Vi efterfrågar ofta frågor från er läsare därför att vi tycker det är så intressant att höra vad det är som går runt i era huvuden när ni läser det vi skriver eller helt enkelt när ni kommer upp emot vardagens alla utmaningar. Vissa av dessa frågor kräver bara en kort kommentar.
För några dagar sedan fick vi en radda frågor från läsaren Anna Ramberg vilka var ganska långa och väldigt intressanta. Detta var frågor som vi dessutom tror att ganska många har där ute men kanske inte vågar ställa så nu kör vi ett inlägg baserat på dessa frågor. Formatet är att Annas fråga precis som hon skrivit den kommer i fet stil och sedan följer vårt svar i kursiv stil.
FRÅGA: Hur gör ni med barnkostnader, det finns ju vissa kostnader som man vi inte kan komma ifrån, nu senast var det konfirmationsläger, och med det följer en lägerhoodie, det följer presenter, en fest etc. Vissa aktiviteter som de ägnar sig åt medför merkostnader och självklart skall ju barnen också ha ett socialt liv vilket innebär tex födelsedagspresenter till kompisar mm. Hur bokför ni det? Och hur resonerar ni med barnen att det inte kan få allt, hur drar ni gränser för vad ni bestämmer er för att de får och inte får göra?
SVAR: Vi har en månadsbudget per barn som inkluderar allt, just nu är den på 1500 kr för de två äldsta (14 och 12 år) och 1 000 kr för den yngsta (9 år) detta inkluderar allt och är ett snitt över året så vissa månader går det väldigt lite pengar och andra mycket mer. De köper födelsedagspresenter när de går till kompisar på kalas och då har vi en budget även för det och inom den får de välja vad de vill köpa.
När det gäller aktiviteter så har vi aldrig sagt att de inte får hålla på med någon aktivitet men vi är noga med att de får välja det handlar inte i första hand om pengar utan om tid, vi tycker att gör man en aktivitet så ska man orka med den, så långt som möjligt vara med på varje träning etc. Det betyder att vi sätter gränsen vid att vill de börja med något nytt så måste de ta bort något gammalt…de kan inte bara stapla aktiviteter på varandra. Dottern har tex valt att gå på dans och gymnastik men valt bort kör, sonen har valt fotboll och baseboll men när han ville börja på tennis och golf också så fick han bara göra det om han valde bort något annat vilket han inte ville för han gillar sina sporter.
FRÅGA: Tröttnar ni aldrig på att vara präktiga alltid alltid?? Jag tänker på mig själv, ibland känner jag att jag vill köpa något nytt, tex kläder, fast jag har allt jag behöver och skulle förmodligen inte behöva köpa ett plagg på tio år (eller längre) så länge jag varken växer eller krymper. Men det är ju så embarmeligt tråkigt att aldrig unna sig någonsin. Jag handlar på secondhand (såklart) och kan bli lycklig av det – men att inte få unna sig att köpa något helt nytt bara för att jag vill unna mig något, det gör mig lite sorgsen.
SVAR: Både ja och nej. Nej! därför att vi inte är så präktiga och Ja! för att skulle vi vara det skulle vi nog tröttna. Vi kör på område efter område någon form av 80/20 princip. Vi väljer cykel/gång i 80% av fallen men har en bil och använder den i undantagsfall…ibland bara av ren bekvämlighet. Vi köper det mesta när det gäller kläder och inredning begagnat (80%) men har vi försökt och inte hittat något så köper vi nytt å funderar inte så mycket på det.
Sen beror det kanske en del på vad man glädjer sig åt också, vi tycker att det är glädjande när man kan hitta något snyggt/bra/praktiskt begagnat snarare än att köpa nytt och det behöver inte alltid ens handla om pris utan mer om att ta vara på det som redan finns. Vi ser secondhandmarknaden som ett stort lager/garderob där vi ibland hämtar saker och ibland lämnar saker.
FRÅGA: Sedan är det att någon gång få vara lat, att köpa någon färdig produkt – tex färdigt bröd eller sylt eller pesto – istället för att alltid alltid göra allt från scratch (alternativt ha dåligt samvete) för att jag inte gör mitt bästa för att hålla nere kostnaderna, ibland blir jag så utmattad av att laga all mat hela tiden på ett nyttigt och billigt sätt . Händer det er och hur tacklar ni det?
SVAR: Vi är ofta fruktansvärt lata faktiskt är ett av mina favoritbegrepp från boken ”Living the 80/20 way” just att vara ”smart lazy”. För oss handlar det om att ha en princip där vi försöker laga mat från grunden när det fungerar och vi har tid vilket blir oftast, men vi är inte främmande för att både ha en färdig pizzadeg och några färdiga köttbullar, korv och bröd och dylik på lut om vi behöver laga något snabbt.
Att ha saker hemma som man snabbt kan svänga ihop minskar suget efter hämtmat eftersom det då oftast tar mer tid att köpa hem än att bara laga lite snabbt. Men även vi äter hämtmat då och då och går ut och äter både lunch, middag och fika.

NU FINNS VI ÄVEN PÅ FACEBOOK, FÖLJ, KOMMENTERA, DELA GÄRNA!
FRÅGA: Vi har bytt till timpris på elen – första månaden så minskade vi månadskostnaden med 1000kr så det var toppen, men det är samma sak där , att inte kunna starta en tvätt eller en disk när det behövs förrän elpriset är gynnsamt – eller vänta med brödet tills elpriset är OK. Det lägger liksom ytterligare en stress i familjelivet, nu måste jag passa ännu fler tider – och gå upp ultratidigt för att baka och tvätta.
SVAR: Vi har länge setts som lite extrema som klär på oss ordentligt och har tofflor inne på vintern med en temperatur på kring 19 grader vintertid med lite stödeldning för värme och mys. Nu när alla helt plötsligt har drabbats av någon form av el-panik så verkar vi istället nästan slösaktiga eller åtminstone väldigt avspända.
Vi fortsätter nämligen i stort sett som vanligt. Det beror på att vi har byggt in en grundläggande sparsamhet i vårt boende som inte är onödigt stort och som har ett effektivt uppvärmingsystem. Vi har ingen torktumlare och vi kör tvättmaskin och diskmaskin bara när de är riktigt fulla.
Vi har gjort en del justeringar för det högre elpriset eller egentligen mer därför att vi vill vara solidariska och spara på el om det är risk för brist. Vi släcker lite fler lampor, jag brukar baka lite mer varje gång när jag ändå har värmt ugnen och vi har haft dragit ner värmen i gäststugan rejält när ingen har bott där. Vi har däremot inget timpris på elen och vi jagar inga besparingar på det sättet och jag förstår att det kan bli en stress.
Vid har tidigare reflekterat över detta (i våra böcker, föreläsningar och här på bloggen) med att jaga besparingar när man är strukturellt ineffektiv. Som att köpa onödiga grejer men försöka hitta en rabatt eller att ett (för)stort hus och sedan försöka vara energieffektiv och hitta ett något lite bättre elpris. Att köpa en bensinslukande och dyr bil och sedan jaga ihjäl sig för en bättre deal på försäkringen, bensinen etc. De bästa besparingarna jagar man inte de är inbyggda i livet via de saker man äger och de beteenden man har.
Stort tack till Anna som ställde sina frågor så att vi fick möjlighet att svara, du får gärna ställa fler eller följa upp dessa om vi inte svarar ordentligt.
Vi svarar gärna på frågor och gillar bäst när de kommer i kommentarsfältet här på bloggen eftersom både fråga och svar då blir synligt för fler. Tveka aldrig att ställa era frågor vi blir så glada över dessa inspel från våra läsare!
Våra båda böcker finns att köpa på de flesta ställen där böcker säljs men bäst direkt från vårt lilla förlag pug.se . Kan eller vill du inte köpa så finns den på många bibliotek, finns den inte på ditt lokala bibliotek så kan du lägga ett inköpsförslag.
Du vet väl att våra böcker ”Ut ur ekorrhjulet” och ”Lev lokalt” även finns som ljudböcker hos Bookbeat, Nextory (som båda erbjuder en gratis 30 dagars provperiod för nya kunder) och Storytel (som erbjuder 14 dagars gratis för nya kunder).
Vi försöker verkligen svara på alla frågor vi får och ställer du frågan på bloggen så kan fler läsa både fråga och svar! Vill du ändå skicka ett privat meddelande, boka en föreläsning, intervju eller liknande så går det bra via detta formulär. Vi finns även på Twitter som @farbrorfri , på Instagram som @enkelboning och på Facebook även där som Enkelboning där ni också gärna får följa oss.
Kul att läsa Annas frågor och era svar! Jag heter också Anna och har några frågor till er som handlar om beslutet att ”sluta jobba” (då tänker jag på de anställningar ni hade när ni tog steget mot ett friare liv). För många av oss har jobbet/karriären blivit en del av ”identiteten”. Man har pluggat och/eller jobbat sig till en tjänst som man eftersträvat… Hur tänkte ni när ”klev av”? Var det ett lätt/svårt beslut, kopplat till hur ni ser på det här med yrke/jobb/identitet? Och hur blev det sen? Hur trivs ni med att inte ha era tidigare yrken som ”grund i tillvaron”? Hur känner ni inför att jobba på timmar (som jag förstår att ni gör ibland)? Jag tror att det jag undrar är om det känns ”tomt” att inte ”ha/vara” i ett yrke/ha en yrkesidentitet (om ni nu kände att ni hade en sån :)? Känns det så fritt som ni tänkte? Och en sista fråga; känner ni av samhällets/medmänniskors ”krav” på att ni ska/borde arbeta?
Vore jättekul att höra era tankar om det här, då ni inspirerar med era livsval! (Jag ber om ursäkt ifall jag ställt frågor som ni redan besvarat 🙂 Tack! Allt gott till er!
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Vilka bra och spännande frågor. Även dessa tycker jag behöver ett eget inlägg, just nu är vi dock lite upptagna med att fixa i huset men hoppas kunna återkomma med ett svar inom någon eller några veckor…håll ut:-)
GillaGilla
Om man har tycker att vardagen är så tråkig att man måste unna sig för att få lite roligt så kanske man skall gör något åt sitt liv istället för att fortsätta unna sig?
En vardag som man inte vill ta semester ifrån är mitt mål…
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommenter,
En bra poäng, kan bara skriva under på att ”en vardag du inte behöver ta semester ifrån” alltid måste vara målet (vilket vi också skriver i” Lev lokalt”). Det är något som verkligen är värt att unna sig:-)
GillaGilla