Genom åren sedan vi började spara oss till ekonomiskt frihet och därefter så har olika insikter kommit smygande. För det första så var vi inledningsvis mycket mer fokuserade på just vår väg, det vill säga att spara ihop ett kapital och sedan leva på det, som den bästa eller kanske till och med den enda vägen till frihet. Detta har vi omvärderat och i vår andra bok ”Lev lokalt” har vi utvecklat detta till vad vi ser som fem olika vägar till frihet som kan passa för olika personer och olika situationer.
På senare år har en ytterligare insikt kommit till oss och det är att när året går så blir det än tydligare än tidigare att livet kan delas in i faser och att frihet kan betyda olika saker i olika faser. Genom vår grundläggande frihet baserat på förmågan att leva gott på lite hade vi till exempel möjlighet att vara mycket lediga med våra barn när de var riktigt små genom att ta mycket både enskild och gemensam föräldraledighet.
Under den här första frihetsfasen med små barn var det också lättare att resa då skolplikt ännu inte gällde för barnen. Denna fas varade i ungefär 7 år från att vår äldsta son föddes fram till han började skolan då var yngsta tjejen 2 och det var slut på föräldraledighet.
I det läget började den andra frihetsfasen och då hoppade jag först av ekorrhjulet och därefter gjorde Maribel det samma året efter. I början var det nästan bara fokus på familjelivet även om vi gjorde lite smågrejer som skulle kunna räknas som arbete. Denna fas varade fram till vår yngsta började skolan vilket var ungefär 5 år.
Den tredje frihetsfasen började när vi helt plötsligt hade tre skolbarn som var borta mer och som klarade sig allt bättre själva även efter skolan. Vi började arbeta mer men fortfarande kanske motsvarande en halvtid tillsammans. Även denna fas var ungefär 5 år lång.
Nu är vi i början av den fjärde frihetsfasen. Nu klarar sig barnen utan problem själva från 8 på morgonen till 8 på kvällen, längre om det kniper. Vi behöver vara hemma och se att allt fungerar men vi har också en helt annan möjlighet att göra egna saker utan att det inkräktar på familjelivet för mycket. Att vi är borta lite mer ger också barnen mer frihet. Vi arbetar lagom mycket (motsvarande en heltid tillsammans), har en del ideella engagemang och tränar mer än tidigare till exempel. Gradvis tror jag att vi kommer arbeta ännu mer under den här fasen som vi tänker kommer vara 7-8 år fram till vår yngsta gått ut gymnasiet och vi då bara har vuxna barn.
Kommande faser kan vi bara spekulera i men vi tänker oss att det finns en femte frihetsfas när barnen är vuxna men inte ännu har egen familj (ny RE vid 57?). Då kan vi lätta ankar ett tag och bo på andra intressanta platser under långa sammanhängde perioder.
Därefter en sjätte frihetsfas när vi tänker oss att barnen skaffar egen familj som vi önskar att få vara delaktiga i….
….och sedan en eller flera faser som äldre, äldre äldre och mycket mycket mycket gamla får vi hoppas.
Så nu kanske ni undrar över rubriken vad menar vi med FIRE&O? Jo traditionell FIRE är ju FI = ekonomiskt frihet/oberoende och RE = tidigt pension. Vi skulle vilja lägga till &O som skulle stå för ”and often” alltså ”och ofta”. Med det menar vi att den som hoppar av relativt tidigt kan komma att vilja hoppa in och ut ett par gånger. FI finns fortfarande där och arbetet är på så vis ”frivilligt” men det kan vara givande att göra något meningsfullt, tjäna några extra kronor och sedan återigen hoppa av ett tag.
Krasst skulle man kanske kunna säga att det ursprungliga FIRE begreppet innehåller detta då engelskans ”retire” är att dra sig tillbaka (till exempel från en viss karriär) men inte nödvändigtvis behöver vara synonym med pension vilket egentligen är termen för den ekonomiska ersättning som gamla får för att överleva på ålderns höst.
Vad tänker ni om FIRE? Behöver begreppet omdefinieras?
Enkel boning- ett fritt liv i all enkelhet- 
Hej! Intressanta tankar!
Vi är på väg in i er motsvarande andra fas och har börjat tänka på hur man hoppar av en anställning och ändå vill att barnen ska få gå på förskola delvis. Det har man väl inte rätt till om ena föräldern är ’arbetsfri’? Hur gjorde ni? Mvh Per
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Alla barn har rätt till förskola i 15 timmar under terminerna och i vissa kommuner är det 30 timmar. Sen kan det utökas om man arbetar tillexempel i en egen verksamhet eller är studerande. Vi hade perioder när vi hade vår yngsta (de andra två gick i skolan när vi kom till fas 2) 15 timmar på förskolan och andra tider när vi passade på att arbeta lite under skolveckan och hon var på förskolan fram till de andra två slutade skolan. Under den här fasen var vi framförallt alla lediga tillsammans under alla helger och lov och passade på att resa långt men även att uppleva i närområdet.
GillaGilla
Jag tycker nog ändå att FIRE bör betyda ungefär samma sak för alla om det ska vara någon mening att ha ett ord för det.
Jag vet att det finns Coast Fire, Barista Fire etc och då ingår väl en viss möjlighet till utsvävning.
Men om vi tänker vanlig FIRE som grundkoncept tänker jag mig att man sparar relativt stor del av lönen, kan sluta jobba senast vid 55 och efter det lever på en avkastning på kapitalet någonstans runt 3-8% om året.
Den som aldrig sparat en krona men säljer sitt företag för 100 miljoner vid 43 års ålder är inte vad jag tänker på. Inte heller någon som förvaltar 2 miljoner väldigt aktivt genom att sitta 6 timmar om dagen framför börsskärmen och därmed räknar med att kunna plocka ut 400 000 om året i avkastning.
Att jobba lite till och från efter FIRE tycker jag absolut ingår i ”konceptet”. Men även här bör det rimligtvis finnas någon gräns. Att jobba 50-80% som anställd under 5-10 år långa perioder börjar nästan likna något annat.
Obs nu pratar jag bara om själva ordet FIRE, inte hur man SKA leva sitt liv. Här kan det absolut vara rätt att ta tjänstledigt 2-3 år när barnen är små och sen börja jobba lite mer igen. Eller jobba halvtid hela livet. Men jag skulle personligen inte kalla det FIRE.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Håller med dig om att det är bra om ett begrepp betyder ungefär samma för alla men det kan ju också finnas varianter. För min del har jag till exempel lättare för ”barista FIRE” än en del framförallt amerikaner som pratar om FIRE när de i själva verket helt enkelt bara är rika. Den viktigaste grundbulten i FIRE tycker jag är att friheten kommer från den grundläggande färdigheten att leva gott på lite ”bättre liv till halva priset”.
Det finns också något att säga om friheten att välja om man vill arbeta och hur mycket och med vad. Att experimentera och arbeta med olika saker och kunna hoppa ut och in lite när man vill. Tror också att det blir annorlunda när man har barn för att man på ett sätt blir styrd av dom och faser blir tydligare då man annars som bara vuxna på något vis är i samma fas från det att man flyttar hemifrån till det att man börjar bli gammal Barnen utvecklas och förändras oändligt mycket på några år medan jag som vuxen är mig ganska lik tills jag blir riktigt gammal och påverkad av åldern i kropp och huvud.
Funderar lite på vår situation som exempel, som det är nu så kan vi dra runt vårt liv på en basal nivå utan att tjäna en krona till i hela livet. Vill vi låta barnen sporta på den nivån de gör nu (och som var en total överraskning för mig) och dessutom göra lite extra av resorna som idrotten innebär så behöver en av oss arbeta ungefär halvtid för att täcka upp för det. Väljer vi att arbeta mer än det så är det för att vi vill och tiden tillåter just nu. Var går gränsen, när är det inte FIRE längre? Personligen har jag i och för sig inte använt FIRE begreppet så mycket utan gillar ”ekonomisk frihet” bättre då jag tycker att det är mer flytande.
GillaGilla
Nej, begreppet behöver inte omdefinieras. Det är ni som i er situation omvärderat hur ni vill leva och det är ju både upp till er och inget konstigt. 🙂
Jag lever FIRE, men har vuxna barn (varav ett hemmaboende) och för mig krävs det ingen omdefinition eftersom FI är på plats och RE genomförd. Vill jag sedan ändra mig om några år så har jag ju fortfarande valt ett FIRE-liv idag.
Så nej, gör kloka val som gör att ni trivs i livet, men peta inte i definitionerna. Det blir bara rörigt. 😀
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Definitionen är egentligen väldigt bred redan men det är kanske snarare uppfattningen om vad det är och kan vara som ibland blir lite snäv. Då tycker jag att det är roligt och intressant att leka med olika varianter. Som jag skrev i min text så tycker jag tillexempel inte att så kallad Fat FIRE borde inkluderas då det i realiteten bara innebär att man är rik och jag menar att ett mått av att kunna leva gott på lite bör ingå. FIRE fanns inte ens som begrepp när vi började på vår resa och därför gillar jag kanske fortfarande Ekonomiskt frihet bättre:.)
GillaGilla
Jag förstod hur du menade Oscar. 🙂
Och jag kan också hålla med om fat FIRE, utifrån det du skriver. Vad jag försökte säga är nog att jag tycker att sammanblandningen mellan FI och FIRE blivit väldigt uppenbar. Vill man jobba vidare så gör man det och ingen ska döma en för det. Vill man inte och har skaffat sig möjligheten att låta bli så gör man det och ingen ska heller döma en för det. Så tänker jag iaf.
FI för mig är just ekonomisk frihet. RE för mig är att sluta knata runt i det där hjulet när det finns annat som lockar. FIRE är kombinationen.
Glad sommar!
GillaGillad av 1 person
Jag håller helt med övriga skribenter , dvs att gå ner till 80 % känns inte direkt som FIRE. 😄 Jag fattar att kostnaderna drar iväg när barnen blir större men hade ni inte med det i beräkningarna? Eller trodde ni att tonåringar livnär sig på luft och vilja?
Själv är jag 40 och har skolbarn och är nästan FIRE i mina uträkningar (jobbar dock 100% av fri vilja) men jag utgår ändå ifrån att minst en av ungarna plötsligt vill bli världsmästare i schack eller cello-virtuos med krav på Stradivarius innan tolv års ålder. Så jag har garderat för att det kan kosta även om de just nu mest slåss om vem som får sista glassen. 😅
GillaGilla
Hej och tack för din kommentar,
Vad vi skriver om här är ju att gå ner till nära nog noll i arbetstid under en period och sedan periodvis flexa mängden arbete upp och mer beroende på vad som passar familjen. När det gäller utgifterna för ungdomar så är det inte de gängse utgifterna så som att de äter mer eller att deras kläder är dyrare vilket vi såklart har räknat med från början. Det är att våra barn satsat ganska stort på idrott i en ålder när de flesta slutar, det tycker vi är roligt och vi ser det som en framgång som föräldrar att vi lyckats bibehålla deras intresse för när många andra blir sittande i soffan med TV-spel och telefon. Idrott i tonåren kräver dock mer utrustning och resor och det tycker vi bara är positivt och eftersom barnen dessutom klarar sig bättre själv så tänker vi att det är en utmärkt tid att arbeta lite mer igen. Vi pratar alltså om kanske en heltid tillsammans. Sen ser vi framför oss en andra tidig pension om typ 10 år när alla har flyttat:-)
GillaGilla
Egentligen ingen synpunkt kring definitioner, utan mer att jag gillar ert sätt att tänka att allt inte behöver vara för evigt, utan kan bölja fram och tillbaka. dte tycker jag verkligen är frihet!
För oss är det (tyvärr) för sent för era fyra första faser (jag och min man är i 50-årsåldern med unga vuxna barn som är på väg ut), men något jag definitivt kommer att råda mina barn till. Även om man är i behov av pengar när man ”bygger bo” är ju tiden så otroligt viktigt när barnen är små och kommer inte igen. Jobba och tjäna pengar kommer man att kunna göra sen, att bara gå ner en del i tid när barnen är små är så mycket värt.
Nu när vi är i fas 5 eftersträvar vi inte FIRE, men något slags mått av ekonomisk frihet, där vi vill fortsätta jobba, men i mindre omfattning för att få tid till annat kul. Dock är det lite svårt att komma dit (kanske inte ekonomiskt, men praktiskt bl.a. när man sitter i jobb som man gillar) och svårt att veta vad man egentligen vill. Man måste verkligen ta sig en funderare kring vad VI VILL och mår bra av (man tittar på andra för att få inspiration, men riskerar då också att påverkas åt håll man kanske egentligen inte vill). Barnen behöver också en viss support fortfarande och föräldrarna börjar bli gamla… Kanske bara hinder vi själva sätter upp, men det är en liten mental barriär iaf.
Hur tänker ni kring fas 5 (även om det är en bit framåt) och vad drömmer ni om?
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Ja jag tycker att verklig frihet är att kunna låta livet bölja fram och tillbaka och vara uppmärksam på när man går in i en ny fas så att. man inte hänger kvar i något som inte funkar längre. Vår dröm i fas 5 är att vi ska kunna vara längre perioder utomlands och hemma från vår/vintern och över sommaren. Vi tänker oss att vi troligen kommer att arbeta lite under perioden vi är hemma då Leksand är en riktig semesterort brukar det vara gott om säsongsjobb och på sommaren är det enkelt att leva även om man arbetar en del tror också att det skulle vara kul att känna att man gör en insats och kanske jobbar tillsammans med skolungdomar vilket jag tror kan hålla en ung längre.
Vi har även funderat lite på detta i ett inlägg som vi kallade ”Fem liv efter 55” https://enkelboning.com/2024/03/15/fem-liv-efter-55-det-stora-malet/
GillaGilla