en gång eller att betala av lånet och spara till de potentiellt avkastande investeringarna?
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Ditt exempel med schampot tycker jag är jättebra för det kan överföras på så många områden. Funktionen ”rent hår” vill vi inte avstå ifrån men det går att lösa på en mängd olika sätt, när vi inte är eftertänksamma så tar vi den lösning som mest tydligt presenteras framför ögonen på oss vilket inte sällan är den dyraste. Samma gäller på väldigt många områden.
Som du säger finns det en balans mellan att likt en ekorre ”spara i ladorna” för sämre tider medan man samtidigt löpande ger sig själv tillräckligt med tid för återhämtning. Vi har flera gånger påpekat att vi tror att vi med samma startpunkt som vi hade för 8 år sedan skulle ta samma beslut men om vi hade börjat om i yngre år (innan vi utbildat oss och börjat jobba) så hade vi nog istället valt andra utbildningar och därefter jobbat mindre men hela livet ”unworking eller livsstilsföretagande”) Nu har vi istället blivit fega entreprenörer och startat eget efter det att vi redan är fria, nu utan krav på att det ska genererar någon större inkomst.
Tror generellt att det är bra att se om man kan stå på flera ben om det tillexempel går att bygga om en gäststuga för att få en uthyrningsmöjlighet samtidigt som man driver någon verksamhet i egen firma och kanske jobbar som anställd så kanske man inte kortsiktigt optimerar inkomsterna men man bygger en ekonomi som står på flera ben och man skaffar sig flera erfarenheter som kan skalas upp och ner till inkomster beroende på vilja och behov. Jämför med den som är super specialiserar och duktig på sitt jobb men som inte kan något annat, det kan i vissa fall ge väldigt hög inkomst kortsiktigt men är betydligt mer sårbart.
GillaGilla
Spännande att du skulle valt en annan utbildning nu i efterhand. Vad skulle du/ni ha valt och varför?
GillaGillad av 1 person
Hej Lara och tack för din fråga,
Det är alltid svårt att spekulera i hur man hade valt om man hade börjat om för 20 år sedan men det ligger nära tillhands att tro att Maribel hade valt något mer kreativt (kanske grafisk design?) och att jag hade valt att bli lärare på någon skolnivå. Valen handlar både om att vi vill göra något som känns meningsfullt, något som vi har fallenhet för men också möjligheten att själva kunna påverka att jobba mindre en heltid under perioder när vi vill det.
Hur tänker du? Har du nyligen valt en utbildning eller är du på väga att välja? Vilka aspekter är viktiga för dig?
GillaGilla