En fråga som återkommer då och då och nu senast från twitterprofilen Lundaluppen är om vi funderat på vad som händer med vår ekonomiska frihet om vi skiljer oss?
För vår del har vi givit detta ganska lite tanke eftersom det på det stora hela känns väldigt osannolikt för oss. Vi arbetar tillsammans mot gemensamma mål och vi håller ihop inte för att det är tryggt utan för att det är utvecklande. Man skulle kanske kunna säga att vi arbetar för att undvika krisen, snarare än att fundera så mycket på effekterna om krisen blir realitet.
Du vet väl att våra böcker ”Ut ur ekorrhjulet” och ”Lev lokalt” båda finns som ljudböcker hos Bookbeat, Nextory (som båda erbjuder en gratis 30 dagars provperiod för nya kunder) och Storytel (som erbjuder 14 dagars gratis för nya kunder).
Men vi kan ju ändå reflektera över vad som skulle hända om det osannolika inträffar. Det här inlägget är våra första tankar på ämnet och det kommer att utgå ifrån det praktiska/ekonomiska snarare än det känslomässiga perspektivet.
En skilsmässa skulle direkt påverka vår ekonomi på flera olika sätt:
- Kostnaderna skulle troligen öka markant och där är den största saken dubbla boenden men troligen även varsin bil, separata semesterresor etc.
- Vi kommer in i den situationen med starkare förutsättningar än de flesta vi kommer kanske inte längre vara ekonomiskt oberoende men fortfarande med stor ekonomiskt frihet. Skulle vi tänka oss att våra kostnader fördubblades skulle vi ändå klara oss många år utan någon inkomst båda två och det skulle finnas möjlighet att göra omställningen.
- Vi skulle behöva dela på våra tillgångar vilka består av tre delar, (1) Aktier och pengar på bankonto, (2) Vårt hus, (3) Extra pension. Den första (1) kan vi dela på rakt av och därmed var och en få 5-6 års utgifter i reda pengar. Vi har satt av extra pension (3)till oss båda men mer i mitt namn (på grund av tidigare löneväxling) så den kvarstår ju hos mig. Därför tänker vi att huset (2) som ligger granne med Maribels föräldrahem skulle tillfalla henne. På så vis skulle vi på ett pragmatiskt sätt dela lika på det som vi gemensamt byggt upp.
- Vårt gemensamma aktiebolag som mest består av pengar i fonder och på ett bankkonto skulle vi troligen avveckla alternativt så skulle någon bli utköpt. Ett utköp skulle kunna ske med utdelning ur bolaget så det skulle inte påverka privatekonomin annat att någon av oss skulle kunna få motsvarande någon ytterligare årsutgift att disponera.
Detta sammantaget gör att vi båda skulle behöva dra in lite pengar igen för att klara av vår ekonomi. Det är vi båda beredda på och redan när vi valde att säga upp oss så viste vi att det den risken alltid finns däremot var det inte just skilsmässa som vi tänkte på eftersom det känns så pass osannolikt för oss, och andra risker känns närmare.
Med andra ord vårt värsta senario är alla andras vardag, vi kan behöva jobba igen.
Vi har ju arbetat i varierande grad sedan vi blev fria så skillnaden kanske inte ens skulle vara så stor förutom att vi behöver inkomst som annars varit ”extra”.
Ett område som skulle kunna vara utmanande, kanske till och med mer så för oss än för andra, är att vi har byggt ett liv där vi fokuserar på våra respektive styrkor när vi delar på arbetsuppgifterna hemma, vi skulle självklart klara det men vi skulle nog vara lite vilsna med vissa saker inledningsvis.
En reflektion som vi gjorde när vi funderade på detta är att vi uppfattar att många verkar lägga så lite tid på att utveckla och bygga sin relation och sitt liv tillsammans därför att ”det inte finns tid”. Man är inte heller villig att kompromissa med sitt eget för att bygga något starkt tillsammans. Det är såklart inte de enda bakgrunderna till skilsmässor men vi tror i varje fall att det ökar risken för skilsmässa radikalt.
Som sagt har vi lagt ganska mycket tid och tanke på att bygga vår relation och vårt gemensamma liv och lite tid på vad som skulle hända om vi inte lyckas. Personligen tror jag också att risken för skilsmässa ökar om man redan från början lämnar bakdörren öppen som en av flera troliga utfall snarare än som en sista utväg.
Hur ser ni på detta? Har ni en etablerad ”exit” plan? Hur mycket tid och energi lägger ni på att utvecklas tillsammans?
Våra båda böcker finns också köpa på de flesta ställen där böcker finns men bäst direkt från vårt lilla förlag pug.se . Kan eller vill du inte köpa så finns den på många bibliotek, finns den inte på ditt lokala bibliotek så kan du lägga ett inköpsförslag. Böckerna finns även att köpa som ljudbok på adlibris och bokus.
Vi försöker verkligen svara på alla frågor vi får och ställer du frågan på bloggen så kan fler läsa både fråga och svar! Vill du ändå skicka ett privat meddelande, boka en föreläsning, intervju eller liknande så går det bra via detta formulär. Vi finns även på Twitter som @farbrorfri och på Instagram som @enkelboning där ni också gärna får följa oss
Enkel boning- ett fritt liv i all enkelhet- 
Bra inlägg. Det är därför jag egentligen ogillar begreppet ‘fri’ när man pratar om par som har uppnått ‘friheten’ – eftersom det hela byggs på en förutsättningen att man är ihop och även om det är osannolikt att man skulle skiljas så är man inte riktigt fri om den byggs på den förutsättningen – enligt min mening i alla fall. Det är därför jag tycker det är ‘bättre’ att man beskriver en sådan livstil som tex frilansare – men det finns naturligtvis inte lika mycket nyhetsvärd i det begreppet som att kalla sig själv för (ekonomisk) fri. I er beräkningen verkar ni inte har inkluderat hur man får tag i ett annat boende som måste vara tillräckligt stort för fyra personer – man skulle nog behöva använda en (stor?) del av kapitalet som ni säger ska räcka i 5-6 år, inte minst pga det skulle vara svårare att få lån utan en ‘vanlig’ inkomst.
GillaGilla
Hej och tack för din kommenter,
Intressant perspektiv och jag tänker nog att frihet inte är en absolut punkt utan någon som finns på en skala. Vi beskriver det i vår första bok som en stegvis process och även om man kan tänka att man bara ska gå framåt i den så kan man ju även tänka sig att man kan gå bakåt om något förändras. Det kan ju både vara i familjesituationen och i omvärlden. Från vår perspektiv har vi gjort oss fria från det som vi ville vara fria ifrån nämligen behovet av en heltidsinkomst och en arbetsgivare men vi är fortfarande beroende av varandra och inte heller fria från de åtaganden som det innebär att ha en familj…men det är saker vi inte vill vara fria ifrån och därmed känner vi oss fria trots att vi defacto har visa begränsningar såklart.
Vad gäller boende så framgick det inte i inlägget men där har vi en plan som bland annat innehåller att vi står bostadskö både på vår ort och på en närliggande ort. Framförallt som en förberedelse för en gemensam framtid men såklart även en ”försäkring” mot en oförutsedd och osannolik separation.
GillaGilla
Tack för bra svar!
GillaGilla
Vi har visserligen bara varit tillsammans i 6 år med en son som nu bara är under året, men vi tänker mycket som er! Varför fokusera mer på ”exitplanen” än att bygga ett starkt team med gemensamma mål där man är varandras obotliga ”raving fan”?
Jag ser vänner och bekanta som verkar glida ifrån varandra, inte i brist på kärlek eller gemensamma intressen (som i Sverige beskrivs som ”det finaste ett par kan ha ihop”), utan på grund av att man inte sätter sig ned och planerar sitt gemensamma liv för att få ut det bästa möjliga för sin familj. Det i sin tur ser jag inte sällan leda till oro, mistänksamhet och onödiga konflikter. I ett försök att visa gott sken utåt lyser uttryck som ”exitplan” igenom den fina fasaden. När man som närstående försiktigt påtalar att de nog skulle sätta sig ned och prata lite bubblar uttryck som ”han/hon går inte att prata med ändå”. Har det gått så långt så förstår jag att exit-orden kommer fram, men tänk om de kommunicerat redan från början? Då hade de nog inte hamnat där.
Absolut är det viktigt att ha en tanke på att båda ska få det bra och likvärdigt vid en eventuell separation. Men med ett bra teamarbete är det nog få som inser hur många många gånger bättre livssituation och ekonomisk situation de skulle vara i jämfört med två separata livsplaner och kalkylark. För våran del är vi uppåt stjärnorna i bättre sits tack vare vårt samarbete. Så pass att det är skrattretande mot för om vi hade kört två separata race. Då är vi ändå två ekonomiska personer som har hyfsad känsla för investeringar.
Tack för en bra blogg!
GillaGilla
Hej och tack för din kommentar,
Kan inte annat än skriva under på dina funderingar, det är konstigt att många verkar ha så svårt att ha en dialog sinsemellan kring hur man vill bygga sitt gemensamma liv, hur man kan lyfta varandra och bygga något fantastiskt tillsammans. Samtidigt verkar man vara beredd att vända ut och in på sig själv efter en separation där hela livet ställs på ända.
Å andra sidan finns liknande tendenser även på andra områden, företag som gör allt för att locka nya anställda men glömmer bord dom de redan har, samma sak med existernade kunder som behandlas sämre än nya eller idrottslag som gör allt för att fylla på med nya medlemmar och lägga till nya verksamheter men glömmer bort att vårda basen. Kanske finns det något mänskligt i att inte se det man redan ha och vårda det utan titta längre bort och vidare. På ett sätt något som driver en utveckling men samtidigt något som ibland kan vara direkt destruktivt…
GillaGilla
Bra jämförelse. Tänkvärt!
GillaGilla