enkelhet, Livsstil, Minimalism

”En överhängande risk att man inte tillför något värde för andra”

För den som vill åstadkomma något finns det sällan något alternativ annat än att inteckna en del av sin framtid. Dessa inteckningar kan ske i form av åtaganden så som att man lovar att genomföra en viss uppgift, det kan också ske genom att vi drar på oss vissa fasta kostnader i form av boende eller så kan det hända att vi skaffar oss prylar som på olika sätt kräver sin tid och kraft.

Just nu 25-29/11 är det 20% rabattvår bok
och alla andra bra böcker och roliga grejer hos pug.se.
Använd koden LITEROLIGARE

Ett visst mått av inteckning är i stort sett omöjligt att undvika om man vill åstadkomma något överhuvudtaget men det förändrar inte det faktum att det är värt att tänka på hur mycket av framtiden man vill inteckna. Det kan också vara klokt att redan innan man går in i något fundera på vad som kan vara tillfällen när man väljer att kliva ifrån. Ett annat sätt när det gäller kostnader utöver de allra nödvändigaste kan vara att rent praktiskt eller åtminstone mentalt ”förskottsbetala” dessa. Jag ska försöka förklara vad jag menar med några exempel:

1.Vi har tidvis funderat över om vi skulle hyra ett kontor till vår verksamhet, det fungerar rätt bra rent praktiskt att arbeta hemifrån men då och då har vi tänkt att det skulle vara bra med ett kontor…å andra sidan så skulle ett kontor med hyra innebära att vi skulle behöva arbeta en dag i veckan för att betala för kontoret…vilket blir en form av inteckning av framtiden. Ett sätt att se på detta skulle då kunna vara att skriva ett avtal för en viss tid och sedan förskottsbetala hela hyran. Det blir en stor summa pengar ut direkt men ingen inteckning av framtiden, i slutet av perioden utvärderar man om det är något man vill fortsätta med.

2. Vi är aktiva i ett par olika föreningar och här kan vi utvärdera inför varje nytt år om hur vi ska göra med engagemanget, vi tar alltså årsvis ett aktivt beslut att kvarstå eller att avgå. Går vi med ett år så gör vi det ordentligt och försöker ge ett bra bidrag till föreningen där vi är aktiva och vi intecknar ett år åt gången för detta. Detta handlar om en form av mental förskottsbetalning på engagemanget som kan utvärderas inför varje ny period.

3. Vi lovar även bort dagar, veckor och månader till skrivande av både bok och artiklar samt hoppar även in i skolan eller utbildar oss själva. När vi lovat att göra något så levererar vi det vi lovat att göra och det med så god kvalitet som möjligt. Att skriva en ny bok var långt ifrån en självklarhet, att skriva artiklar är något som vi nu ska utvärdera under ett år tillsammans med tidningen där jag skriver. För att vi ska var värdefulla för skolan bygger det ju också på att vi tackar ja när det är möjligt och återkommer med viss frekvens så att vi är en tillgång för dem. Väljer vi att delta i en utbildning så gör vi det ordentligt. Även här kan en mental förskottsbetalning fungera där man i förskott intecknar ett par månader för att skriva en bok, en dag i veckan för att skriva för tidningen och på samma sätt för skolan.

Då finns en överhängande risk att man inte tillför något värde för andra eller ens sig själv!

Poängen med dessa exempel är att det inte är möjligt eller ens önskvärt att aldrig inteckna något av sin tid för då finns en överhängande risk att man inte tillför något värde för andra (eller ens sig själv). Samtidigt ska man vara uppmärksam på detta och analysera vad det är man faktiskt lovar bort, och det kan vara bra att summera denna insats i förskott så att man vet vad man ger sig in på, både plus och minus. Detta är egentligen en form av minimalism där varje åtagande ska utvärderas och ska leverera värde som mer än kompenserar åtagandet.

Hur tänker du kring åtaganden och att inteckna tid? Hur hittar du balans mellan att göra saker som är värdefulla och fortfarande inte lova bort dig för mycket?

9 reaktioner till “”En överhängande risk att man inte tillför något värde för andra””

  1. Tack för ett bra inlägg! Det där är något som jag också funderar mycket på. Jag har ett extremt fritt arbete som genererar en bra ”heltidsinkomst” på 15 timmars insats per vecka och jag kan utföra det var som helst i världen så länge jag har en dator med internetuppkoppling.

    Det gör att jag har mycket tid över till annat, men ändå är det inte helt enkelt att värdera vad som faktiskt är värt att lägga tid på.

    Förr i tiden var engagemang i en förening snudd på livslångt och krävde stort engagemang och ”giggar” man kan man bli aningen illa sedd av de äldre, samtidigt kan ju 1-2 års stort engagemang göra mycket både för föreningen och för en själv.

    Att göra mer av det man redan är bra på är ju enkelt, men blir snart misstänkt likt ett vanligt arbete med rätt stort åtagande i tid och att gå utbildningar är bra, men kräver stort intresse för att ge det engagemang du beskriver.

    Det kan alltså vara ett lite h-vete att ha mycket tid över 😉 Att sitta på soffan och göra ingenting fungerar ju inte och mer än någon timma per dag motionerar/bakar/städar man ju inte.

    Tar du ett år i taget för alla åtaganden eller hur planerar du det?

    Gillad av 1 person

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Det finns som jag ser det ingen jätteenkel regel för detta utan det beror lite på vad det är för uppgift man ger sig på.

      Är det en förening så kanske det är rimligt att först ge det två år, det första i huvudsak för att lära sig och sen minst ett år att leverera..sen ett år åt gången om det fortsätter kännas meningsfullt. Hoppar man av mitt i ett verksamhetsår så sätter man ju andra på pottan så det tycker jag man ska undvika. Tycker också att man ska undvika att tacka ja till uppdrag som man inte tänker ta på allvar, har erfarenheter av personer som hoppat in i styrelser och sedan inte svarat på ett enda meddelande eller gjort något aktivt under hela sin tid. Eller personer som dragit igång aktiviteter och sedan bara gått under jorden och lämnat andra med att försöka leverera det som lovats.

      En utbildning vet man ju vanligen hur lång den är när man börjar och jag tycker då att man ska ge den en ärlig chans och verkligen göra sitt bästa…sen ska man kanske inte kasta sig in på en lång utbildning om man inte har en aning om det passar då kanske man ska börja med en kurs på några veckor eller några månader och bygga vidare?

      När det gäller att vikariera i skolan t ex så är det ju rimligt att inte bara gå dit en gång och sen bilda sig en uppfattning det samma gäller ju många som känner att de vill ha ett socialt sammanhang genom att jobba på Café eller på gymmet. Man måste ju bestämma sig om det är något man vill utvärdera och sen ge det lite tid. Det kanske är jätteroligt först men blir sedan långtråkigt, det kanske suger upp mer tid än man hade tänkt sig eller så ger det mycket mer än vad man hade trott och kanske framförallt så ger det andra värden.

      Om man aldrig ger något en chans så har man dock inga möjlighet att hitta något nytt och potentiellt givande.

      Gilla

  2. Fick ett sms från min dotter ikväll, mitt åttaåriga barnbarn hade hört talas om aktier när han lekte med sin kompis idag och hade tusen frågor till sina föräldrar vid middagsbordet.

    Dom försökte förklara för honom och sa att han tillsammans med sin bror redan äger många aktier i fonder.

    Han är väldigt intelligent kille, som läser alla möjliga typer av böcker och är intresserad av matematik.

    Han önskade sig en bok om aktier i julklapp och dottern tyckte det var ett lämpligt uppdrag för morfar.

    Jag letade fram ”Investera som mästarna” av Jonas Bernhardsson och skickade över länken till hans aktieskola.

    Känner dock att det inte finns någon optimal barnbok om lycka, företagande, aktier, miljöavtryck och minimalism.

    Då kom jag att tänka på dig!😀
    Din bok är ju snart klar!
    Kanske skulle vara något lämpligt projekt för dig, som småbarnsförälder.

    Gillad av 1 person

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Det är du och min mamma som säger att vi borde skriva en bok om ekonomi för barn…får se om det är fler som stämmer in i den kören:-)

      Gilla

      1. Jag instämmer, en enkelt förklarad bok om aktier och fonder för barn vore toppen. Önskar också ett inlägg där du berättar om vad ni sparar i och hur det går. Och hur man väljer rätt aktier, och när. Enkla tips.

        Vore även intressant att höra hur ni har det med prylar och minimalism, har ni bara saker ni använder, rensar ni och säljer regelbundet osv.

        Gilla

  3. Tack för ett bra inlägg. Jag funderar mycket på det inför en planerad exit om ca 5 år. Man vill ju fylla sina dagar med liv (inte livet med dagar). Jag har alltid varit engagerad i olika föreningar, och det kan ibland kännas betungande, men när uppdraget har avslutats så har jag undrat vart tiden tar vägen. Man får liksom inte en massa tid över bara för att man avslutat ett uppdrag. Det känns nästan tvärt om – att man har mer tid när man gör mycket. Samtidigt vill man slippa den där stressen och det där påhänget, att alltid känna att man kan göra mer och bättre. Nästan oavsett man ger sig in på så innebär det intecknad tid, men man vill inte vara helt utan engagemang. Det är ju ofta så att man genom intressen och engagemang skaffar vänner, kanske särskilt värdefullt för en singel som jag.

    Gilla

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Det är en svår balans och vill man göra någonting med sin tid så tror jag att man får nöja sig med att balansen infinner sig över tid. Det vill säga att det blir lite mycket tidvis för att sedan vara lugnare under perioder. Den här veckan arbetar jag tillexempel 4 dagar och har dessutom lagt lite tid på ett föreningsengagemang och skrivit en del. Nästa vecka kommer vara friare igen och då gäller det att njuta av båda. Att kunna se att både den lite mer intensiva perioden och den lugnare har ett värde.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s