Gästinlägg

Arbetslös och fattig men…vad tror du att det hände sen?

Nedan är ett gästinlägg från Klara som skrivit här några gånger tidigare. Är du intresserad av att gästblogga så hör gärna av dig. Ämnet är fritt men ska matcha bloggens teman kring enkelhet, frihet och ekonomi.

Hörrni, var tog tiden vägen, var tog 2020 vägen? Å nu är det redan mars! För er som undrar vem jag är så heter jag Klara Joelsson Träff och jag har tidigare drivit den numera nedlagda podden ”Fri helt enkelt” tillsammans med Oskar. Sedan dess har jag gästbloggat här ett par gånger för alldeles för länge sedan. Så nu kör vi igen, för här fodras en uppdatering!

Som sagt: vad tror du att det hände sen? Sist vi hördes hade jag precis studerat och varit föräldraledig färdigt och stod utan jobb, mitt i pandemin. Hur vi förhöll oss till det kan du läsa här. Samma vecka som det förra inlägget publicerades blev jag erbjuden jobb på min gamla arbetsplats, dvs. som lärare: yrket jag försöker ta mig ifrån. Jag försökte att inte hänga läpp för det.

Nu i februari gick min man av sin föräldraledighet och stod då tyvärr arbetslös. Så då var det hans tur. Tillbaka till ruta ett. På det fick vi också ta tag i något vi visste lurade runt hörnet: vi måste byta taket. Bara att styra om skutan och börja spara.

Vi behövde alltså spara ihop 200 000 kr extra i år, som vi inte hade räknat med, för att kunna byta taket i vinter. Hur vi än vände och vred, drog in och drog ned, så fick vi inte till det på endast en heltidslön. Budgeten är ganska hårt åtstramad som det är redan.

Just nu finns möjlighet att köpa båda våra böcker direkt från förlaget till ett fantastiskt paketpris!

Kanske som present till en vän som har allt utom tid?

Men lite lyckades vi ändå ställa om. För tillfället ligger vi nu efter i sparandet med ungefär 90 000 kr i år. Vi kommer hinna spara ihop till taket men inte varken investera eller amortera vårt huslån riktigt i den utsträckning vi önskat. Vi hoppas kunna trolla fram de resterande pengarna någonstans ifrån under året som går. Kanske kommer vi inte ned på noll men det blir mindre att spara ihop nästa år för att vara på banan igen. 

Ibland är jag för hård mot mig själv och oss när det kommer till budgetering. Jag lider av motsatt problematik än vad de som skuldsätter sig gör: jag unnar mig inte. I alla fall för lite. Och jag måste erkänna att jag jobbar väldigt hårt för tillfället för att se till att jag inte går under jorden eller slutar leva för att komma ikapp med de 90 000 som SKA IN förr eller senare för att vi ska kunna bli ekonomiskt fria det året som vi har planerat. 

Det är i alla fall med lycka jag kan säga att vi i fredags förra veckan fick vi det glada beskedet att min man fått ett nytt jobb. Det innebär mindre tid med barnen, för min man, för några tusenlappar mer i fickan. Värt det? Vi tror det. Förskoleavgiften ökar. Pendlingskostnaden ökar. Vi anser… nästan… att vi förlorar på det. Inte ekonomiskt kanske, men vi får ju mindre frihet och familjetid. 

Förhoppningsvis kommer vi säkert istället kunna se lägre elkostnader och i slutändan är varje krona sparad fortfarande en krona sparad. Om vi lyckas spara 1 000 kr i månaden så får vi trots allt ihop 8 000 kr extra i år. Det kan göra underverk för året som kommer samtidigt som det leder till att jag kan budgetera lite lösare och se till att vi MÅR bra också. Det är ju det som är halva poängen med ekonomisk frihet och vägen dit: att må bra, njuta av livet och vara lycklig innan såväl som under friheten. Det är verkligen A och O. Och det är verkligen en punkt för mig att jobba på.

Summan av kardemumman är alltså: livet gick inte under och allting tuffar på. Vi är nöjda med tiden vi får med barnen och det går ingen nöd på oss. Och äntligen har vi båda jobb. Min visstidsanställning löper dock ut i juni. Vad som händer då? Ruta ett igen? Ja, den som lever får se. Och vem vet? Det kanske är dags för ett till gästinlägg redan då igen!

Jag har ett tydligt mål framåt men vägen dit verkar krokig. Men vet du? Jag har tålamod! Och förresten: ett helt, nytt och obelånat tak för kommande 50 år. Det är en trygghet värt varje krona!

Ps. Titeln anspelar på Tove Janssons Hur gick det sen? Fantastisk bok som alla med barn borde läsa för dem.

Vi försöker verkligen svara på alla frågor vi får och ställer du frågan på bloggen så kan fler läsa både fråga och svar! Vill du ändå skicka ett privat meddelande, boka en föreläsning, intervju eller liknande så går det bra via detta formulär. Vi finns även på twitter som @farbrorfri och på instagram som @enkelboning där ni också gärna får följa oss!

15 reaktioner till “Arbetslös och fattig men…vad tror du att det hände sen?”

    1. Jag blir jätteglad att du säger det! Om jag bara hade tid så… men jag hinner ju knappt gästblogga här, haha 🙂

      Gilla

  1. Hänger int’ med. Ni visste att det lurade runt hörnet men hade inte räknat på det? Det är inte så förvånande att vägen blir krokig då.

    Gilla

    1. Nej, det är inte så förvånande och vi är inte förvånade heller så jag hänger int’ med på vad du menar heller? Vi flyttade in för 3 år sen och fick höra av besiktningsmannen att taket förmodligen behövde bytas inom 10 år. Vi trodde därmed att det var ett tag kvar än. Vi hade ju kunnat ta det på avbetalning om vi ansåg att det var ett problem att betala 200 000 kontant men har istället valt att sänka matbudget, amortering och sparande till resa för att prioritera taket och ta igen amorteringen nästa år. Inget konstigt alls, som sagt 🙂

      Gilla

      1. Lite siffror skulle kanske underlättar – för att kunna spara 200000 på ett år och leva (budget 15000?20000? per månad) krävs väl en bruttolön på runt 50000 per månad?

        Gilla

    2. Svar till N: Beror väl helt på hur man lever. Vi brukar spara ca 18 000 kr/mån (215″ kr/år) samt amorterar runt 6 000 kr/mån och har fått in strax under 50 000 brutto tillsammans.

      Gilla

  2. Anlitar ni någon annan att lägga taket? Annars låter det dyrt… Mtrl kostar inte mkt & det är inte rocket science att byta tak direkt.

    Gilla

    1. L: Jag tror inte jag vågar upp på tak med linor och grejer. Hade det varit garage och mindre omfattande hade jag kanske vågat ge mig på det men nja, vi kan måla väggar och slipa golv. Vi håller oss till det tills vi utökat vår kompetens något.

      N: Med små barn hemma gör det också att bara en av oss kan lägga tak åt gången. Hade ju underlättat om man var två.

      Peter: Vi är ju inte mellan jobb. Min man har ju precis fått jobb (läste du inlägget?😂) och jag blir av med min visstidsanställning i juni. Jag hoppas verkligen jag har blivit med jobb igen innan det är dags att lägga i vinter…😳

      Gilla

      1. Hej Klara,
        Jo jag läste:
        ”Nu i februari gick min man av sin föräldraledighet och stod då tyvärr arbetslös. Så då var det hans tur. Tillbaka till ruta ett. På det fick vi också ta tag i något vi visste lurade runt hörnet: vi måste byta taket. Bara att styra om skutan och börja spara.”

        Det förstod jag som din man var utan jobb när ni skulle lägga om taket…

        Självklart skall man ta det i den takt man känner att man klarar, men hoppas ni har vänner eller bekanta som ni kan jobba ihop med. Lite på ert hus, lite på vårt hus.

        Det gäller ju att maximera livet – inte sparandet 😉

        Gilla

      2. Peter: Haha jag förstår. Direkt efter kommer ”Vi behövde alltså spara ihop 200 000 kr extra i år, som vi inte hade räknat med, för att kunna byta taket i vinter” vilket syftade på nästa vinter! 🙂

        Helt rätt i alla fall: hjälpas åt och maximera livet – så skare va’!! 🙂

        Gilla

Lämna en kommentar