Familjeliv, Fredagsfunderingen

Ska man ens skriva om barnen? – Fredagsfunderingen

För två veckor sedan skrev jag en fredagsfundering där jag berättade om vår son som snart är tonåring som nu börjar har mer åsikter kring vår konsumtion och att han då och då tycker att vi är snåla. Den fick relativt många kommentarer och vissa av dessa var ganska känslomässiga.

Några kring om man verkligen ska hänga ut sina barn men också en del diskussion kring i vilken utsträckning man som förälder ska styra sina barn i de val de får göra. Är vi en familj där alla är gelikar eller är vi som föräldrar ledare men som självklart måste få med oss våra barn på ett rimligt vis.

I andra tolkade jag in en viss skadeglädje kring att vi borde ha förutsett att detta skulle komma. Vilket vi såklart har gjort på ett ekonomiskt plan. Det betyder ju inte att vi visste exakt i vilken form. Eftersom likt alla andra föräldrar har vi inga erfarenheter sedan tidigare utan detta är första (och enda) gången för oss där vi uppfostrat tre barn som växer och utvecklas var för sig och tillsammans.

Detta är ett inlägg av typen ”Fredagsfunderingen” vilket innebär att jag har en ide eller tycker mig se en trend men inte har tänkt klart och inte har en helt färdig uppfattning, så jag skulle gärna höra era kommentarer och funderingar kring ämnet!

Vår syn är att vi föräldrar är ”ledare” i familjen baserat på vår längre livserfarenhet, samtidigt kan man inte vara en god ledare utan att låta olika medlemmar i familjen komma till tals och ha inflytande över det som man är mogen att ha inflytande över.

Från det lilla barnet som behöver hjälp med toalettbesök och bara får äta exakt det föräldrarna erbjuder, till det lite äldre barnet som klarar detta själv och dessutom har en slant till lördagsgodis och annat skräp. Det stora barnet (ungdomen) som tar ansvar för det mesta men ändå bor hemma och måste förhålla sig till hemmets gemensamma regler. Därefter sist men inte minst det vuxna barnet som har egen inkomst och som flyttat hemifrån och är helt fri att ta sina egna beslut.

Att vi hade matsäck med oss på Grönalund och att vi avstod från glassen – bra eller dåligt?

Vill också vara tydlig med att vi inte lägger ut enskilda bråk eller konversationer med barnen lika lite som vi anger var varenda öre av vår budget går. Vår blogg handlar om att vara transparenta med livet i motgång och medgång och barnen är en del av detta och vi försöker på ett sammanfattande sätt återge de situationer som uppkommer, utan att bli för närgångna och utlämnande. Ärlig men inte privat skulle jag vilja kalla det. Eftersom barnen är en så stor del av våra liv skulle det kännas konstigt att hålla det perspektivet helt utanför.

Med det sagt är det alltid roligt med kommentarer men jag har känslan av att just när det gäller barn så blir diskussionen i kommentarsfältet väldigt känslomässig. Det blir då lite mindre av att vi försöker lära av varandra och mer av att den som kommenterar ska berätta för andra hur dom de bör vara och göra.

Därför handlar denna fredagsfundering om hur vida man någonsin ska skriva om barnen? Ska man skriva om bara utmaningar eller bara framgångar eller både och? Vad tycker ni?

Våra båda böcker finns att köpa på de flesta ställen där böcker finns men bäst direkt från vårt lilla förlag pug.se . Kan eller vill du inte köpa så finns den på många bibliotek, finns den inte på ditt lokala bibliotek så kan du lägga ett inköpsförslag.

Vi försöker verkligen svara på alla frågor vi får och ställer du frågan på bloggen så kan fler läsa både fråga och svar! Vill du ändå skicka ett privat meddelande, boka en föreläsning, intervju eller liknande så går det bra via detta formulär. Vi finns även på twitter som @farbrorfri och på instagram som @enkelboning där ni också gärna får följa oss

16 reaktioner till “Ska man ens skriva om barnen? – Fredagsfunderingen”

  1. Håller helt med. Blir väldigt konstigt att helt lämna ute barnen. De är ju en väldigt stor del av ens liv, och det inkluderar ju det ekonomiska. Och ni gör det på ett nyanserat /inte för det utlämnande sätt. Sedan finns det alltid en tid, när man är ”helt fel” som förälder och helst ska ha en superlåg profil, typ inte ens heja på ungdomens lärare (som man känner) på Ica. Men med blog, bok etc. så är ni redan kanske snart ”helt fel”😜 samtidigt är tonåren en tid man lär sig att man är en egen individ och man behöver inte stå för sina föräldrars val etc. Man kan bara sucka ikapp med sina kompisar om hur hopplösa de är! Ledsen om jag avvek från ämnet.

    Gillad av 2 personer

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Ja att inte alls skriva om barnen (eller familjen) skulle nog innebära att bloggen fick lägga ner för det är ju en så stor del av livet för oss sen gäller det ju att hitta en balans. Det var också lite av min poäng i den förra inlägget om barnen att vi är fel för att vi ”är snåla” men att alla andra föräldrar också är fel på sitt sätt och att de hittar sina vägar att göra sig fria. Generellt tror jag att barnen ska ha det bra hemma men med vissa begränsningar för det är det som gör att de frigör sig…alltså om de har allt dukat och full frihet hemma…varför ska man då någonsin bli en självständig individ?

      Gilla

  2. Tycker inte ni ska utelämna barnen och jag tycker just den delen är intressant, eftersom barn är en del av ens familj och därmed en del av ekonomin och det liv man lever.
    Men det är ni som ska avgöra hur ni gör med det (att skriva om barnen) eftersom det är ni som får hantera alla kommentarer 🙂

    Jag tycker det är synd att folk inte kan acceptera att alla är olika och alla gör på olika sätt. Och bara för att ni gör på ert sätt betyder ju inte det att jag måste göra så. Man kan ju reflektera och ha tankesättet ”Ok, ni tänker så. Så här tänker jag/vi” och inte hänga upp sig på vad man anser är fel med vad andra gör….

    Gillad av 2 personer

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Det hade nog varit ganska omöjligt att helt utelämna barnen men man kan ju tänka sig nivåer allt ifrån att man återger enskilda händelser i deras liv till att dom är ”spöken” som liksom ingår i familjen men aldrig nämns eller syns i bild. Vi har valt något mellanting och tycker generellt att det är en bra balans för oss. Samtidigt känner vi oss fram och det kan ju vara så att man får hitta en ny balans för varje given ålder…eller annan förändring i familjen.

      Att ta intryck och inspiration av vad andra gör utan att för den sakens skull blint följa någon annans exempel är exakt vad vi hoppas på både med inlägg och kommentarer.

      Gilla

      1. “Jag tycker det är synd att folk inte kan acceptera att alla är olika och alla gör på olika sätt. Och bara för att ni gör på ert sätt betyder ju inte det att jag måste göra så.” Det finns i och för sig rätt många fire anhängare som ’ser ner’ på mer slösaktiga personer och försöker övertala de här andra att de borde bli fire människor också

        Gillad av 1 person

  3. Bra fråga!
    Vad tycker ni själva? Har ni diskuterat frågan med barnen? Gör ni det i samtycke?
    Det finns länder i Europa där det är förbjudet att lägga ut bilder och information om små barn. För äldre barn krävs istället samtycke.
    Jag tänker att det är stor skillnad mellan att som förälder (eller ”ledare” om man så vill) lägga ut detaljer om sina barn som de inte vet om eller förstår. Att dessutom göra det i sammanhang där man själv tjänar pengar på det tycker jag är på gränsen till utnyttjande.

    Läser barnen bloggen? Förstår de att ni tjänar pengar för den? Frågar ni barnen om lov innan ni postar detaljer, och bedömer ni att de förstår konsekvenserna?
    Skulle du kunna publicera motsvarande sak om t ex ett vuxet syskon med funktionsnedsättning som innebar att hen vore på en sjuårings nivå? Eller har barnen sämre rättigheter enbart för att ni är vårdnadshavare och de (fortfarande) är små?
    Om ni gör det tillsammans med individer som är tillräckligt mogna att förstå konsekvenserna, då tycker jag det är helt okej.

    Gillad av 1 person

    1. Hej och tack för din kommentar.

      Vi har tidvis pratat med barnen om detta och framförallt då i samband med tidningsartiklar, från början var vi väldigt öppna och hade barnen med på bilder och sen blev vi mer restriktiva…då tyckte dom att det var konstigt att ”vi inte får vara med”. Bra poäng dock ska fråga dom mer direkt vad dom tycker om bloggen och att dom ibland förekommer…

      Vår blogg finns inte till för att i första hand tjäna pengar men däremot har vi hela tiden haft tanken att den ska bära sina egna (låga) kostnader. Däremot har den ju lett till annat så som böckerna och mina inhopp som skribent på en lokaltidning som aldrig skulle ha skett utan bloggen så på ett indirekt sätt kan man säga att bloggen har varit lönsam men framförallt att den givit oss möjlighet att göra intressanta saker.

      Min upplevelse är att vi aldrig skriver detaljer…vi kan översiktligt summera en diskussion som vi haft i familjen ett antal tillfällen under tex en sommar och sammanfatta i ett inlägg men vi återger till exempel inte enskilda situationer. Jag skulle helt klart kunna göra på liknande sätt med ett vuxet syskon eller en dement förälder för att beskriva en situation, återigen i detta sammanhang skulle jag inte återge enskilda situationer utan en generellt ”utmaning” eller något som fungerat bra i en svår situation till exempel.

      Gilla

  4. Svårt. Det pågår en diskussion kring många influencers som använder barnen som reklampelare och exponerar dem tidigt och utan deras samtycke (som de inte är mogna att ge).

    Ni har valt att vara offentliga med vilka ni är och då blir det ju så att barnen exponeras i viss mån. Har man bara en aktiv diskussion och att de kan välja att inte vara med SAMT att man inte går in på detalj utan har diskussionerna på en högre nivå – helt ok!

    Vi har det lite lättare i vårt bloggande då vi inte är offentliga med vilka vi är vilket kanske också gör att jag inte har fått några åsikter om exponering av junior. Han är med på bild ibland (bakifrån) och används som exempel ibland. Dock skulle han i princip kunna vara en fiktiv person – ja ni förstår.

    Svårt men som sagt, tycker att ni funderat igenom det och har en bra nivå.

    Trevlig helg!

    http://www.iblandgormanratt.se

    Gillad av 1 person

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Har faktiskt reflekterat över att det tidigare när vi var helt anonyma var enklare att vara helt öppen och ärlig. Det var också möjligt att använda grannar, släktingar etc som exempel något som numera är svårare därför att dom läser och kan tänkas ta det på fel sätt. Samtidigt är det för vissa som tycker att det är lite skumt med en anonym bloggare och det är svårt att nå ut utanför den närmaste gruppen som anonym kan jag tycka. dvs den anonyme bygger upp ett förtroende hos de likasinnade men når kanske lite färre andra/nya?

      Gilla

  5. Skriv gärna om barnen som en del av familjedynamiken.
    Kanske hade jag utelämnat tydliga foton på dem och heller inte skrivit ut vad ett speciellt barn sagt eller gjort.
    Jag tycker inte att ni gjort fel men jag vet hur illa mina barn hade tyckt om det (15 och 17) och era kanske inte uppskattar det om några år.

    Gillad av 1 person

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Som sagt ovan så ska jag givet denna feedback ställa frågan lite fler gånger till barnen kring hur dom känner. Våra barn är kanske såpass vana att fara lite ”kända” att dom inte tycker det är så konstigt för jag har aldrig upplevt att dom haft något emot att vara med på bloggen eller på twitter/instagram. Då har vi i och för sig varit noga med att inte lägga ut dem i några generande situationer utan det rör sig om trevliga semesterbilder etc. Men som sagt ska vara mer uppmärksam på detta framöver och kolla av eftersom.

      Gilla

  6. Hej. Jag tycker det är intressant att läsa om familjen, och saker som kan uppstå. Ni är ju kloka föräldrar som uppenbart månar och vill det bästa för era barn. Jag tycker inte det är utelämnande, att beskriva en ganska vanlig situation, som de flesta föräldrar känner igen sig i, just att det är svårt att göra rätt i tonåringens ögon, och att de inte blir nöjda med allt de har och får, fast vi tycker det är tillräckligt. Mvh Malin

    Gillad av 1 person

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Vi försöker ju vara kloka förändrar men vi är lika nya på detta som alla andra, och även om man varit förälder ganska många år nu så är ju varje ålder och situation ny och barnen är dessutom olika mellan varandra och har olika relationer till oss och till sina syskon, andra kompisar mm.

      Tror att man som förälder ska ställa in sig på att man aldrig kan (eller bör) ge barnen allt dom önskar sig…det är ingen bra skola inför livet…däremot ska man såklart göra sitt yttersta för att ge dom allt dom behöver.

      Gilla

  7. Hej Farbror Fri
    Det är nog en större utmaning att leva sparsamt med barn än utan barn. Det behöver inte vara så utlämnande att säga att barn vill ha saker, rent generellt. Det vet väl alla.
    Jag tycker det är relevant att ta upp detta med att säga nej till barnen och deras önskemål och var gränsen ska gå. Så ni har inte gjort något större fel.
    Med vänlig hälsning, Linda

    Gillad av 1 person

  8. Jag fastnade mest i negativ bemärkelse vid kommentarsfältet.

    I mitt yrke utreder jag barn och unga med misstänkta funktionsnedsättningar och har förmånen att få en liten inblick i hur barn och unga hanterar pengar, enligt deras föräldrar. Breda kommentarer om att barn och unga borde si eller så och deras föräldrar ditten eller datten – i all välmening – kan göra illa de barn och unga där sådana råd ofta är kontraproduktiva. Barn och unga är på många sätt mycket mer olika än lika och har därmed olika behov av stöd och hjälp. Även vad gäller att hantera pengar. Tillförde kommentarsfältet något? Inte ur mitt perspektiv. Möjligen att vilseleda på temat ”alla borde”…

    Jag skulle också fundera mina barns
    upplevelse av kommentarsfältet. Det ni skriver kan de ju resonera om o ha synpunkter på. Att andra bitvis recenserar dem (och er) utan att veta så mycket kan med rätta kännas olustigt.

    Gilla

  9. Vi lever i ett demokratiskt samhälle och har yttrandefrihet. Trots det tycker jag att det är väldigt tydligt att det finns en attityd om ”vad som är korrekt och inte” gällande det mesta, både vad man säger, hur man beter sig och hur man väljer att leva. Jag känner direkt när jag omges av den typen av attityd, och då nämner jag endast små delar från mitt liv, som jag vet att det inte blir höjda ögonbryn till och sedan massa pekpinnar. Ekonomisk frihet är verkligen ett sådant ämne som vissa reagerar på. Jag har inte barn själv, men har inga problem att föreställa mig hur enormt mkt åsiker det kan finnas kring livet med barn!

    De största inspirationerna för mig är familjer som väljer TID tillsammans (som ni gjort och även tänker jag på SVT:s Familjer på äventyr och familjen som seglade i några år) och för att göra det, så måste man ju gå emot normen om ”nygbyggd villa som är stylad och inredd, två heltidsjobb, själv är man också stylad, två bilar och resor och fritidsaktiviteter”. En livvstil som kostar väligt mkt pengar och kräver miljontals kronor i lån på banken och det i sig kräver heltidsjobbande och därmed mindre tid till att vara med sin familj.

    I detta land, där det finns tankar om vad som är ”korrekt och inte korrekt”, så behöver vi människor som går en annan väg, en egen väg, en väg de själva tror på.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s