Förra veckan hade vi ett inlägg om vår nya budget som ökat ganska kraftigt från att vi hoppade av ekorrhjulet för 7-8 år sedan. Som vi skrev då så beror det ju såklart på inflationen den ska dock åtminstone teoretiskt vara inräknad i vår frihetskalkyl.
Däremot så har vi missbedömt barnen och hur livet med dom skulle påverka hur vi lever och vad det kostar.
Dessa missbedömningar är inte negativa snarare tvärt om men det ändrar en del av grundförutsättningarna kring hur vi tänkte. Det första är att våra barn har fortsatt vara väldigt aktiva idrottare någon som åtminstone jag som aldrig höll på med någon sport mer än någon enstaka termin inte trodde. Min gissning hade varit att de vid det här laget mest skulle ””hänga med kompisar, titta på film och cykla runt”..för det var ungefär vad jag gjorde hela uppväxten. På helgerna åkte vi till sommarstugan hela sommarhalvåret.
Våra barn är sportiga och duktiga på sina idrotter, äldsta sonen har sökt till basebollakademin på gymnasiet och den yngre hoppas på att gå freeski-gymnasium om några år när det blir aktuellt. Dottern gillar också skidåkning men ännu mer älskar hon gymnastik och dans. Dom är duktiga och har kul så en riktigt positiv överraskning.
En annan överraskning för oss som vi inte tänkte på när de var små var hur snabbt de växer upp och hur mycket de börjar klara sig själva nu. De har också mycket mer egen vilja och önskar sig till exempel att vara hemma stora delar av loven för att de vill hänga med kompisarna och ha möjlighet att jobba lite extra, spela matcher/cuper med mera. Det leder till att vi utan problem numera kan arbete lite mer än vad vi trodde när barnen var mindre.
Detta sammantaget gör att jag nu tänker att vi kommer att arbeta lite mer de närmaste åren både för att betala för de extra kostnader som uppkommer i och med idrotterna men också för att vi helt enkelt har en del tid att fylla och att vi vill ha en viss del arbete i livet. Det ser lite olika ut med hur mycket vi har arbetat och hur mycket vi vill arbeta framöver mellan mig och Maribel och hon får kanske återkomma för egen del framöver men här är en liten graf som beskriver min bild…
På den vertikala axeln andelen arbete av en teoretisk heltid och på den horisontella axeln min ålder.
Vi har uppmuntrat barnen att idrotta men har inte pressat dom, delvis tror jag att intresset som de har bibehållit kan ha att göra med att vi också har haft tid att engagera oss i föreningarna, att det varit mindre stress kring att hinna till träningar än vad det annars hade varit. Vårt ideella engagemang har också vid några tillfällen ”räddat”/hjälpt klubben/lagen under tuffa perioder med lågt engagemang från andra ledare och föräldrar vilket också kan ha haft påverkan.
En fråga som jag kan ställa mig idag är hur det skulle se ut om barnen var så engagerade i sina idrotter som de nu är men om vi inte kunde eller ville arbeta? Just nu känns det som att det finns en bra match där vi får en högre kostnad men där det känns helt OK att täcka upp den med lite extra arbeta...men hur hade vi gjort annars? Hade vi nekat barnen? Har du som läser kanske gjort några liknande överväganden?
Enkel boning- ett fritt liv i all enkelhet- 
Jag är fire men med större kapital än ni så jag behöver inte fundera så mycket på kostnader. Jag har två äldre ungdomar och jag stöttar dem i att göra det de vill göra men de måste också bidra själva. Jag tycker att man behöver lära sig att ta eget ansvar och jobba några timmar i veckan. Jag lägger själv en väldigt stor del av min tid ca 20 timmar per vecka på en idrottsförening inom en sport jag själv har varit aktiv i. I vår förening har ungdomar möjlighet att arbeta som ledare, domare eller funktionärer mot ett rimligt arvode. Många använder det arvodet för att betala för sin idrott. Men deras arbete är också en förutsättning för att föreningen skall fungera.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Helt enig om att det är bra att kunna support barnan samtidigt som det är viktigt för dom att kunna ta eget ansvar. De börjar nu komma upp i de åldrar när de kommer kunna göra sina egna ideella insatser för klubbet och de kommer också kunna i vissa fall vara ledare/domare och kunna få lite pengar för det så det tror jag är bra. En frustrerade grej är att många sommarjobb nu har åldersgräns på 16 eller till och med 18 år gräns samtidigt som det finns hur många jobb som helst som det knappt går att fylla då det både är behov av sommarvikarier i många löpande verksamheter och vi bor på en turistort där det också blir många säsongsjobb. Barnen vill göra jobba och tjäna igen pengar ock inom några år tror jag att de kommer kunna göra det så mycket de vill.
GillaGilla
”Vi missbedömde barnen”, det låter som en sång av Peter LeMarc 😉 Intressant läsning, själv har jag inga barn så ingen egen reflektion. Via kollegor och kamrater har jag dock förstått att barnen är barn ganska långt upp i åldrarna ibland. 40 år eller något liknande. Hoppas era barn blir vuxna i snabbare takt än så….
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Ja, eller så är det någon sån där dålig 80-tals komedi typ ”Älskling jag krympte barnen”:-) Vi kommer ju vara föräldrar hela livet men relationen förändras mycket och de blir allt mer oberoende något som jag också tycker är viktigt. Vill ha en bra vuxen relation till barnen senare i livet men inte en där de är beroende av oss utan där vi kan vara en bonus i varandras liv. Kan hjälpa varandra och umgås!
GillaGilla
60-70 procent låter som rätt mycket?
GillaGilla
Hej och tack för din kommentar,
60% är tre dagar i veckan och just nu känns det som att det skulle vara rimligt och roligt under en period när vi troligen bara har ett tonårsbarn som bor hemma, vi kommer inte kunna ”dra iväg” samtidigt som mycket tid frigörs när barnen är relativt oberoende av oss. Det är ju en prognos baserat på hur det känns nu…kan ju vara helt fel…och å så fall är vi som tur är fria att göra på något annat sätt.
GillaGilla
Hej! Jag undrar om ni lät barnen själva välja vilka aktiviteter de skulle testa och fortsätta med eller om ni försökte putta dem i riktning mot billigare aktiviteter? Har själv två barn på 5 och 8 år och har ganska stor möjlighet att styra över vad de testar. Var dock inte så förutseende och nu går yngsta på tennis som kan bli väldigt dyrt i längden. Men han gillar det och kan vara en kul sport att kunna. Ska han ha en till aktiviteter får det dock nog bli tex scouterna som är väldigt billigt. Åttaåringen går på friidrott och teater som inte är så dyrt.
GillaGilla
Hej och tack för din kommentar,
Vi har inte hindrat barnen från något på grund av kostnaden men däremot har vi styrt dom lite och uppmuntrat vissa saker mer än ändra för att vi tycker det är roligare att vara med på vissa aktiviteter. Skidåkningen är visserligen rätt dyr men inte det dyraste och samtidigt så är det ett intresse för hela familjen där alla kan vara med som nu till helgen till exempel när ena sonen ska tävla då kan vi andra vara med och se på men också själva åka och ha kul. Det är härligt häng runt snowparken och allmänt roligt för oss som hänger runt omkring också. På sommaren har det varit baseboll som vi tycker är en härligt avspänd sport då det inte är elitsatsning utan mest roligt på alla nivåer i Sverige eftersom det är en liten sport. Ena sonen spelar fotboll på sommaren vilket är billigt medan dottern är väldigt intresserad av gymnastik vilket har en rätt hög deltagaravgift och en hel del jobb för oss föräldrar men ändå hanterbart och nu börjar man lära känna människor där och förstå hur det fungerar så då blir det rätt kul också för oss.
Vet inte om jag svarat på din fråga men svaret är nog ja vi har försökt styra lite men mer beroende på att vi vill att det vi gör ska vara roligt för alla i familjen inte bara för den som står på skidorna eller springer efter bollen…
GillaGilla
Jättebra svar, tack! Kul att höra hur ni har resonerat. Vi har nog också gjort lite lika utan att tänka på det. Jag tycker det är kul att kolla på friidrott och älskar att gå på teaterföreställningar. Känns också som ganska avslappnade aktiviteter. Min man har spelat lite tennis och tänker nog att han kan spela med sonen som en social grej. Dock har vi faktiskt valt bort skidåkning som fritidsaktivitet då det är så dyrt och mycket skjutsande i Stockholm. Vi åker istället för skojs skull på loven.
GillaGilla
Hej och tack igen för att du kommenterar,
Där satte du fingret på ytterligare en sak som också styrt vårt val vilket är närheten till att utöva aktiviteter. Hade vi inte bott mindre än en mil från en bra skidbacke/snowpark hade just det alternativet aldrig blivit aktuellt.
GillaGilla