För oss har alltid ekonomiskt frihet handlat om att känna att livet inte är ett ”ekorrhjul” Det har dock aldrig handlat om att specifikt ”sluta arbeta” däremot finns det ett stort mått av frihet i att inte behöva arbeta och att kunna ta vilket arbete som helst som låter intressant utan att vara beroende av att stanna för evigt.
De första åren efter att vi hoppade av så var vårt största uppdämda behov att inte arbeta så mycket. För att vi fram till dess arbetat mer än vad vi egentligen ville men också för att våra barn var små. I nästa fas så började vi så smått lägga in lite små extrauppdrag som var roliga att göra men med mycket tanke på att det inte skulle inkräkta på familjelivet. Nu har barnen blivit äldre och vi har arbetat lite mer men långt ifrån heltid. Vi känner oss ändå väldigt fria och kanske är det så att friheten definieras tydligare i relation mot personer som är inne i ekorrhjulet och där det märks att de inte trivs men de ser inga alternativ.
Mest beklämmande för mig är personer som är betydligt närmare pension än början av arbetslivet, som uppenbarligen inte trivs där de är, men som inte kan eller vågar säga upp sig. Även om jag inte har någon detaljerad insikt i någon annans ekonomi så tror jag att det finns många som även efter ett långt arbetsliv med helt OK (eller till och med höga inkomster) i stort sett lever ”ur hand i mun”. Tror också att det finns många som definierar sig själva så mycket utifrån sitt jobb så att även om de inte längre trivs så har de svårt att se hur livet skulle kunna se ut annars. Många verkar också drivas av status mer än vad de riktigt själva vill erkänna och kan inte tänka sig att kliva ur och ta ett enklare och mindre prestigefyllt jobb om det skulle få dom att må bättre.
Omvänt är det nog ingen som egentligen vill ha absolut frihet, för det skulle betyda ett liv helt utan sociala relationer och utan ägodelar. Har man en partner så behöver man anpassa sig till varandra, för att inte säga hur mycket man måste anpassa sig när man har barn. Vill man göra något meningsfullt så är man beroende av ett sammanhang med andra människor i ett uppdrag oavsett om detta är ideellt eller betalt – som anställd eller konsult.
Tror att min slutsats i detta blir att frihet handlar om att kunna välja, men inte bara välja bort utan även välja till vad man tar in i livet. Vill jag arbete lite och bidra med min kompetens till något gott? Vill jag engagera mig i en förening? Vill jag säga upp mig och göra något helt annat? Vill du var fri från eller fri till att göra något?
Svaret på dessa frågor är inte heller definitivt utan kommer att variera över tid vilket också det är frihet, att ibland skala ner och ibland skala upp. En frihet som i mångt och mycket kommer inifrån och är i lika delar känsla som ekonomiskt och fysisk realitet.
När känner du dig som mest fri just nu? Är det när du gör eller när du slipper göra? När du kan skala ner eller när du får möjligheten att varva upp?
Enkel boning- ett fritt liv i all enkelhet- 
Några reflektioner på detta inlägg.
Du pratar väldigt mycket om ”ekorrhjul”. Det verkar som att du tidigare upplevt ett extremt obehagligt liv, när du var anställd? För det strålar väldigt mycket negativ energi så fort du nämner det.
Vilka är de där andra du pratar om, som du verkar veta lever i ekorrhjul eller är nära pension? Eller är det du som projicerar helt enkelt?
Det finns ju faktiskt jobb som är både välbetalda och intressantanta. För vissa är det nog bäst att helt enkelt försöka finna en tillvaro där man trivs, inklusive yrke. Alla yrken är inte skit 🙂
GillaGillad av 2 personer
Hej och tack för din kommentar,
Det är nog en av de vanligaste missuppfattningarna att jag skulle ha haft det dåligt på jobbet, jag hade ett intressant jobb där jag fick träffa spännande människor och göra roliga saker, det stora problemet var att det tog för mycket tid och att livet som helhet då blev lite av ett ekorrhjul och att jag såg att det kunde bli bättre. Det var alltså inte dåligt och kunde bli bra, det var riktigt bra och kunde bli ännu bättre.
Har varit på flera olika arbetsplatser genom livet och har träffat många människor som trivts väldigt bra med sina jobb och det har varit allt ifrån chefer som jobbar jämt och med väldigt höga inkomster, till personer med vanliga jobb med ganska låg lön som i vissa fall jobbat deltid och därmed haft än lägre lön. Sen har jag också träffat personer i båda situationerna som varit väldigt bittra och som sprider denna bitterhet omkring sig men som ändå inte slutar och går vidare till pension eller till ett annat jobb. Som jag sa har jag ingen insyn i deras privatekonomi men min gissning har i olika fall varit att de inte slutar av ekonomiska skäl och i vissa fall på grund av den status som jobbet ger även om man inte gillar det, mår dåligt och sprider dåliga vibbar omkring sig, vilket jag tycker är tråkigt.
Vem har sagt att alla yrken är skit? Jag tänker snarare tvärt om, alla yrken kan vara riktigt bra för rätt person i vid rätt tillfälle och i rätt omfattning. Detta sagt, om man har förutsättningar att bygga sig själv möjligheter så att man kan kliva av eller testa något annat, den dag när det förändras så bör man ta dessa möjligheter. Frihet är att kunna välja att avstå och att hoppa på olika möjligheter i livet, detta gäller såväl arbete som andra saker!
GillaGilla
Det är sant att det finns jobb som är välbetalda och intressanta, och jag håller helt med om att det är viktigt att hitta en tillvaro där man trivs, inklusive sitt arbete. Men låt oss vara ärliga – om de flesta verkligen tyckte att arbete var så roligt och givande, skulle vi inte behöva ha betalt för att göra det, eller hur?
Vi ser exempel på detta varje vecka: fredagskvällar när folk äntligen slappnar av och firar att arbetsveckan är över, eller måndagsmorgnar när många drar sig för att gå till jobbet. Skulle det verkligen vara så om jobbet var så fantastiskt?
Lönesamtal och utvecklingssamtal är andra tydliga exempel på att jobb ofta inte handlar om glädje utan om prestation, förväntningar och ekonomiska incitament. Många strävar inte nödvändigtvis efter att utvecklas för sin egen skull, utan för att förbättra sina chanser att klättra i hierarkin eller få högre lön. Om arbete alltid var stimulerande och roligt i sig, skulle vi knappast behöva dessa påminnelser om våra värden i arbetslivet.
Att tala om “ekorrhjulet” handlar inte nödvändigtvis om att projicera egna erfarenheter, utan snarare att reflektera över det samhällssystem många lever i. Det är ett liv där man går upp, jobbar, betalar räkningar och sedan upprepar samma mönster – ofta utan att ens stanna upp och ifrågasätta om det finns andra vägar att gå. Självklart kan det finnas undantag, och ja, vissa trivs med sina yrken, men för många handlar det snarare om att de inte har något annat val.
Friheten att vara ekonomiskt oberoende, att själv kunna välja när och om jag vill arbeta, handlar för mig om att kliva ur det där hjulet och få perspektiv. Det är som att stå vid sidan av och vara åskådare medan andra springer. Jag behöver inte längre delta för att överleva, och det ger mig möjligheten att välja mina egna vägar, följa mina egna intressen och skapa mening utanför arbetet. För mig är det den största vinsten av allt – att själv kunna bestämma hur och när jag vill arbeta, utan att känna pressen av måndagsmöten och deadlines.
Så visst, alla yrken är inte skit, men frågan är om de är så fantastiska att vi verkligen skulle välja dem utan ekonomisk press? Friheten att välja är vad som gör den största skillnaden, och det är där jag ser det verkliga värdet i att kliva ur ekorrhjulet.
GillaGillad av 1 person
Personligen känner jag frihet när jag kan göra saker jag vill göra och kunna styra när jag gör det. Jag avslutade min anställning för ett drygt år sedan (efter 30 års karriär) med målet att kunna utveckla mig själv genom att göra saker som jag inte haft tid till eller möjlighet för tidigare. Jag har inte ångrat mitt val en enda sekund.
Under detta år har jag även träffat andra människor som hoppat av ekorrhjulet utan att ha ett mål eller syfte med hur tiden skall användas. I dessa fall verkar de inte alls lika tillfreds med sitt liv.
Min slutsats är därmed att frihet är bäst om det är ”frihet till…” istället för ”frihet från…”
GillaGillad av 1 person
Hej och tack,
Intressant att höra och så bra att kunna och våga göra en förändring efter 30 år. Att hoppa av, flytta, säga upp sig eller dylikt för att fly från något negativt fungerar nog sällan utan då tar man nog bara med sig sina problem in i en ny situation. Att lämna något som är OK för något som är bättre och med en plan att göra något nytt och annorlunda är ett stort lyft för livskvaliteten.
Vi har bott på flera olika platser, haft flera olika arbeten och situationer i övrigt och aldriv varit direkt missnöjda men alltid sett möjligheter till förbättring och har därför alltid haft känslan av frihet till tror jag.
GillaGilla
Jag känner mig som mest fri nu när jag slipper gå till mitt jobb som sjuksköterska. Ibland när jag är ute och cyklar på morgonen, till exempel för att leta klipp bland matbutikerna, kommer jag in på min tidigare cykelväg till sjukhuset. Då visualiserar jag att jag är på väg in till avdelningen för att stressa runt i korridoren efter rapporten, blanda läkemedel samtidigt som man blir avbruten flera gånger, inte hinna med lunchen..Sen kommer jag tillbaka till nuet, att det inte är min verklighet längre och aldrig behöver bli igen! Då känner jag mig fri och tacksam 🙂. Har sen en lång tid tillbaka bytt till ett än mer lågstatusjobb, personlig assistent, och trivs med det, aldrig ångest inför att gå och arbeta.
Vänligen Annelie
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Vilket utmärkt exempel på att förändra en situation där man inte trivs till något nytt där du ändå fortsätter att göra nytta och säkert har fördelar av dina tidigare erfarenheter och kunskaper.
GillaGilla
Vi har kanske någorlunda liknande situationer. Jag har 3 barn också och hade sparat runt 2,5 miljoner när jag blev frilansare vid åldern 34. Visst skulle jag kunna ta mig fram nu till pension med de pengarna jag har men för att kunna har ett hyfsat normalt liv (vi har visserligen inte bil) och kunna göra saker med barnen osv frilansar jag för att få in kanske 150-200k per år, men jag kallar det mer för att vara frilans än ekonomisk fri.
Jag funderar även på om barn är ändå någon slags ekorrhjul – den som jobbar (inte minst om de jobbar hemifrån) men inte har barn är nästan i mindre av ett ekorrhjul än vad jag är med allt som ska göras med och för barnen 😀
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Ja, ibland har jag hellere velat prata om oss som ”fega entreprenörer” då vi gärna arbetar extra och driver egna projekt men vi är inte tillräckligt modiga för att göra det förrän vi har en säkerhetsmarginal i form av ett kapital som räcker för att betala räkningarna.
Att bara arbeta för det som är ”extra” i form av utgifter och upplevelser är väldigt annorlunda och när man är fri att välja så att man får rätt mix mellan lite extra pengar och forfarande mycket tid för det som är viktigast i livet.
Du har en poäng i att barn är en form av ekorrhjul men å andra sidan så är endast den som inte har några relationer och inga ägodelar helt fri och det är inte ett liv som jag skulle vilja leva.
GillaGilla