Bo billigt vid 55+, bo fint vid 70+?

Boendet är för de allra flesta den största utgiften men hur mycket det kostar att bo kan variera mycket. Delvis kan man påverka det själv genom bostadsort och boendeform och i nån mån är man också bunden av att tex bo rimligt nära arbete, skola etc.

Nu när jag har börjat tänka lite mer på en mer traditionell tidig pension som vi tänker oss från någon gång mellan 55-60 när barnen är vuxna så funderar jag också på vad det innebär i form av boende. Vi har nog insett att vi kommer att sälja vårt hus då det visserligen är relativt billigt att bo i men också innebär en hel del jobb och ansvar som vi inte vill ha i en fas i livet där vi har möjlighet att resa och vara borta länge.

Att köpa en riktigt fin bostadsrätt där vi bor (med utsikt mot vattnet) kostar mer än vårt hus och innebär dessutom en månadsavgift. Det känns inte befogat om man inte är hemma så mycket, då är det bättre att ha mer pengar att resa för än att lägga det på en lägenhet där man sällan är. Dessutom skulle det kanske vara skönt att hyra för att ha så lite ansvar som möjligt. En för dyr lägenhet i 15 år när man knappt är där kan ju innebära 1 miljon mindre att resa för under den perioden.

Å andra sidan när vi blir ytterligare lite äldre så skulle det vara härligt att ha lite extra plats att ta emot barnbarnen och så skulle det ju vara fint att kunna ta morgonkaffet med utsikt mot vattnet.

När jag fortsatte att fundera på detta så kan jag se att det funnits liknande perioder tidigare i livet. Som student var det prio att bo så billigt som möjligt så att det fanna pengar kvar till öl (och en och annan bok samt eventuellt lite mat). Som unga vuxna med lite mer pengar så hade man väl kanske råd att bo lite dyrare men ett fint hem är inte sådär väldigt viktigt när man ändå mest är hemma och sover och kanske tittar på TV en stund.

När barnen kom blev boendet viktigt, kanske inte så mycket att det var ”fint” men att det låg på ett bra ställe där det är enkelt att ta sig till skola och aktiviteter men också att det finns lagom med plats för alla och utrymme för aktiviteter. När de var små så var det utrymme i trädgården för att leka, nu när de är äldre känns det mer som utrymme för utrustning i garage, förråd och källare och utrymme att hänga på rummen. Vi vuxna var också hemma mycket under den här perioden, barnen gick visserligen och lade sig tidigt men vi hade varken tid, lust eller möjlighet att dra ut på något utan tog bara några lugna timmar i soffan när tillfälle gavs.

Hur tänker ni på boende genom livets faser, tänker ni att ni vill bo kvar där ni gör även utan hemmavarande barn? Vill ni äga eller hyra boende? I vilka faser i livet har boendet varit viktigast för dig och när har det känts mindre viktigt?