Det kan hända att några som hittar hit just nu har läst en artikel i Svenska Dagbladet som kom ut för några dagar sedan den handlade om att vi ”gick i pension” för 10 år sedan men nu har börjat arbeta igen. Artikeln är i det stora hela faktamässigt korrekt men vi tycker att tonen var något märklig och det verkar som att de flesta som känner oss också tyckte att det blev lite konstigt beskrivet.
Som sagt det mesta är faktamässigt korrekt, vi sparade pengar i cirka 6 år och slutade sedan att arbeta helt. Sen smög vi igång med lite deltidsarbete och för närvarande arbetar jag heltid medan Maribel arbetar 60%. Däremot skulle jag säga att tonfallet och bildspråket i artikeln hamnade helt fel.
Bilderna i repotaget känns mörka och sorgliga och det tas mycket fasta på att vi har ”stenhårda budgetmöten” , tvingas tillbaka till arbete samt att vi tackat nej till AW och resor med familj och vänner. Sanningen är den att vi har prioriterat en hel del vad vi gör. Samtidigt är vi oftare dom som tackar ja än som tackar nej. Vår budget har heller aldrig varit minimal utan oftast har det varit en rätt stor del av budgeten som går till det som är utöver det nödvändiga i form av boende, transport, mat och kläder.
Bättre liv till halva priset
Vi bor i en smart liten villa med en uthyrningsstuga på en plats där vi har nära till det mesta vi vill göra. Vi lagar det mesta av vår mat själva, utnyttjar erbjudanden och äter mat i säsong. Kläder köper vi i första hand secondhand. Dessa enkla steg som inte påverkar vår livskvalitet på något negativt sätt gör att våra grundläggande levnadsomkostnader är ungefär hälften så höga som för medelsvensson. ”Bättre liv till halva priset” som vi skriver i vår första bok.
Sen har vi andra valfria utgifter i form av att vi ungefär var 2/3 år försöker spendera en eller ett par månader utomlands (oftast Mexiko) och alla tre av våra barn är väldigt sportiga (två går på idrottsgymnasium nu) vilket vi supportar. Detta gör att vi just nu har lite högre månadsutgifter för detta ”extra”.
Eftersom barnen nu är tonåringar klarar de sig alldeles utmärkt hemma på dagarna utan oss och vi kan arbeta och ändå ha tid över att vara med dom en hel del. När möjlighet ges går vi på AW eller tar en lunch ute med en kompis.
….och stenhårda budgetmöten då?
Nja…däremot har vi varje halvår en ”kick-off” där vi pratar om våra prioriteringar på 6 olika områden varav ett är privatekonomi. Att detta skulle vara ett ”stenhårt budgetmöte” kan knappast vara längre från sanningen. Våra kick-offer är bland det som vi ser mest fram emot varje halvår och det är ett härligt avbrott tillsammans när vi får fundera över framtiden och göra inspirerande planer för de kommande månaderna och åren. Vi har en del spännande planer på gång vilka jag hoppas kunna skriva om här snart.
Trots att vi kan tycka att tonen hamnade lite snett i artikeln tycker vi att det är roligt att intresset för ekonomiskt frihet finns där ute och vi är tacksamma över att SvD har tagit upp ämnet i flera artilar under sommaren.
Reflekterade ni över något speciellt när ni läste artikeln? Några frågor till oss?
Jag kunde inte läsa artikeln i sin helhet, men jag anade lite ”skadeglädje” att det minsann inte funkade, i rubriken och ingressen. Eftersom jag följer er och har läst era böcker var min reflektion att ni är förebilder på riktigt, som hela tiden kalibrerar era värderingar mot verkligheten och hittar välbalanserade och praktiska vägar framåt.
Jag och min man blev för några år sedan sk empty nesters och vi tog därför en helg i vintras och åkte på planeringskonferens för att säkerställa att vi lever de kommande tjugo åren i enlighet med våra önskningar och värderingar. Vi gick igenom ekonomin, försäkringar, testamenten och började fylla i Vita arkivet. Sen gjorde vi värderings- och utvärderingsövningar. Och åt gott och bastade på kvällen, precis som man ska på en bra planeringskonferens.
Vi har i många år pratar om tidig pension, men aldrig riktigt gjort något mer än att vi amorterar och investerar ganska aggressivt. Under planeringskonferensen insåg vi båda två, jag kanske mer än min man, att jag inte vill sluta mitt jobb. Jag tycker att det är roligt, jag är bra på det, jag tjänar bra med pengar och det är meningsfullt. Om man vet vad Ikigai är så inser man att jag har ett guldläge.
Det som skaver, framför allt för mig, är att jag var så många andra saker jag vill göra och när man passerar femtio inser man att inte bara tiden är ändlig, utan också att förmågan att lära nytt blir begränsad. Det har jag fattat sedan länge så jag har på fritiden gått kurser i allt från sång och musikproduktion till grundläggande AI.
Slutsatsen från vår konferens blev att jag sökte och kom in till en författarskola men denna gång begärde jag också tjänstledigt på deltid. Det är så vi ser vägen mot pensionen nu. Inte som ett tydligt mål där framme utan lite mini-pension här och där.
Sen kom livet och la sig i. Jag fick en cancerdiagnos och höstens planer fick flyttas fram. Men det gör mig ju inte mindre trygg i att vi har fattat ett klokt beslut! Tvärtom!
Ps. Jag mår bra och räknar med att bli frisk och tillbaka nästa år.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Ett utmärkt exempel på behovet av att planera och drömma men också att livet kan komma vägen tex i form av egen eller någon närståendes sjukdom. Hoppas att du blir frisk snart och kan gå vidare med dina drömmar.
I boken Lev Lokalt skriver vi om att det finns en form där man ”går i pension tidigt och ofta” det vill säga tar sabbatsår vid jämna mellanrum genom livet det kanske passar bäst för någon som älskar sitt jobb men ändå vill göra en massa annat! Troligen kommer man också tillbaka till jobbet bättre och med nya insikter.
GillaGilla
Min tanke är att artikeln ska locka till klick för att se, vad gick fel med FIRE. Men tanken var förmodligen aldrig att gå i pension på heltid utan möjliggöra vad som är viktigast just i den fas i livet som man befinner sig i. Det är också stor skillnad på vad man behöver/måste och vad man frivilligt väljer. Likaväl vilken typ av jobb man väljer att återvända till och vilken utsträckning.
Även om ni jobbar numera så gissar jag på att ni fortfarande känner er helt fria att ta de beslut som passar er utan att behöva tänka på pengarna.
Artikeln var låst, så jag kunde inte läsa den dock.
Med vänliga hälsningar Camilla J
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Ja självklart handlar det om att sätta en rubrik som lockar men det handlade nog också om att beskriva att det fanns hål i teorin kring FIRE. Journalisten var också väldigt fokuserad på att vi under vintern hade krockat med en älg och ville på något vis få det till att den kostnaden (typ 10-15 tusen) skulle ha knäckt vår budget och att vi därför behövde göra stora besparingar.
Det han skrev var inte fel men det blev lite dålig tonträff…men det får man acceptera. Kul som sagt att det blir uppmärksammat och vi lever fortfarande med stor frihet även om livet förändras i olika faser.
GillaGilla
Den otroliga ljuspunkten av att faktiskt skapa sig en massa, massa månader av härlig tid att skapa minnen tillsammans skulle man ju vilja ha som fokus istället.
Är rätt säker på att era barn kommer att lyfta er variant till skyarna när de passerat 30 och börjar fundera på vad livet går ut på.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Ja jag hoppas att de uppskattar det och om inte annat var det härligt för oss att få så mycket tid med barnen när de var små och ville vara med oss. Tror faktiskt också att det faktum att vi kunde engagera oss i deras sporter när de var små är en av anledningarna till att de har fortsatt och tycker att det är roligt upp i gymnasieålder när de flesta andra har slutat.
Nu har vi några år med tonåringar hemma som klarar sig bra hela dagarna men som behöver oss ibland så vi kan inte dra iväg och sen när den perioden är över hoppas vi kunna resa och att dom vill komma och hälsa på oss eller att vi kan hälsa på dom någonstans ute i Sverige eller världen. Då är det dags för en ny tidigt pension för vi tänker inte vänta till 65 den här gången heller:-)
GillaGillad av 1 person
Har inte läst artikeln men ja, för att sälja in klick så behöver de väl en så bra story som möjligt. Ibland kan ju tonen från FIRE-folk vara rätt hård men upplever att ni alltid varit väldigt ödmjuka så hoppas de inte gick allt för hårt åt och vände er historia.
Tycker det är rätt intressant ändå, egentligen är ju er historia väldigt fin – ni tog tag i ekonomin på allvar, prioriterade utifrån era egna önskemål och fick många lugna år där barnen var små, och möjligheter ni annars inte haft. Har själv barn som är något yngre än era men samtidigt tillräckligt gamla för att det ska uppstå nya – men roliga – intressen och önskemål och därmed kostnader.
Att kunna budgetera för hur ens framtids familjeliv skulle kunna tänkas se ut när man är i tidiga 20-åren och börjar se över sin ekonomi och livsval och kanske börja snegla mot FIRE, det är ju egentligen omöjligt. Ska man ta höjd för vad som eventuellt kan komma så finns ju risken, speciellt med en vanlig inkomst, att man lägger en väldigt stor del av tiden på att bygga upp förmögenheten och sen kanske vågar avsluta heltidsanställningen först när barnen är stora. Och visst är det inga problem med pengarna i sig men om tanken var att spendera mer tid med familjen så blir det ju bakvänt. Ser det därför mer som inspirerande att det ändå är helt ok att gå tillbaka till arbete efter några år, att man inte grämer och ångrar sig att man vågade sluta när man kände att man ville ”gå i pension”.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Roligt att du uppskattar det vi har berättat tidigare, de gick inte allt för hårt åt oss utan det var mest en lite dålig tonträff som inte fångade oss så som vi uppfattar oss eller som andra verkar uppfatta oss.
Exakt så som du skriver har jag också tänkt, vi visste att det fanns en risk att vi skulle behöva komplettera med lite inkomst innan vi blev 55 och kan ta ut tjänstepension om vi vill och det bästa rent matematiskt skulle ha varit att arbeta att par år till med bra inkomster innan vi slutade.
Problemet med det var att barnen skulle ha varit äldre och då hade vi missat den tiden med dom. Därför blev det instället så att vi hoppade av medvetna om den här risken. Sen har avkastningen som vi fått på vårt kapital egentligen räckt bra till vårt ”grund liv” men på grund av våra egna och barnens val så har vi lite högre utgifter några år varför vi väljer att arbeta nu när det passar och kunna hoppa av med goda marginaler igen om några år, när vi har större frihet att disponera tiden när barnen är vuxna eller nästan vuxna.
GillaGilla
Jag håller verkligen med! Vi har en så linjär syn på livet, när behoven verkligen skiftar mellan olika perioder. Det är väl just det den anledningen många går ner i tid under småbarnsåren, inklusive jag själv. Det var ingen som ifrågasatte att jag återgick till heltid när barnen var större. Det här är ju samma sak fast med större ambition.
Jag är superglad för den tiden. Jag engagerade mig i barnens skola och hade tid och ork att ha frivillig läxläsning på fritids en gång i veckan. Jättekul!
GillaGillad av 1 person
Betalvägg här också, men jag håller med om att mulen himmel och att citatet om ”prylbegär” och att sätta ”pensionerade” inom citationstecken inte lyfter intrycket precis. Jag fick också mycket vatten på min egen kvarn eftersom jag själv ha sagt nej till många journalister som velat prata med mig om min FIRE.
Beslutet att sluta arbeta och hänga mer med barnen var ert och beslutet att börja jobba igen var ert. Att det blir en nyhet får ni ju acceptera, men det är ju alltid tråkigt om det vinklas på ett sådant sätt som jag tycker att åtminstone 75% av all FIRE-rapportering vinklas.
Är det ett slag för arbetslinjen inför valet månne? 😉
GillaGillad av 1 person
Tråkigt med media som alltid vinklar saker och ting. Jag kommer inte läsa den artikeln heller. Men man anar ju en del bitterhet från journalisten, mtp fenomenet fire. Som att de på något vis försöker rättfärdiga sina egna val att inte ens försöka, jante (attityden som jag verkligen ogillar). Det viktiga är väl att ni själva är nöjda med era livsval, ni har ju gjort något många andra aldrig skulle våga göra. Sen har ni ju som jag förstår det även kvar en betydligt bättre ekonomi än flertalet svenskar dessutom. Dvs en trygghet de flesta saknar.
GillaGillad av 1 person
har inte kunnat läsa den men om man ska vara lite (över?)kritisk – kan det vara så att tonen är lite åt det hållet i om att de tänker att ni har ändå fått in pengar (väl?) från föreläsningar osv för att ‘sälja in’/förespråka ett koncept som visade sig inte riktigt håller fullt ut i längden – dvs dragit in pengar för någonting som var lite ‘misselling’? Jag vet att det finns lite brasklappar och sådant i boken men huvudbudskapet som har pushats på ett ganska offentligt sätt genom media och föreläsningar (inte bara i ett personligt blogg) har ändå varit det här att spara ihop pengar och sluta jobba. Detta kommentar låter alldeles för hårt egentligen men det kanske därför de ville vara lite kritiska i tonen? Men jag tycker ändå det är väldigt bra och starkt gjort att ställa upp i båda medvind och kanske lite mer motvind 🙂
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
På ett vis hade jag nästan uppskattat mer den negativa och ifrågasättande ton som du testar. Istället är den här artikeln på många sätt positiv men med enstaka konstiga instick med hårda ord som vi inte känner igen oss i.
Vi har tex aldrig haft ett ”stenhårt budgetmöte” för att ta ett exempel. Så har vi aldrig beskrivit det eller känt.
Vi anpassar oss mjukt och utan stress till livets svängningar. Vi har tvärt emot svensson som minst ett par årsutgifter på kontot (oftast mer) etc. Min känsla är att många måste ha ett ”stenhårt budgetmöte” med sig själv varje månad kring den 20:e😀
GillaGilla
tack – ja jag har aldrig upplevt era beskrivningar av kickofferna som stenhårda budgetmöten eller att ni har tackat nej till allt kul. Vad konstigt
GillaGilla