För lite sedan var vi för andra gången med i podden bortom ekorrhjulet en podcast som vi starkt rekommenderar och som har många spännande avsitt. Om vårt första avsnitt i podden handlade om vägen fram till ekonomisk frihet så handlade det senaste om livet som ekonomiskt fri och en sak som vi kom att beröra är känslan av att kanske inte längre ha det där stora målet att sträva emot längre.
Det fick oss att börja fundera över vad målen ska och kan vara framöver och vi tänker nog att vårt liv i stor utsträckning kommer se ut ungefär som nu de kommande cirka 10 åren. Vi kommer troligen vilja arbeta lite mer när barnen blir större, sannolikt kommer också resor och fritid förändras när vi troligen allt mer sällan gör saker tillsammans hela familjen. Vi kommer dock ha barn hemma och dom kommer delvis vara beroende av oss under den tiden. Kortsiktigt ser vi alltså inte stora förändringar utan snarare små justeringar efter ändrade behov och intressen för att njuta maximalt av den här tiden.
Vårt lite mer långsiktiga mål kan däremot vara lite ”större”. Vi tänker oss att vi någon gång mellan 55 och 60 blir ensamma utan hemmavarande barn och vi tror då inte att vi bara vill ”fortsätta som tidigare” men i ett tomt hus. Vi kanske säljer huset och flyttar till en lägenhet för att kunna utnyttja friheten mer och resa fritt men vi har också funderat över tanken att genomföra ett antal olika ”drömliv” under en serie av år.
Tankar vi haft är att åka runt ett år i husbil för att se Sverige och Europa, att bo ett år i Mexiko, vi skulle vilja bo ett år i södra Europa kanske Italien och/eller Spanien? Är även nyfiken på att bo ett år i norra Sverige. (Min pappa kom från en by utanför Arvidsjaur och jag har länge varit nyfiken på hur det skulle vara att hyra ett hus där och bo ett helt år?)
Vi är inte där att vi direkt skulle kunna spika vad vi vill göra men tanken om ”fem liv efter 55” är lockande! Vad tänker ni när ni läser detta är vi helt galna?
Enkel boning- ett fritt liv i all enkelhet- 
Vi är i den situationen och kan väl säga att fenomenet ”barnbarn” kan ändra prioriteterna…
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Har faktiskt tänkt på det och även om man aldrig kan veta så tror jag att sannlikheten att barnen får egna barn redan då är ganska liten. Sen vet man ju inte heller om de bor på någon annan ort i Sverige eller världen och då kan ett sånt här projekt bli en möjlighet att vara närmare ev. barnbarn.
Min tanke är annars att man ska vara ganska snabb att genomföra sånna här livsdrömmar när barnen flyttar för senare blir man själv äldre och så kommer som du säger eventuellt barn barn och andra förändringar kommer i livet.
Det enda man vet är att livet överaskar en men det är ingen anledning att inte drömma och planera för framtiden:-)
GillaGilla
Hej! Jag tycker att det låter underbart med ”flera liv” och inspirerande. Jag har också gått i de tankarna. Jag är inte i samma ekonomiska sitts som ni men tänker att jag kan ta med mig jobbet ditt vi eventuellt väljer att åka. Italien under ett år låter underbart. Du väckte dock en ny tanke på att prova norra Sverige:). / Marika Hedemora
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
För min del tycker jag att det låter väldigt roligt med att testa flera liv, att istället för att ha tex en husbil stående 50 veckor och året och använda den 2 under en lång tid av livet då istället äga eller hyra en i 52 veckor sammanlagt och resa till alla möjliga olika ställen man velat se.
Sen tycker jag att vi överlag är lite för dåliga på att se möjligheten att flytta till olika ställen inom landet, att flytta från södra/mellersta Sverige till norra eller omvänt kan vara ett minst lika stort äventyr som att flytta till ett annat land.
Bra också att kunna ta med sig sitt arbete, även om vi inte behöver jobba så tänker jag nog också lite så att det skulle vara trevligt att göra något även när man bor någon annanstans.
GillaGilla
Klart att ni inte är galna. Fortsätt drömma!
Från oss som är i början på den period du pratar om så kan jag säga att trots att barnen flyttat ut så är det inte bara att sticka. Klart att vi skulle kunna göra det om vi valde det, men vi vill också kunna hjälpa barnen som fortfarande behöver lite stöd ibland och stötta föräldrar som klarar sig bra själva men också behöver hjälp ibland. Exakt hur läget är är svårt att veta i förväg. Barnen kanske drar iväg ett år till andra sidan jorden. Föräldrarna kanske är friska och pigga så att de reder sig själva, eller så finns de inte i livet längre.
Man väljer själv hur mycket man vill ”binda” sig av familjen, men jag känner att en av vinsterna med att inte jobba så mycket är att jag har möjlighet att hjälpa och umgås med familj (och vänner).
För ett år sedan var vi på resa i Euruopa i 2,5 månad. Det kändes bra men mycket längre än så vill jag nog inte vara iväg från ”familjen”.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Kul att drömma och planera även om man vet att det inte kommer bli exakt så som man i förväg tänker. Min fundering är också att vad resten av familjen gör kan få vara lite styrande över vad man väljer att göra och/eller i vilken ordning. Kanske drar någon av barnen iväg och bor på annan ort och vi ser till att besöka eller bo i närheten ett tag?
Tänker samtidigt att det kan vara bra och behövligt för barnen under en period när de flyttar hemifrån att få frigöra sig lite och klara sig själva även om de vet att det finns support bakom om det verkligen går snett på något vis. Eftersom jag/vi gillar att vara fria så tänker vi nog att dom också ska uppskatta det samtidigt som vi alltid gillat att vara med våra familjer så det handlar inte om att göra sig fri utan snarare att var och en gör sin grej som ibland sammanfaller och ibland inte.
Ytterligare en aspekt är ju att om vi bor ett tag på någon trevlig ort så hoppas vi ju såklart att familj och vänner kanske vill komma och hälsa på oss;-)
GillaGilla
Åh, det låter underbart! Vi har visserligen vuxna barn men två bor fortfarande hemma (en ska avsluta studier, andra har autism och vi får se hur det blir med flytt, det kommer ta längre tid iaf). För mig och maken är det både de här två barnen och ambitionen att först spara mer pengar som gör att ”nya liv” inte är aktuellt än, men era funderingar låter både smart, genomförbart och roligt. För oss, som också har tre utflugna barn på andra orter i Sverige och i Spanien skulle det kunna innebära att bo i närheten av vardera barn ett år i taget… Så nära att man kan umgås spontant och hjälpa till, men utan att vara inneboende.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Just det där med att kanske kunna bo i närheten av någon plats där barnen valt att bosätta sig har vi också tänkt rätt mycket på, att vi får en ny upplevelse samtidigt som vi kan umgås. Kanske bo i en närliggande by/stad så att vi inte är på varandra men ändå kan träffas som familj gör hemma.
Kanske variera bo när ett barn ett tag och ett annat ett annat tag, antingen beroende på suget efter att bo på en viss ort eller att någon behöver lite hjälp just då tex som någon nämner ovan om det kommit barnbarn.
Det finns så många roliga saker men kan och kommer kunna göra om man bara frigör tanken lite.
GillaGilla
Jag tycker det är uppfriskande och positivt att ni har drömmar om framtiden vare sig de blir av i framtiden eller inte. Upplever att de flesta människor inte förändrar sin tillvaro speciellt mycket genom livet, man fortsätter bo i samma bostad på samma ort som man alltid har gjort utan att fundera så mycket. Man kanske väntar på den Stora Vinsten som man tror ska möjliggöra alla drömmar….Även de som egentligen har alla möjligheter kan hitta ursäkter till förändring; vore det inte för (partner, barn, föräldrar, husdjur, väder, ekonomi osv) skulle jag göra ditt och datt. Ni verkar dock ha funderat ordentligt så jag tror att ni har goda förutsättningar att lyckas. Det är också anledningen till att jag uppskattar er blogg, ni analyserar, sätter mål och jobbar mot de målen istället för att ”livet bara blir”.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Vad roligt att höra, håller helt med dig om att inte bara låta livet hända utan faktiskt sätta sig själv stabilt i förarsätet. Sen kan man inte styra allt och då får man ha lite flexibilitet och se att det kommer bli bra även om det inte blir exakt som man tänkt sig.
Min analys liknar din om att många hittar ursäkter istället för att faktiskt staka ut en plan och göra det man känner att man vill, tror att det kanske också beror på en rädsla att misslyckas (vad det nu är?) men också en känsla av att det är så mycket i livet som man inte själv styr och då är det ingen idé att ens försöka…men om man återkommer till liknelsen med föraren ovan så är det jämförbart men att köra utan händerna på ratten…”för man vet ändå inte vilket väglag det är eller hur andra kör”:-)
GillaGilla
Det låter underbart!
GillaGillad av 1 person
Mina grannar som närmade sig pensionsåldern hyrde ut sitt hus i två år och seglar jorden runt, bland annat till Australien där deras dotter bor. Äventyrligt värre och väldigt inspirerande.
GillaGillad av 1 person
Det är alltid roligt och planera men det bästa med livet är att man faktiskt inte kan planera allt. Förutsättningar ändras på både mikro- och makronivå och personligen tycker jag det bästa i livet är att allt inte är förutsägbart, att man kan få bli överraskad och förundras. Att planera för olika alternativ ger möjlighet till flexibilitet men ett alternativ bör alltid vara att man är öppen för det oförutsedda och nya äventyr. Med det sagt tycker jag det är klokt att ta vara på varje dag och göra den så bra som möjligt och samtidigt skapa både trygghet och möjligheter framåt. Tack för fin blogg!
GillaGilla
Hej! Tack för en härligt inspirerande blogg och också två superbra böcker! Vi har läst framförallt Ut ur Ekorrhjulet flera gånger och lyssnat på det mesta där ni intervjuas och inspireras massor. Låter som att ni har spännande planer för framtiden! Undrar hur ni tänker kring att göra något av detta redan nu? Vet att ni sagt i någon intervju att ni hade planer på en längre tid i något spansktalande land när barnen bor hemma. Vi bor just nu ett läsår i Spanien med våra fem barn i åldrarna 2-15 år och tycker att det är fantastiskt att uppleva det som familj! Vi har även tidigare bott utomlands med dom i Kina och rekommenderar det starkt! Ni som kan vara så platsoberoende och älskar skidåkning kanske skulle bo ett år i Alperna?! Hur som helst är det väldigt kul att följa er, tack igen!
GillaGilla