Arbetslös, men inte meningslös!

Vi är just nu upptagna med familjeliv, bokprojekt, skola och en del annat så det har blivit lite glest mellan inläggen på sista tiden. Vad roligt då att Klara ville skriva ett nytt gästinlägg.

Hej igen! Nu är jag tillbaka för ett andra inlägg som gästskribent. (mitt första inlägg hittar du här) Roligt att få stänka ut några korta ord om ekonomi igen! Det har kliat i fingrarna under tiden jag har varit borta. Mitt första inlägg handlade om att sitta stilla i båten under Coronakrisen.

Innan Corona tog fart studerade jag en magisterutbildning på ett år, valde sedan att vara föräldraledig med vår mjuka bebis i 7 månader i direkt anslutning och nu när föräldraledigheten precis tagit slut står jag utan jobb. På något tekniskt plan har Corona gjort mig arbetslös, om jag får vara så skamlös att jag skyller ifrån mig på det. Åtminstone har det gjort det ohyggligt mycket svårare att få tag på ett jobb i det fält jag vill arbeta inom. 

Så, nu är krisen här. I stort sett det värsta scenariot vi kunde tänka oss infriades. Vårt drömscenario var förstås att jag skulle kunna arbeta heltid medans min man var föräldraledig. Istället blev jag kallt och hårt arbetslös och vi får leva endast på en persons föräldrapenning. Därav har min ideologi blivit satt på prov. Har jag smaklöst glidit ifrån “sitt still i båten”? Har jag panik? 

Nej, kort och gott så sitter jag ännu stilla i båten trots att vi potentiellt står inför en större, delvis oväntad, utgift nästa år. En skulle kunna sammanfatta läget som fritt men frustrerande. Och det summerar egentligen det mesta. Det ska dock betonas att detta inte bara har skett utan endast är möjligt för att vi varit medvetna om våra förutsättningar och planerat därefter. Ett exempel på det är att vi konstant lever med låga fasta utgifter vilket ger en stor rörlig del. Ett annat exempel är också att vi sparar ungefär 50 % av det vi får in varje månad vilket gör att om vi bara “pausar” sparandet mot ekonomisk frihet så förändras inte levnadsstandarden nästan alls. Det enda som händer är att vi inte kan röra oss på samma sätt mot vårt mål. Ett tredje exempel är att vi har ett buffertkonto att göra uttag från ifall vi verkligen skulle sakna pengar på någon post. Och. Så. Vidare.

Istället för att stressa över vad som går förlorat njuter vi av fördelarna. Vi får, återigen, mer familjetid ihop. Tillsammans gör vi söta äppelremmar i ugnen och letar i blöta skogsmarker efter lingon och svamp. Jag har tid att slänga gamla saker i garaget som jag trängts med i två år, akvariet är skinande rent och i soffan på kvällen sitter, istället för två tysta, trötta vuxna, två pratglada vuxna och diskuterar Naruto och skrattar. Fokus ligger på meningsfullheten, inte arbetslösheten. Det är tråkigt när friheten får stå och vänta men vi ser det som att vi tar ut friheten i förskott nu istället, som ett litet test. Då får vi blodsmak i munnen och vill arbeta hårdare när vi väl får möjligheten samtidigt som vi lever fritt medans barnen är små istället för senare. Jag låter dörren stå öppen för möjligheterna att trilla in. 

Avslutningsvis vill jag säga att jag förstår att jag är priviligerad som kan ta det lugnt som arbetslös. Jag förstår att vissa andra arbetslösa har en mycket mer stressande ekonomisk situation utan möjligheten att förbereda sig eller förändra den. Jag känner stor tacksamhet för möjligheten att leva ett så bekymmerslöst liv. Arbetslös men inte meningslös. Tillvaron känns givande.