Det är länge sen det blev någon uppdatering och det finns många skäl till det. I första hand är det för att vi har prioriterat annat. Nytt sedan den senaste uppdateringen är att jag har accepterat och börjat på ett heltidsarbete som anställd för första gången på 10 år. Vår känsla är att vi har tid i livet för detta nu med tre tonåringar hemma som klarar sig betydligt bättre själva. Parallellt med detta har vi under några år framöver önskemål om att tjäna lite mer pengar så att vi kan stödja våra ungdomars livsval vilka inkluderar idrottsgymnasium.
Förenklat skulle man kanske kunna uttrycka det som att vi gått in i en fas i livet när vi har större nytta av lite mer pengar än lite mer tid. För arbete innebär såklart att man ger upp åtminstone en del av det självbestämmande som vi varit vana vid.
En utmaning för oss är att arbete ändå i någon mån är valfritt då vi skulle klara oss med ganska små eller inga arbetsinkomster om vi i stället valde att hålla igen mer på kostnaderna. När arbetet är valfritt gäller det att ändå göra ett gott jobb där man är och inte varje dag överväga om detta är rätt val.
Jag tycker att en rimlig tid är mellan 1-3 år för utvärdering. Alltså att jag nu när jag har bestämt mig för att jobba heltid göra det i minst ett år och sedan utvärdera om det är en bra avvägning mellan tid och pengar. Att ta en ärlig titt på om det är så här vi vill att livet ska vara men att inte fundera varje morgon när väckarklockan ringer utan istället bestämma sig att ”bara göra” under en viss period och sedan utvärdera igen.
Antar att det finns flera av bloggen läsare som inte behöver men väljer att arbeta i någon utsträckning? Hur ser ni på denna avvägning och hur ofta utvärderar ni om detta fortfarande är rätt beslut?
Enkel boning- ett fritt liv i all enkelhet- 
Jag har nog inte riktigt förstått varför ni behöver börja arbeta igen. Räcker inte budgeten som ni hade planerat utifrån?
Jag undrar också vad det är som gör att barnens aktiviteter blir så kostsamma. Finns det inte stipendier eller andra former av ekonomiskt stöd att söka för barn som är duktiga? Hur brukar andra familjer i samma situation lösa det – är det oftast föräldrarna som står för hela kostnaden?
Skulle ni kunna redovisa hur ni tänker framöver? Det skulle göra det lättare att förstå hur ni ser på ekonomin och vilka planer ni har på längre sikt.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Budgeten vi planerat utifrån inkluderade inflation och att barnen blev äldre och därmed fick lite mer kostsamma vanor. Däremot inkluderade den inte den livsstil som kommer med att utöva idrott på en lite högre nivå. Samtidigt ser vi att vi med tonårsbarn har möjlighet att arbeta mer än tidigare och ändå ha tid över (stor skillnad mot när man har små barn). Därför är det inte så enkelt som att ”pengarna inte räcker” utan snarare handlar det om att vi varit OK med lite högre kostnader då vi tycker att det kommer mycket positivt med idrotten (även för oss) samtidigt som motståndet mot att arbeta inte är så stort.
Idrotten är oftast subventionerad på olika sätt via kommunala bidrag, bidrag från riksidrottsförbundet och att klubbarna gemensamt samlar in pengar för att göra det billigt att vara med. Det blir dock oftast en hel del för oss förändra att betala ändå, framförallt resor och mer professionell utrustning som blir en del av idrotten vid en viss ålder.
Vi kommer helt klart att återkomma med hur vi tänker framöver och vi vet dessutom ännu inte hur mycket det i verkligheten kommer kosta med sonens idrottsgymnasium på annan ort utan än så länge är det bara en uppskattning.
GillaGilla
Vi är FI men utan RE.
Själv tror jag mycket på något som jag brukar tänka på som ”Mini-FIRE”.
Att doppa tårna.
Ta några månaders tjänstledigt. Kombinera semester med ledighet. Bo utomlands en period. Studera något man alltid velat lära sig. Eller bara pröva hur det där andra livet faktiskt känns innan man bygger hela sin framtid kring det.
För tänk om drömmen förändras på vägen?
Vi har själva fastigheter i tre länder. Det är fortfarande i relativt liten skala, men tillräckligt för att vi skulle kunna leva på inkomsterna med marginal.
Ändå fortsätter vi bygga.
Inte för att vi nödvändigtvis behöver mer, utan för att vi har upptäckt att vi tycker om det. Fastigheter, hyresgäster, projekt och möjligheten att skapa någonting nytt har blivit en del av det liv vi faktiskt vill leva.
Sedan vårt äldsta barn föddes för snart fem år sedan har vi också bott tre månader om året utomlands (dvs innan vi uppnått FIRE).
På många sätt lever vi alltså redan den dröm vi hade för fem år sedan.
Men det intressanta är att det inte längre är exakt samma dröm.
För vi är inte samma människor.
Barnen blir äldre. Vi utvecklas. Nya möjligheter dyker upp. Sådant som kändes viktigt för fem år sedan känns mindre viktigt idag, medan annat har vuxit fram.
Därför tror jag att ekonomisk frihet egentligen handlar om betydligt mer än pengar.
Och kanske behöver vi ibland gräva lite djupare än frågan om vi vill ha ett större hus, en nyare bil eller möjligheten att sluta arbeta.
Inget av det behöver vara fel. Materiella saker och ”full frihet” kan också ge både glädje och livskvalitet.
Men vad får oss att känna oss levande?
Vad får oss att känna oss behövda?
När känner vi oss kreativa, nyfikna eller fria?
Och hur skulle vi kunna bygga ett liv där vi får uppleva mer av just det?
Jag tror att det är en av anledningarna till att jag själv har blivit mindre intresserad av ett exakt slutmål och mer intresserad av riktningen.
Att både leva drömmen vi har idag och samtidigt bygga möjligheter för den människa och den familj vi kommer att vara om fem eller tio år.
För ekonomisk frihet borde kanske inte handla om att en dag få möjlighet att börja leva.
Den borde ge oss större möjlighet att välja hur vi vill leva längs vägen.
Och för vår del är det nog inte margaritas under en palm i all evighet.
Vi skulle förmodligen börja bygga något efter några veckor ändå.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Helt klart är det så att det förändras efter vägen. En sak är också säker och det är att ingen egentligen vill ha en enda lång semester. Man vill göra saker men vad man vill göra förändras under vägen och givet det så ändras också behovet av pengar och nyttan av mer ledig tid.
Vi är väldigt nöjda med det faktum att vi hoppade av när vi gjorde och att vi kunde vara hemma med barnen så mycket när de var yngre. Vi viste när vi hoppade av att det fanns en liten risk i vår kalkyl då vi låst in en hel del av vårt sparande i pension och boende att det kunde bli ett ”gap” innan pensionen blev tillgänglig men vi tog den risken då vi också isåg att tid när barnen var små var mer värdefull.
Sedan dess har vår livsstil förändrats något och vi har lagt en hel del av våra olika små extrainkomster på att uppdatera vårt boende vilket har ett bestående värde men inte är kapital som idag är tillgängligt att ”leva på” på något annat sätt än att vi bor fin och billigt.
En sak som förändras med äldre barn är att men är mer fem individer än EN familj. Inte så att vi inte gör saker tillsammans men alla har mer av sina egna intressen, behov och önskemål vilket gör att vi ofta har svårt att dra iväg under längre tider då det alltid är någon som vill eller behöver vara hemma. Därför tycker vi att det kan vara en rätt bra tid just nu att arbeta lite mer och fylla på med lite pengar på kontot.
Några små reflektioner som jag fick när jag läste din kommentar:-)
GillaGilla
Lite sorgligt ni som har sjungit frihetens lov ganska högt. Men vad vet jag, har inte några barn att försörja. Behövs det pengar så gör det och en bra start vill man ju kunna ge dem. Vet inget om FIRE men det kanske inte håller fram till pensionen?
GillaGillad av 1 person
En av farhågorna inför FIRE brukar vara att man inte kan få jobb igen eftersom man har ett stort hål i sitt CV.
Hur gjorde du? Hur är det här jobbet relativt din gamla karriär?
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Jag har ju gjort lite små grejer även under de fria åren så jag har ju inte ett totalt hål i CV, däremot har jag gjort helt andra saker. Mitt jobb innan jag slutade för 10 år sedan var inom finansiell kommunikation och nu har jag nyligen haft ett jobb som kommunikationsansvarig och mitt nya är som ekonom. Det har inte varit jättesvårt att få dessa däremot så är lönen lägre idag men det har nog mer med att göra att det är i en annan bransch och på en annan ort.
GillaGilla
Hej och tack för din kommentar,
Vi har fortsatt friheten att välja att inte arbete men då behöver vi dra åt svångremmen på ett sätt som vi just nu i denna fas i livet inte vill. Därför väljer vi istället att arbeta för att täcka det gap som uppkommer i ekonomin fram till det att vårt ganska stora pensionskapital blir tillgängligt från ca 55 års ålder och framåt. Vi har även ökat värdet på vårt boende under de här åren så vi är faktiskt rikare idag än när vi hoppade av däremot är dessa pengar inte tillgängliga under de kommande åren.
Det är väl som alltid en fråga om vad som är viktigast i en viss fas i livet och just nu skulle jag säga att vi nästan har bättre med tid jämfört med när barnen var små även om vi arbetar mer. Vi ser även fram emot att resa lägre tider när barnen är vuxna och då är det ett utmärkt tillfälle nu att arbeta för att inom kort gå i en ny tidig pension:-)
GillaGilla
Hur kom det sig att du valde 100% tjänst?, vore det inte mer skattemässigt, fördelningsmässigt bättre att ni båda , frugan och du delade på arbetandet?
GillaGilla