Att vara beroende av andra till och med inom den egna familjen ses ofta som något negativt och som en svaghet. Vi upplever till exempel att en del som ifrågasätter vår vår livstil tycker att det verkar vara en nackdel att vi i stor utsträckning är beroende av varandra, att vi skulle få ge upp en viss del av den frihet som vi nu har skapat oss om vi skulle gå skilda vägar.
Våra tankar här har nog präglats av våra grundinställningar. För det första så älskar vi varandra och vi har egentligen gått ”all-in” på vår relation från första stund. Vi är beredda att göra uppoffringar för varandra och för att bygga vidare på den kärleken och vi har båda väldigt svårt att se att ett liv utan vår andra hälft på något vis skulle vara bättre. Om något har vi ibland skojat om att vi skulle vilja skilja oss från ”någon annan” så vi kunde ha barnen varannan vecka och ha mer tid för varandra bara vi två.
”Vår plan A är att hålla ihop och vår plan B är att satsa mer energi på plan A”
Detta sagt så tror jag att både jag och Maribel vet att vi är väldigt kapabla och skulle klara livet var för sig både praktiskt och ekonomiskt om vi inte hade varandra. Om vi inte kände det så kanske vårt beroende av varandra skulle vara negativt. Det vill säga att vi var rädda för en negativ effekt och därför höll ihop.
Nu är det istället så att vi känner att vi väldigt ofta står på varandras axlar, vi hjälper varandra fram till saker som vi inte skulle klara var för sig eller som skulle vara mycket jobbigare på egen hand. Maribel stöder mig i mitt skrivande och bidrar med sin kreativitet och sina idéer. När hon detta år vill utbilda sig så har jag tagit en större ansvar hemma. Vi taggar och lyfter upp varandra både när det går bra och när det är mer tufft.
”Vi vet att vi klarar oss var för sig men tillsammans får vi vingar ”
För oss skulle mycket av de saker som vi åstadkommit varit mycket jobbigare om vi hade genomfört dom utan stödet från en partner, kanske hade uppförsbacken blivit för tung om inget hjälpt till och kanske hade en hel del störtat istället för att flyga.
Hur tänker du på detta med beroende av andra? Av en partner, föräldrar, syskon? Är det bättre att vara beroende av en arbetsgivare eller staten än att vara beroende av närstående? När blir beroendet negativt och när kan det vara positivt? Vad är dina erfarenheter?
Vi försöker verkligen svara på alla frågor vi får och ställer du frågan på bloggen så kan fler läsa både fråga och svar! Vill du ändå skicka ett privat meddelande, boka en föreläsning, intervju eller liknande så går det bra via detta formulär. Vi finns även på twitter som @farbrorfri och på instagram som @enkelboning där ni också gärna får följa oss!
Våra båda böcker finns att köpa på Bokus, Akademibokhandeln samt direkt från förlaget på pug.se och på de flesta andra ställen där böcker säljs. Kan eller vill du inte köpa så finns den på många bibliotek, finns den inte på ditt lokala bibliotek så kan du lägga ett inköpsförslag.
Enkel boning- ett fritt liv i all enkelhet- 
”Vi vet att vi klarar oss var för sig men tillsammans får vi vingar ”
Exakt så för mig/oss också.
(det har funkat i 43 år – än så länge)
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Låter bra inför framtiden, vi är ”bara” inne på vårt 21:a år tillsammans så vi är fortfarande nybörjare på det här med relationer:-)
GillaGilla
Tycker att det är härligt när man ser att relationer funkar. Kan man få fungerande nära och hållbar relationer i sitt liv, så är det fantastiskt, välgörande och en vinst. Jag var trettio innan jag fick en nära fungerande närstående, vilken tur. Att var beroende av en annan människa eller fler ser jag som en gåva så länge som det är ömsesidigt och stärkande.
GillaGillad av 2 personer
Hej och tack för din kommentar,
Det är fantastiskt kraftfullt att ha bra relationer där man berikar varandras liv, en livspartner är ju på många sätt unikt att ha men även andra starka nära relationer fyller en liknande roll. Tycker jag ser allt för många som antingen inte vågar satsa på en relation vilket gör att den dör ut trots att där fanns mycket att bygga på, men även åt andra hållet många som håller kvar vid relationer där det ömsesidiga lyftandet av varandra inte alls finns. Någon sa en gång att ”vi ska stanna tillsammans för att det är utvecklande inte för att det är bekvämt”…det tyckte jag sammanfattade en bra nära relation rätt bra.
GillaGilla
Ni är helt klart i en beroendeställning som det är just nu, men samtidigt så är ju alla par egentligen i en beroendeställning beträffande att behålla deras nuvarande livstil och livsituation, så det är ingen större skillnad egentligen. Sedan måste väl var och en bestämma om de är ok med en sådan situation just då. Frågan är kanske mer om det ska kallas för ekonomiskt oberoende/frihet om det är baserat på att man måste vara ihop, men det är väl en definitionsfråga antar jag. I ert fall verkar det ju ganska troligt att ni förblir ihop 🙂 Och beroendeställningar kan absolut vara negativt om man är fast in en dålig eller destruktiv förhållande. Och sedan om man har barn så att det naturligtvis inte bara att skaffa en etta och kör vidare om man skiljas – man behöver ju hyfsat stora resurser och förmodligen tillgång till banklån i om att man behöver skaffa 2 ganska stora boenden.
GillaGilla
och jag håller med att en bra relation ger jättemycket kraft – men en dålig gör tvärtom och gör att man blir helt dränerad
GillaGilla
Hej och tack för din kommentar,
En bra relation är oerhört viktig och medför stora friheter tvärt emot den gängse tanken om att man blir fast och beroende, samtidigt precis som su säger kan en dålig relation dränera all energi och oavsett andra förutsättningar i livet är det ett riktigt sänke för livskvalitet och livsmöjligheterna.
Vi brukar ju prata om ”ekonomisk frihet” mer än ekonomiska oberoende då vi tror att friheten kommer mer ur en förnöjsam inställning där man har tillskansat sig förmågan att leva gott på lite. Den förmågan har vi båda och den skulle vi inte bli utan om vi mot förmodan gick skilda vägar. Däremot skulle vi ju vara tvunga att dela vårt kapital och vi skulle också troligen vara tvunga att börja arbeta i någon utsträckning igen. På det sättet skulle man kunna säga att vi idag är oberoende av de mesta förutom varandra, vilket vi anser vara bättre än att vara oberoende av varandra men beroende av en arbetsgivare eller staten…men som du säger ändå inte ett totalt personligt oberoende.
Man skulle säga att vi som gemenskap är oberoende men vi är beroende av varandra, helt enkelt.
GillaGilla