Som framgick av vårt förra inlägg så har vi gjort av med mer pengar den här sommaren än vad vi annars brukar göra när vi är kvar i Sverige. Vi har helt enkelt valt att göra en hel del fler saker som kostar pengar vilket vi annars i högre utsträckning ”sparar” till de tillfällen när vi åker utomlands. Anledningen till detta är ju som så mycket annat de senaste åren pandemin som gjort att vi skjutit utlandsresor på en obestämd framtid. Ironiskt nog är det här sommaren där vår äldsta son börjar närma sig tonåren och det märks inte minst i att han då och då får små utbrott kring olika saker som han vill göra/köpa och som vi tycker är onödiga.
”Fy fan vad ni är snåla”
Är något som vi fått höra ganska många gånger de senaste månaderna, ironiskt nog ofta i samband med eller i direkt anslutning till att vi har gjort någon ganska kostsam aktivitet. Säg att vi varit på restaurang och sedan inte tycker att vi också ska köpa glass på vägen hem.
Vår tro är att detta handlar om att han tror sig ha hittat en ”öm tå” på samma sätt som att kanske föräldern som alltid jobbar får höra ”men du är ju alltid på jobbet” någon annan har ”töntiga kläder” eller ”ett pinsamt jobb”. Funderar också om det inte beror lite på att vi just gjort en hel del aktiviteter/inköp…och som vi alla vet är det lätt att då önska sig ännu mer snarare än att vara nöjd med det man gjort och fått.
Detta är ett inlägg av typen ”Fredagsfunderingen” vilket innebär att jag har en ide eller tycker mig se en trend men inte har tänkt klart och inte har en helt färdig uppfattning, så jag skulle gärna höra era kommentarer och funderingar kring ämnet!
En annan orsak tror jag är vår öppna inställning till pengar där vi har bestämt oss att vara öppna här på bloggen i andra utåtriktade sammanhang men också med barnen. Barnen vet att det alltid finns pengar på kontot….till och med större summor än de riktigt kan förstå.
Det innebär att vi aldrig (eller mycket sällan) säger ”vi har inte råd” när frågan om ett inköp eller en aktivitet kommer upp. Istället berättar vi om anser att det är onödigt eller att det inte ingår i våra prioriteringar. Ibland försöker vi väga alternativen mot varandra tillsammans med barnen men det är inte alltid som de har mognaden att förstå. Vi har också en hög ambition att köpa saker begagnat vilket ibland tar lite mer tid vilket gör framförallt vår otåliga (snart) tonåring vansinnig ibland även om han sedan ofta blir glad när det han behöver (eller vill ha) blir inköpt och ofta visar sig vara till och med bättre än förväntat.
Fördelen med detta förhållningssätt är att våra barn aldrig någonsin har tanken att vi är fattiga eller att det finns någon risk för att det inte kommer stå mat på bordet eller att vi kommer sakna något annat viktigt på grund av brist på pengar. Det tror jag ger en form av självförtroende och trygghet som är bra och som gör att de på många sätt har en positiv syn på pengar som något som kan möjliggöra saker snarare än en stress kring hur det ska gå ihop.
Nackdelen med att vara ärlig med barnen kring att vi har råd med det mesta, men väljer att inte köpa/göra allt ändå, gör att vi som föräldrar blir ”fienden”. Detta istället för någon ”dum” arbetsgivare som betalar en dålig lön…eller helt enkelt världen/systemet/staten eller valfri extern kraft som gjort oss så fattiga att vi inte har råd med det vi vill ha.
Hur tänker ni andra kring detta med barn och inköp? Hur förhåller ni er till sådant som barnen vill ha men ni tycker är helt onödigt, överflödigt eller för dyrt?
Våra båda böcker finns att köpa på de flesta ställen där böcker finns men bäst direkt från vårt lilla förlag pug.se . Kan eller vill du inte köpa så finns den på många bibliotek, finns den inte på ditt lokala bibliotek så kan du lägga ett inköpsförslag.
Vi försöker verkligen svara på alla frågor vi får och ställer du frågan på bloggen så kan fler läsa både fråga och svar! Vill du ändå skicka ett privat meddelande, boka en föreläsning, intervju eller liknande så går det bra via detta formulär. Vi finns även på twitter som @farbrorfri och på instagram som @enkelboning där ni också gärna får följa oss
Enkel boning- ett fritt liv i all enkelhet- 
Man ska aldrig missunna sina barn glädjen i att tjäna egna pengar!
Vid 13 hade jag redan jobbat extra i 3 år.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Tycker det verkar svårare att hitta jobb för yngre barn idag än förr (kanske på grund av regler eller att det finns färre kiosker, närlivs etc?) Däremot erbjuder vi vår son att jobba hemma med att klippa gräset, måla, plocka bär, städa etc. Oftast tycker han inte att det är värt besväret trots en rätt OK timlön i förhållande till ålder och hur mycket pengar han annars har. Skulle kanske ha skrivit det i inlägget men det är ytterligare ett belägg vi tycker oss ha för att han egentligen inte saknar pengar eller grejer trots att vi är ”så j..a snåla” 🙂
GillaGilla
Jag har två barn, vi bor på en mindre ort så alltså inte ”mitt i smeten”. Vår äldste har börjat på gymnasiet i stan och den yngste i 9an.
Redan när barnen var 12-13 så har jag hört om märkeskläder tex. Jag har också hört hur barn tänker mindre om andra barna med ”fel kläder”. Hur, när, eller varför de gör det spelar ju ingen roll – inte heller påverkar det speciellt när jag försöker pådyvla dem mitt mogna vuxenperspektiv om att inte döma eller att människovärdet är lika stort. Äldre barn och ungdomar lever i en annan verklighet än vår, när de är i skolan eller ute. Där är det deras värderingar som gäller. Hur fel det än är så har vi valt att förhålla oss till det. För mig som mamma känns det som en ”billig åtgärd” för att freda mitt barn i ett hårt, syniskt och dömande klimat.
Vi som föräldrar är dock väldigt tydliga med att alla är lika värda osv och kopplar aldrig detta till att vi ger med oss i märkeshysterin och köper deras argument.
Med det sagt så ger vi inte våra barn allt de pekar på.
De har fått tv-spel, de har tv på rummen för att vänner ska kunna komma dit och spela ihop.
I 9an har de fått datorer, dels som förberedande för gymnasiet (då det förenklar med stor skärm mm) men också istället för tex PS5. Här krävs det ju rätt dator för att kunna spela vissa spel och att lana mm.
När vi köper jackor så väljer vi köpa en ”medeldyr” jacka och om de vill uppgradera denna så får de stå för mellanskillnaden och det har de alltid valt att göra. De väljer också att önska sig dessa ”dyrare” kläder till födelsedag och jul.
När det gäller mobiler så har vi köpt begagnade mobiler men i ”rätt” modell fram till de blev 14-15, då har vi köpt operatörsbundna med den mängd surf som ”krävs”. Surfen är mest för vår skull, då vi vill kunna se vart de befinner sig när de inte är hemma :).
Nu är de ju så gamla att de inte ber om glass och sånt ute och på restaurang går vi egentligen bara när vi är iväg på resa. Där brukar de få fickpengar att göra av med på ”skit”, de pengar som ev finns kvar av dessa när vi åker hem, får de behålla. En liten sporre då de väger läsken mot att ha mer pengar när de kommer hem och då går läsken ofta bort.
De får månadspeng med enda motkrav att sköta sin skola, sina träningar/matcher (det finns inte att ”jag orkar inte träna idag”) och städa sina rum en gång i veckan.
De hjälper till när vi ber dem om sopor mm men tar inga egna initiativ.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Egentligen låter det du beskriver ganska mycket som vad vi gör. Barnen håller på med Skate, Freestyle skidor, fotboll och baseball till detta har de all utrustning som de behöver och oftast med de ”märken” som dom tycker sig behöva. Samma gäller att killarna har ett gemensamt rum där de kan spela TV spel mm. Många saker har vi hittat begagnat i nyskick eftersom det finns så stort överflöd även av det som ska vara exklusiva märkeskläder. Dom har också mobiler och har haft det från ca 9 års ålder, med ett bas abonnemang med lite surf och fria samtal. Sen finns det ju nästan alltid wifi överallt, i skolan, på fritiden, i centrum mm.
Vi låter dom också ha egna pengar för att göra onödiga saker där de får en ganska liten summa fritt från oss och sen kan de tjäna mer om de gör olika saker. Vi låter dom också vara med och planera tillexempel sommaren där vi försöker få in perspektivet att om vi gör lite enklare saker kan vi göra fler eller tvärt om kan vi satsa på några få med dyrare (och/eller mer tidskrävande) saker.
Sen finns det ju saker som är över barnens nivå, varför kör man till exempel en tråkig gammal kombi med gasdrift när man kan köpa en sprillans ny Tesla eller Porsche kontant?
Hur gör du föresten när det är något som barnen vill ha men som ni inte tycker att dom ska ha? Skyller du på ”vi har inte råd” eller tar du diskussionen?
GillaGilla
Senast igår ville gymnasisten att vi skulle köpa en lägenhet i stan så han slipper gå upp så tidigt…!!!
Då förklarade jag vad det skulle kosta till det ”ringa” värde det faktiskt ger och att gå upp tidigt är en bra förberedelse till vuxenlivet.
De frågar sällan efter saker som är för dyra egentligen (hände det att de ville ha nån värdekös skit-leksak som yngre så brukar jag berätta att den inte är värd pengarna, de kommer att tröttna snabbt och att den säkert går sönder), däremot undrar de tex varför jag inte ”unnar” mig en Canada Goose för 14 tkr när jag faktiskt kan. DÅ berättar jag att den jackan motsvarar två weekwndresor för hela familjen och att det värdet med råge, överskider det som jackan kan ge mig. Jackan ska hålla mig varm och det kan en jacka för 500 kr också göra.
Jag försöker sätta det i perspektiv och påtala att upplevelser och minnen är värt mycket för mig och de flesta vuxna.
GillaGillad av 1 person
Intressant men rätt så väntad utveckling, tycker ni inte? Här kommer mina tankar om det.
Jag tänker att det är ganska lätt att hålla tajt budget och låta ens egna prioriteringar komma i första rummet så länge barnen är små.
Den största delen av era liv kommer dock barnen vara vuxna individer, med egen beslutsrätt över sina liv och tillgångar.
Det kanske är dags att ge den blivande tonåringen större inflytande över beslut och ekonomi? Om fem-sex år är han myndig, då behöver han ha ett eget förhållningssätt och ett eget ansvar för sina pengar.
Jag tänker därför att ert beslut att inte räkna barnbidraget (som snart är studiebidrag…) in i er ekonomi gör det lättare att separera hans pengar från era. Samt hans ekonomiska beslut från era.
Risken om ni ”snålar” gentemot barnen kanske är att ni riskerar en god relation på lång sikt, om era vuxna barn går vidare med känslan av att de inte blev lyssnade på eller prioriterade. Dessutom offentligt.
Jag tänker också att personer som väljer att vara offentliga med sitt liv och sin familj utsätter barnen för något de inte väljer själva. För egen del skulle jag aldrig outa den typen av konflikt, helt enkelt av respekt för barnet (som snart är vuxet…), då familjen är min första lojalitet. Men vi tänker olika.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Självklart var det väntat på ett teoretisk plan men det är ändå skillnad när det händer i verkligheten. Speciellt påtagligt har det som sagt varit den här sommaren då vi gjort och köpt mer än vanligt och den här diskussionen ändå varit mer närvarande.
Tror att det är viktigt att ha någon form av budget eller plan men denna ska vara realistisk, det betyder till exempel i vårt fall att vi räknar med tre gånger så höga kostnader för vår äldsta som vår yngsta både på grund av ålder men också därför att den äldsta aldrig har något att ärva från syskon eller kusiner eller andra.
Min poäng med hela inlägget är ju att vi inte ”snålar” mot barnen utan att de har allt dom behöver och lite till. Vi har också givit barnen gradvis mer ansvar och möjligen är det snart dags att ge den äldsta sonen ytterligare ett steg av eget ansvar, det är helt klart värt att tänka på. För egen del känner jag att det skiftet från mina förändrar skedde när jag började gymnasiet men det behöver ju inte vara det samma i vår familj nu.
Just det här med att vara publik är ju en avvägning, vi har valt att vi tycker att detta med hur vi via ekonomi kan skapa frihet men också ett bättre och mer hållbart och hälsosamt liv är så viktigt för oss att vi valt att vara publika, dock endast på rubriknivå och vi berättar inte om varenda detalj eller diskussion dagligen utan snarare om stora trender i vårt familjeliv där barnen också är en del.
Sen tänker jag att alla (ansvarsfulla) föräldrar utsätter barnen för saker som de inte själva vill, om det är nyttig mat de inte vill äta, att dom inte vill gå och läggas sig eller att föräldrarna måste jobba en massa för att betala räkningarna eller vad det nu kan vara. Vår lojalitet är otvetydigt först till familjen men samtidigt tänker vi att vi har hittat något som många inte har gjort och vill kunna berätta om det….om man då inte kan ta några exempel från verkligheten blir det rätt platt. Som sagt är det en avvägning och det är inte riktigt svart och vitt.
GillaGilla
Tack för svaret!
Absolut utsätter alla föräldrar sina barn för saker de inte vill. Skillnaden blir väl att när det beskrivs i det offentliga rummet blir det en diskussion som inte sker på lika villkor. Jag får helt enkelt hoppas att sonen läser här, och ger sin egen syn på saken i kommentarsfältet. Eller kanske någon av hans kompisar? 😉
GillaGilla
Jag blir faktiskt lite provocerad av den här kommentaren och en del andra. Visst kan det diskuteras huruvida en bloggare ska diskutera sina barn i det offentliga rummet, men alla antydningar om att ni ekonomiskt försakar era barn stör mig.
Jag har förvisso mindre barn, men kan inte föreställa mig att jag skulle tycka att de är i behov av märkeskläder eller konsoler oavsett storleken på mitt sparkonto. Jag växte upp utan sådant och avundades vänner till och från, men jag tycker det är en ganska nyttig läxa. Vill man ha något så får man finansiera det själv och man behöver inte mycket! Sen kan det vara bra att då möjliggöra inkomster som du beskriver att ni gör, men bara för att ni valt att ha låga utgifter tycker inte jag att ni behöver skämmas för det. Det finns massor med barn som inte har råd med märkeskläder och ingen gnäller på deras föräldrar för det! Om jag som förälder inte tycker att jag är i behov av en tröja för mer än 200 kronor, varför ska då mina barn få mycket dyrare kläder än så?
Sen är det i mitt tycke otvetydigt att ni givit era barn den största gåvan av de alla, tid. Personligen brukar jag förklara för min stora att x, y,z betyder att mamma måste jobba en hel vecka för vecka att betala det och att det inte känns värt det.
GillaGillad av 1 person
Håller helt med dig Sara! Tror det är superviktigt att barn med stigande ålder får allt mer makt över sina beslut och då menar jag allt från pengar till tid men med föräldrar beredda att fånga upp dem. Tror också att det kan vara direkt skadligt att ”köra sitt vuxenrace” som blir väldigt starkt med två sampratade föräldrar. Sedan kan man som förälder ha nog så genomtänkta och bra tankar men ska barn bli flygfärdiga behöver deras tankar få plats. Din inledning var så träffsäker Sara ”…rätt så väntad utveckling…”.
GillaGillad av 1 person
Oskar, jag menar inte att ni snålar, rent objektivt. Jag menar att barnet tycker att ni snålar, och att barnets upplevelse är viktigare (på sikt) än sakfrågan med glassen.
För egen del köper vi inte alls allt möjligt, men vi strävar efter att få barnen med på det tåget. Jag tror inte alls att barn som inte får allt de önskar blir försummade eller ekonomiskt försakade, men relationen är viktigare än pengarna/glassen.
GillaGillad av 1 person
Finns det något nyttigare att få med sig hemifrån, än att det är inte farligt att vara annorlunda!
Att få styrkan att gå sin egen väg, oavsett vad samhälle, kompisgäng, syskon, föräldrar säger och tycker.
Vi har inte blivit fria för att vi gjort som alla andra, utan för att vi lärt oss att tänka själva och ta ansvar och konsekvenserna av sina beslut.
GillaGillad av 1 person
Håller helt med!
Det är det klart viktigaste!
GillaGilla
Jag skulle absolut köpa den där glassem och se dem glada för stunden..Det kommer en tid då de kommer peka fingret och be dig dra år +*^%## och aldrig följa mer ut på restaurangbesök 😅
Njut medans de är små!
GillaGilla
Jag skulle inte köpt glassen. Barn i Sverige (de allra flesta i alla fall, inte alla) har allt de behöver och lite till, precis som Oscar skriver. Det är inte säkert att i deras framtid kommer de njuta av lika bra jobb och höga inkomster som föräldrar och att inte förberedda barn på att livet innebär att ekonomisk kompromissa är en björntjänst enligt mig. Hemma hos oss är det i stortsätt ingen tjafs om någonting, trots att vi är ekonomiskt oberoende. Barn (12 och 7) sedan länge förstår koppling mellan konsumtion och miljö, och i år med översvämningar, bränder och allt möjligt behöver vi inte ens ta upp någon diskussion om bilresor eller köpa saker. Jag tror att vi har också lärt de vad märkeskläder står för och hur äckligt det är med att genom konsumtion köpa in sig till en grupp, det är som att betala för att få vara med och exkludera andra som inte har råd. Våra barn tycker inte sådant är ok tack och lov nu, dock får vi se hur det utvecklar sig framöver. Märkeskläder för att passa in strider mot vara värderingar helt enkelt.
GillaGilla
Hej och tack för era kommentarer,
Håller med er båda två delvis, ibland tycker jag att det är helt rätt att bara falla för frestelsen i stunden och ta en oplanerad glass eller bestämma sig för att köpa lite hemtamt på vägen hem bara för att det passar så bra. Andra gånger känner man av hela situationen att barnen egentligen är rätt avtrubbade på intryck och egentligen inte kommer uppskatta den där glassen eller vad det nu kan vara som dom just då fått ögonen på.
Håller också med om att det ibland handlar om värderingar och vi gör inte sådant som är helt emot våra värderingar, vi köper tillexempel inte utpräglade märkesgrejer bara för att det är ett exklusivt märke. Däremot har vi märkt att för att ta ett exempel att vissa märken som barnen vill ha för att de åker skateboard och freestyle skidor också är bättre för just dessa ändamål och håller längre.Vi köper också väldigt mycket begagnat och då får ju de där grejerna med bra kvalitet ett ännu länger liv.
GillaGilla
Tror att allt yttre som krävs för att passa in strider mot de flestas värderingar, nog väldigt få som inte håller med dig där. 🙂
GillaGillad av 1 person
Jag är ensamstående med nu vuxna tre och verkligen inte ekonomiskt fri men har aldrig haft ett tjat om saker eller liknande uttryck som O delger oss riktade mot mig. Däremot vet jag att mina barn känner att jag alltid gör det jag kan för att de ska få sina behov, bl.a.i deras väldigt dyra sporter samtidigt som de själva jobbat mycket och tidigt. Vi är en familj, vi hjälps åt och det måste finnas en ömsesidig respekt åt alla håll tycker jag. Min fasta övertygelse som förälder är att barnen behöver ”jobba på toppen av sin förmåga” (Vygotskij) för att växa och förstå och då kan inte jag som förälder bestämma och dirigera alla beslut men sedan har jag både ”hållt i lite” och hållt i både i taktpinne och fallskärm lite i skymundan om det skulle behövas. Mina barn har växt upp till tre förnuftiga och ansvarstagande individer med god ekonomisk insikt och vettighet och med stark tro på sina egna förmågor. Men det är klart, jag är pedagog och inte ekonom, kanske därför jag fått fritänkande barn men inte är ekonomiskt fri…?
GillaGilla
Precis! Herregud, en glass hit eller dit.
GillaGillad av 1 person
Johanna, exakt så som du skriver menar jag också. Vi är en familj dvs. vi_hjälps_åt. Vi är inte två vuxna som HAR barn. Vi är två vuxna som fått förmånen att leva med barn, men de är inte ”våra” i jämförelse med t ex ägodelar. De är sina egna. Vi lånar barnen och hjälper dem tills de kan ta hand om sig själva.
Detta synsätt präglar hela vårt liv tillsammans. Det kräver ömsesidig respekt. Vi hjälper och respekterar barnen och förväntar oss detsamma tillbaka. Därför: ingen lön för hemarbete. Däremot veckopeng/månadspeng, för att det ingår i lärandet.
I respekten hos oss ingår även att familjen är högsta prioritet och lojalitet. Vi är fem personer med olika inbördes relationer. Alla bidrar, alla är viktiga. När barnen flugit ut kommer familjen se annorlunda ut, men vi jobbar på alla relationer parallellt. Jag vill inte att barnen ska ställas mot föräldrarna i olika situationer, t ex. Så var det nog mer förut i samhället men det passar inte oss.
GillaGilla
I min familj kunde vi inte köpa styckglass till hela familjen hursomhelst. Det blir rätt mycket pengar som går åt om man tror att den kostnaden är en bagatell. Hur ska sonen klara sig som student om han fått med sig hemifrån att det går jättebra att slösa?
GillaGilla
Jätteintressant inlägg! Vår äldsta är 3 år och har mer och mer börjat ställa frågor av typen ”varför” och även önska sig saker som andra har. Igår ville hon ha en dockvagn och då sa jag att vi inte har en sån. Diskussionen som följde (med många varför) landade nånstans i svaret att vi inte kan köpa allt vi vill för då har vi inte pengar till mat och att göra roliga saker ihop. Verkade plantera ett tanke-frö.
Nu stämmer ju det inte dock, vi skulle ju ha råd med det mesta utan att svälta men vi vill inte ha vårt hem fullt av tusen leksaker. Svårt det där med att komma med ett svar som är på barnets nivå och förmedlar lite av verkligheten tycker jag. Just nu för oss blir det då en halvsanning, med tiden kan vi kanske börja med veckopeng och önskelistor för mer eget ansvar.
Hur gör ni med de yngre barnen?
GillaGillad av 1 person
Sådant redan vid 3år! Wow
GillaGilla
Hej och tack för din kommentar,
Har inget minne av att våra hade några avancerade tankar om detta redan vi 3 års ålder men däremot så märker jag på olika kommentarer vid tillfällen när de inte tjatar att barnen förstår en del av våra val men att när det svämmar över med känslor så glöms det bort i stunden.
Alla våra barn har veckopeng och brukar också då och då få pengar från oss och andra släktingar t ex när de fyller år och dom pengarna använder de till sånt som är ”onödigt” men önskat. Vi brukar begränsa sånt som godis och spel men det har inte med sparsamhet att göra utan med hälsa och balans, på andra sidan kan det hända att vi hjälper till om det är något relaterat till idrott och fritid som vi vill stödja och att vi då istället skjuter till lite pengar.
GillaGilla
Det här är verkligen ett intressant ämne. Har ni provat att erbjuda tonåringen månadspeng som hen kan använda till dessa, enligt er, bortprioriterade inköp? Mina barn är precis lika ekonomiska som sin mamma med sina egna pengar men har inga gränser när det gäller att shoppa för familjens pengar. Vilket de såklart inte får, vi köper dock allt de behöver (och ibland nåt extra). Vill man ha ett femte par jeans pga mode så är det fritt fram att beskosta detta par från sin månadspeng.
Ser fram emot intressant läsning i kommentarsfältet!
GillaGilla
Hej och tack för din kommentar,
Vi har funderat på detta och den äldre sonen har lite mer pengar att röra sig med men vår bedömning är att han inte riktigt har mognad att ta ansvar för lite större inköp och att det nog skulle bli mest onödiga saker…och vi kan ju inte låta honom gå i trasiga och urvuxna kläder sen när pengarna är slut. För min del tror jag att jag fick ansvar för egna inköp i och med att jag började gymnasiet och det tycker jag känns som en mer lämplig ålder när man kanske också kan tänka lite mer på konsekvenser och vad man behöver.
GillaGilla
Jag fick barnbidraget att hushålla med från 8:an vill jag minnas, men beroende på personlig mognad är det självklart upp till respektive föräldrar att ta beslut kring det. För mig blev det ett stort uppsving ekonomiskt att själv ta hand om barnbidraget och självklart tog jag en del dåliga beslut, men det är en del i processen att lära sig. Där tror jag dock att era (och mina egna barn) har en fördel i att ha engagerade föräldrar som kan lära dom hur man hushåller med sina pengar, något jag inte fick med mig hemifrån utan har fått lära mig på egen hand. Tror du att några bortslösade barnbidrag skulle resultera i att han behöver gå i trasiga kläder? Självklart är det ju ytterligheten man landar i om han aldrig är villig att lägga sina pengar på kläder. Tydlig kommunikation kring vad pengarna ska räcka till och konsekvens genom indraget barnbidrag i händelse av att han inte har hela kläder kanske är rimligt under en prövotid? Jag upplever ofta att barnen imponerar på mig i fråga om sin klokhet när jag vågar släppa lite på kontrollen och låta dom göra sina egna misstag. Även om man såklart helst vill linda in dom i bomull och skydda dom från törnar… Det är intressant att följa diskussionerna i kommentarsfältet
GillaGillad av 2 personer
Söt bild på barnen – pojken har en riktig Oskar-blick 🙂 Jag reagerar mest på att en 12(?) åring kör med ’fy fan’ men jag är kanske lite konservativ på det sättet! 😀
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Ja bilden är från i somras när vi satt och väntade på en skärgårdsbåt nere i Loftahammar i Småland. Språket har helt klart förändrats sedan jag var ung och ”fy fan” är bland det mildaste som hörs. Är även idrottsledare och det är ett allmänt språkbruk där våra barn är långt ifrån värst. Låter ungefär som ett morgonprogram i P3 om du vill höra exempel:-)
GillaGilla
Hej!
Vi har två barn, det äldsta är 15. Får också höra ofta att vi är snåla… Har också märkt att om de (eller mest det äldsta barnet) får saker de tjatat om så går det extremt kort tid innan tjatet kommer om någonting annat. Ett tips är att ge barnbidraget till er äldsta. Det får vår 15-åring sedan ett par år tillbaka. Det ska räcka till kläder o nöjen. För att få det ska hen städa sitt rum 1 gång/v och ha ett ok uppträdande hemma. Slåss eller kalla någon fula ord är inte ok då får man inga pengar av oss. Det vi slipper då är tjat om kläder, märken osv. Sedan vi införde detta köps inga märkeskläder av barnet vilket gläder mamman 😊
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Det är verkligen en tanke att ge honom mer pengar men också mer ansvar. Jag har nog alltid bedömt att det är för tidigt och tror enligt min minnesbild att jag fick det först när jag började gymnasiet. Möjligen är det så att barn idag på vissa sätt växer upp tidigare…samtidigt som många vuxna aldrig växer upp:-)
Det här med att stoppa fula ord har jag funderat på en del, våra barn använder en del fult språk men med tanke på hur deras vänner och andra runt omkring pratar så får jag känslan av att vissa fula ord i deras värld helt förlorat meningen. Barn tenderar ju att prata som sina jämnåriga och det gäller ju både det det med svordomar men även dialekt mm.
GillaGilla
Jättebra och intressant inlägg! Våra barn är åtta och nio år och bryr sig inte om märkeskläder ännu men vill gärna ha mer TV-spel och liknande. Vi försöker hitta en bra balans mellan att inte ha uppenbart mindre sådant än kompisarna och samtidigt hålla konsumtionen av prylar nere. Vi har pratat en hel del om konsumtion och miljöpåverkan med barnen och detta gör att de inte heller vill köpa överdrivet mycket saker.
De får veckopeng och kan jobba ihop till lite extra genom att hjälpa till med olika saker i tex trädgården. Större saker har vi låtit dem få köpa genom att ”jobba” under sommarlovet tillsammans med oss. I år bestämde vi att vi allihop skulle jogga till våra betesdjur varje dag för att titta till dem (tre km per dag). Då fick de daglig rörelse och nu när sommarlovet är slut får de välja något (i princip vad som helst, men de valde varsitt spel till PS4) som lön.
Vi köper någon glass ibland men har för det mesta med oss matsäck. Vi har också en tråkig och halvgammal bil men har ekonomiskt utrymme att ha något schysst och dyr bil. Har nog samma tänk som er. Men det blir nog en större utmaning med tiden att få barnen att förstå att vi inte vill konsumera så mycket trots att vi kan.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Barn har ju inte samma konsekvenstänkande som vuxna och därmed kan man kanske inte förvänta sig att dom tänker lika långsiktigt. Det blir väl därför mer frågan om något man gör idag för att få en belöning imorgon eller en kortare tid som er sommaraktivitet.
Många barn vill ju spela och det är ju en del av den nutida kulturen, vi har inget perfekt system för det men tycker att det funkar rätt bra när det är kopplat till att sköta sina idrotter, ge sig ut och träffa kompisar etc och sen även få spela. Vi behöver dock ta bort spelet/telefonerna då och då för att få fart på dom då skärmarna helt klart kan göra dom passiva. Under vissa tider fungerar det bra men helt plötsligt sitter dom bara där och tar inga initiativ till att ge sig ut och träffa vänner eller göra andra aktiviteter. Om vi då nollställer det genom att ta bort spelet ett tag brukar det räta upp sig och dom gör lite mer aktiva saker och blandar det med spel och skärmar. Det är så frestande så på samma vis som med godis, fika och onyttig mat tror jag att vi vuxna som kan tänka lite lägre har ett ansvar att bryta in ibland.
GillaGilla
Hej och synd att vi missade att ses! Bra inlägg, och bra exempel på att vi alltid har mer begär än tillgångar, tid och energi.
Jag läser i kommentarerna att att ni redan gör mycket för barnen och deras ekonomiska sinne.
Vi har några saker som funkar väl för barnen (13,10,8,6 år).
– Värdehöjande investeringar i huset till låga kostnader, men som barnen själva och deras kompisar ser som lyxigt: uppvärmd stor pool, biorum med häftigt ljud och bild, stor studsmatta. Såna saker kan vi ha gratis när vi räknar in både ökat husvärde och högre inkomster från uthyrning några veckor om året.
– Vi påminner dagligen oss själva om saker vi är tacksamma för. Med tacksam attityd är det så mycket lättare att motverka jämförelsen med andra och istället glädja sig över vad man själv och andra har.
– Vi köper/ärver vad de behöver av mat och kläder, inredning, bra begagnade telefoner och sånt. Presenter till födelsedagar och jul. En del presenter är cyklar, skateboard, rullskridskor, skiddag. Vi har även årskort i simhallen. Vi gör ofta utflykter och saker som gör oss rika på upplevelser och ger omväxling.
– Utöver det får de veckopeng som ska räcka till allt övrigt de vill ha. Vi har valt att ha den ganska generös och inte koppa den till arbete hemma, för ingen av oss får ju betalt för vad vi gör i hemmet.
– Inspirerad av Mr Money Mustache så låter jag barnen investera hos mig med 20% avkastning. Alla barnen förstår liknelsen med plantor som fortsätter att växa så länge de är planterade. Varje 260 kr investerade blir en extra krona extra i veckopeng och jag har fått sätta stopp vid 10k var…
– Vill de tjäna extra pengar så vill jag att de letar efter sätt att skapa värde utanför hemmet. De två äldsta har sålt jultidningar och tjänat ganska många tusenlappar. En köpte sin egen MacBook Pro på Blocket men sålde sedan (med vinst) för att investera.
– Med ansvaret att sköta veckopengen och sin avkastning från investeringen har kommit många tillfällen att tala om sakers värde. Då hamnar valet om att snåla eller slösa på dem själva, och de väljer oftast noga. Helt klart är att de har olika värderingar. En älskar verkligen noga utvalt godis, en sparar allt till eget lego, en vill köpa fina kläder på loppis. Alla gillar glass så det köper vi in i storpack så de får köpa billigt från vår egen kiosk.
Jag ska göra en ny sak i höst, att visa dem ett års veckopeng och att det blir flera tusen kronor. Sedan får de fördela det på ett eget sparmål, en summa att ge bort, och resten att använda till roligt och gott.
Sist vill jag dela med av ett riktigt bra boktips på ämnet. Dave Ramsey och hans dotter Rachel Cruze har skrivit en bok som heter ”Smart Money Smart Kids – Raising the next generation to win with money”. Där kommer mycket av det här upp!
GillaGillad av 2 personer
Hej. Intressant diskussion. Jag tror på att ge stora barn större insyn i ekonomin och mer att säga till om. Att få hela barnbidraget när man är 12 tycker jag dock är för tidigt. Här kommer två exempel på vad vi har gjort: 1) Ge 13-åringen ”klädpeng”, några tusen om året, att handla för som man behagar. Pengarna räcker till EN märkesjacka i dyr-affären. Eller många plagg på billig-affären. Eller ingen jacka alls utan nån annan grej och/eller pengar i sparbössan. Barnet bestämmer. 2) Involvera barnen i mathandlingen. Låt barnet ansvara för en månad, eller vecka. Med tusen kronor i handen ska man fixa mat till en familj på fem pers i 7 dagar. Visst kan vi gå på restaurang på måndan, beställa pizza på tisdan men vad äter vi sen onsdag-söndag? Efter såna praktiska experiment brukar det vara BARNET som bli snålt och tvingar alla att äta upp varenda smula. För övrigt håller jag med ovanstående skribenter om att ifrågasättande av föräldrarnas normer hör till tonåren. Barnen känner sig trygga (även om det kanske inte verkar så) om vi föräldrar gång på gång upprepar hur vi tänker kring ekonomi och annat. Låt barnen tycka olika! Jag säger ibland till mina: ”Okej, du får göra så DIN framtida familj, men så här vill jag göra i min för det tror jag på.”
GillaGilla
Hej och tack för din kommentar,
Vi har faktiskt gjort en del experiment med att tilldela barnen egna pengar, till exempel fick dom när vi var på semester i somras några hundra att spendera helt efter eget huvud och man märker då att dom börjar tänka efter hur de ska få så mycket som möjligt för pengarna. En annan grej vi gjorde en gång var att vi la en matsedel tillsammans för några veckor men där vi sa att eventuella pengar som blev över från matbudgeten skulle barnen få dela på….då blev som helt plötsligt väldigt intresserade av vad olika rätter kostade och vilka grönsaker som ”var i säsong”.
Kanske dags för något mer roligt experiment…
GillaGilla
Ja, ja! Fler roliga experiment! Berätta, berätta! Kanske rent av kan bli en bok: ”Barnexperimenten”.
GillaGilla
Generellt sett handlar det i inlägget och kommentarerna mer en barnsyn än ekonomi i sig och det är kärnviktigt tycker jag ; hur vi förhåller oss till det relationella i samspelet med uppväxande individer och får dem att bli vuxna som kände sig respekterade som barn och med förmåga till medvetenhet, ansvar och driv OAVSETT ämne.
GillaGilla
Klokt inlägg. Så bra att ni lär era barn om ekonomi och är öppna om det. Detta är ett viktigt ämne som tyvärr för få barn får lära sig. Oavsett på vilken nivå man lever måste ju alla göra sina val. Det finns ju väldigt många barn som inte får så mycket som era barn får i form av resor, upplevelser och er tid. Jag tycker det är svårt med barn, det är ju inte alltid de vill köpa det som är bäst för miljö och hälsa. Jag tror alla har den diskussionen med sina barn när de blir äldre, såvida de inte får exakt allt de pekar på, och det är ofta inte så sunt. Tack för att ni delar med er om ert liv och era tankar 😊!
GillaGillad av 1 person
Apropå att ”alltid ha råd”. Det har vi med. Men kör budgetkategorier och då är det mkt lättare. Semesterbudgeten tex kanske inte räcker till mer, men det betyder ju inte att vi är helt barskrapad. Vårt barn verkar fatta tänket och frågar till exempel ofta hur mkt klädpengar hon har kvar.
GillaGillad av 1 person