ekonomisk frihet, enkelhet, Livsstil, Minimalism

Kläder, eller vad är nödvändiga utgifter?

Härom veckan var vi ute på en morgonpromenad på väg till kyrkan, eller det var faktiskt jag som var ute på en promenad medan Maribel och dottern som var lite på efterkälken skulle cykla ikapp mig innan vi nådde vårt mål. Där jag gick i mina egna tankar så började jag av någon anledning fundera på vad jag hade på mig och kom till en del slutsatser om hur vår livsstil har förändrats över de senaste 10 åren.

IMG_1509 2
Så här såg han ut farbrorn när han skulle till kyrkan på självaste långfredagen.

Anledningen till att jag började fundera var nog att jag samma morgon grävt fram lite vårkläder och det är när man byter lite som kläderna börjar bli lite mer synliga för en själv tycker jag. Den tydligaste skillnaden var ju så klart att jag tog fram vårkläderna från tidigare år och inte gick till en affär för att köpa något i ”vårens färger” vilket jag nog hade sneglat på för 10 år sedan.

Men vad hade jag då på mig, och ännu mer relevant var, när och hur har dessa införskaffats?

  • Jeansen, Skjortan, T-shirten är köpta på secondhand det senaste året och kostade sammanlagt 100 kr. (Jag har samtidigt lämnat in flerdubbelt så mycket som jag inte längre använder)
  • Skorna som är ett par klassiska vita sneakers i skinn är inne på sin tredje säsong med mycket användning och de köptes nya men på utförsäljning för mindre än 300 kr (det är damskor i storlek 42 2/3 men säg inte det till någon…:-)
  • Jackan är nu inne på sin 10:e säsong och köptes ny i slutet av sommarsäsongen med 75% rabatt för ca. 250 kr och har används flitigt varje år sedan dess.
  • Bältet (som inte syns) i klassiskt brunt läder köpte jag för 20 år sedan på fullpris för 300 kr, i år fick bältet ett extra hål…men inte utåt som för många av mina jämnåriga utan inåt…(visst sa jag nått om promenad inledningsvis:-).
  • Strumpor och kalsonger (syns som tur var inte heller) är också köpta nya av enkel men bra kvalitet förra året för totalt cirka 50 kr. Alla par jag har är i samma modell och färg. En reflektion här är att dom håller sig mycket bättre och fräschare nu när vi inte längre har någon torktumlare.

Även om detta inte är exakt vad jag har på mig varje dag så visar det ganska tydligt hur jag numera handlar kläder. Secondhand går först. Saker får så långt liv som möjligt och lite dyrare grejer ska gärna vara av klassiskt snitt. En uniformsliknande klädsel gör att garderoben kan vara mycket mindre utan att man någonsin känner att det finns för få saker att ha på sig. När vi valde att inte installera en torktumlare i det nya huset så trodde vi att vinsten främst var att slippa köpa och installera maskinen och spara på el. Frågan är dock om inte den största vinsten är minskat slitage på kläderna. Det minskade slitaget är mest märkbart på underkläder och på barnens kläder som tvättas ofta.

Men varför är detta med min garderob då intressant för någon annan? Jo det finns två lite större poänger här skulle jag vilja påstå: 

  • Den första och kanske viktigaste är är att det är lätt att vi lurar oss själva med ”nödvändiga” utgifter. Att dom därför att dom i grunden kan anses vara nödvändiga inte går att göra något åt. Dock när vi för första gången började budgetera för kläder så hade jag i snitt 1000 kr i månaden (vilket nog är en ganska vanlig siffra) medan jag nu kanske lägger 1000 kr om året på kläder.
  • För det andra så visar köpen ovan hur mitt (vårt) tankesätt har förändrats över tid det äldsta ”plagget” nämligen bältet är inköpt för ett ganska högt fullpris vilket nu efter många år har gjort sig väl värt…betänk dock att jag troligen den månaden för många år sedan köpte 3-5 saker till som sedan länge är borta och glömda, så träffsäkerheten under tiden som storkonsument var ganska låg. Nästa steg var jackan, kanske inte den mest praktiska modellen men ändå inköpt på bra pris och den har hängt med ett tag. Numera har jag tre jackor som fyller alla årets syften på den tiden när den här jackan köptes skulle jag gissa att samma siffra var minst 10 varav vissa sällan användes..men denna har som sagt överlevt. Sen kom skorna för några år sedan. Klassisk modell men lite utanför boxen då jag tittade på dam och hittade ett bättre pris. Sen de senaste två åren, allt utom underkläder har varit secondhand. Det beskriver en förändringsprocess över tid som gradvis har gjort en stor förändring som går igen för övriga familjemedlemmar. Detta ger stora besparingar i pengar vilka kan omsättas i frihet men också ett mycket mindre ekologiskt fotavtryck från vår konsumtion.

Vet egentligen inte om denna genomgång var så givande men det var något som jag kom att tänka på under min promenad och inte riktigt kunde släppa. Vad tänker ni om detta med förändrade konsumtionsmönster? Vad har ni sett i er själva, hur har era egna mönster förändrats över tid? Är det något som ni såg som absolut nödvändigt tidigare som idag känns som direkt överflöd? 

17 reaktioner till “Kläder, eller vad är nödvändiga utgifter?”

  1. Jag ramlar då och då in i samlarbeteende. Plötsligt ska jag ha massa kavajer, sedan långärmade tröjor.. men med hjälp av Tink är jag nu ytterst observant och övervägande om vad som är nödvändigt inköp eller inte.

    Jag lägger 443 kr på kläder per månad enligt Tink. Egentligen mestadels 0 kr per månad upp till 200 kr. Ett inköp var på 2700 kr i juli 2018 som ställde till det. Då hade jag fått en impuls om att jag ville ha klänningar.. de är inte använda ännu eftersom jag bedömer dem vara för fina för vardagsbruk 🙄
Jag blev genast sporrad av att titta igenom garderoben och sortera bort kläder. Behovet av att köpa kläder försvinner när man faktiskt upptäcker att det är många kläder i garderoben som man faktiskt kan använda. Jag kör också liknande uniform. Enfärgade toppar, kortärmat och långärmat, gärna i lin, ull eller sista valet ekologisk bomull. Byxor blir jeans (tre olika färger) och tre linnebyxor (fungerar bara på sommaren dock).
Nackdelen är att jag upplever att många tröjor är för korta för min smak.. men de är väldigt fina så jag får väl ge bort dem till en vän 🙂

    Gilla

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Tror att det är väldigt vanligt med det där ”samlarbeteendet” som du beskriver eller kanske snarare är det ett beteende där man köper samma favorit plagg om och om igen. Ett sätt att råda bot på det är ju som du säger att följa kostnader ett annat är att ha en väldigt tydligt bild av vad man ska köpa när man ger sig ut för att handla….annars blir det gärna en till av samma sort som det redan finns 10 av i garderoben..

      Klänningar verkar vara ett svårt kapitel för många kvinnor..något som man gillar i fantasin men som många sedan är ganska dåliga på att använda. Har hört två olika varianter på detta, dom som slutat köpa klänningar och dom som beslutat sig för att ha klänning varje dag i ett år för att verkligen göra drömmen till verkligehet.

      Att ge bort saker till vänner, sälja via nätet eller skänka till välgörenhet är något som vi blivit mycket duktigare på på senare år och att göra det så snart som möjligt så saker inte blir liggande som gamla surdegar i garderoben eller källaren.

      Gilla

  2. Ett sånt sammanträffande! Igår bloggade jag om mina kläder och med en lite annan infallsvinkel: att skapa kläder. Dvs köpa på second-hand av bra kvalité och sedan skapa om det så det passar min garderob.
    Ja! Mitt klädkonto har minimerats enormt: kläder-i-klassrummet behövs nästan inte alls nå mer.
    Det jag haft hjälp av er, är tankesättet att först leta hemma (har jag ngt liknande som kanske går att sy om/ändra?) sedan besöka second-hand (kan det plagget sys om?) och i sista hand köpa nytt.
    Den modellen använder jag nu i ALLT här hemma 🙂

    (Däremot har jag finare helgkläder; typ till kyrkan 😉

    Gilla

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Intressant att du också funderat på kläder kanske något som ligger i luften under våren när man tar fram lite andra saker ur garderoberna. Det är väldigt kraftfullt att se inköp som sista utväg och det sätter verkligen de saker man redan har hemma i ett nytt perspektiv.

      Roligt det där med kyrkan, min mamma skickade till och med ett separat meddelande till mig och tyckte att jag kunde ha finare kläder i kyrkan. För mig är kyrkan en plats dit man ska kunna gå precis som man är och det ska inte krävas att klä upp sig…men i garderoben finns några mörka kostymer och ett gäng med skjortor till tillfällen där det passar så som tillexempel bröllop och begravningar etc.

      Gilla

  3. Det där med kläder på second hand är något jag funderar på, dels hör jag till dem som (utan vettig anledning) har aversion mot att ha kläder som någon annan har haft men det andra är ju – hur i hela friden hittar man rätt storlek på second hand om man har nog svårt att hitta sin storlek på en vanlig affär???!!!

    Jag måste testa!!

    Mvh en 46’a

    Gillad av 1 person

    1. Hej och tack för din kommentar, när jag hör hur du resonerar så känner jag igen så mycket hur jag tänkte för 5 år sedan. Här är det både en mental förändring (att tycka att återbruk är bra och inte negativt) men också ett ändrat beteende för att second hand behöver ett annat sätt att handla utifrån en idé och ett behov som behöver fyllas på sikt snarare än utifrån ett specifikt plagg här och nu. Att kika in någon gång ibland på den lokala secondhand butiken och gå ett snabbt varv runt och titta om det finns något som kan tänkas passa och som fyller det identifierade behovet. Risken här precis som med annan typ av ”shopping” är ju annars att man kommer hem med något man egentligen inte behöver som tillexempel ännu en skjorta när det är ett par byxor som behövs. Där är jag ganska strikt och när inget behov finns så köper jag inte även om något bra dyker upp. Har skrivit lite om den här processen även i detta gamla inlägg.

      https://enkelboning.com/2019/01/28/aldrig-i-livet-att-jag-koper-klader-secondhand/

      Gilla

  4. Så fort vi börjar gå på vägen mot frihet, hamnar vi i situationen att vi lever under våran möjliga konsumtions nivå.

    Vi börjar hålla vårat ego i strama tyglar!

    Vi identifierar oss inte längre efter vad vi äger och köper eller upplever.

    Efter några år blir vi allt mer övertygade om vem vi är och vad vi vill och önskar få ut av livet.

    För oss män, är det nog ofta så vad det gäller kläder, att håller dom oss varma och torra och är hela och rena, då är vi nöjda.

    När egot är mindre, är det lättare att köpa begagnat och på rea.

    Vi lider inte av om grannens bil, hus, eller gräsmatta är finare än våran!

    Avundsjukan och missundsamheten mot våra medmänniskor tynar bort.

    Vi fokuserar på att göra det bästa möjliga med dom kort som givits oss i livet.

    Det ger en sinnesfrid som gör friheten så mycket bättre!

    Gillad av 1 person

    1. Du är klok du Kalle, ska mota bort de sting av avund som grannarnas nya utemöbler precis gav mig och njuta av solen som skiner lika bra på mig när jag sitter mina gamla och skamfilade utemöbler.
      För övrigt så är det här med loppiskläder lite svårt , det känns lite ”loppigt” men jag tycker samtidigt att det är bra, det är bara känslan. När jag växte upp i förorten för länge sedan, där folk inte hade det så gott ställt var det skamligt att bli påtvingad någon annans gamla avlagda kläder, oftast från något syskon, det var ingen status alls. Tvärtom mot nu, när ingen skulle bry sig, vilket. Eller kanske fel där, har märkt skillnad på människor som har det ganska gott ställt, oftast välutbildade som är trygga i sig själva, som gärna köper second hand, de vet att de kan köpa nytt om de vill men har inget behov av att bevisa något för andra. Medans en av mina vänner som inte har det gott ställt, aldrig skulle köpa något i andra hand och absolut inte kläder./ Elsa

      Gillad av 1 person

      1. Elsa.
        Jag är också uppvuxen i förorten under knappa förhållanden och låg mitt i syskonskaran, Så vet knappt om jag hade något nytt klädesplagg före tonåren!

        För mig fick det motsatta effekten! Brydde mig tidigt väldigt lite om vad andra hade för åsikt om mina kläder.

        Jag märker dock tydligt som du säger, en skillnad i hur dom som har mindre agerar.

        Ta bara det här med barnkalas! Dom bemedlade håller det på en rimlig nivå. Både när det gäller presenter och när det är dax att ha kalas för dom egna barnen men dom som har det lite kärvare, ska oftast överdriva prisnivån på presenter och deras kalas vara extravaganta!

        Det är ett sorgligt faktum.

        Gilla

      2. Hej och tack för din kommentar Elsa,

        Tror att du delvis har rätt när det gäller perspektiv. Jag växte upp i ett område i Södertälje som idag troligen skulle klassas som en ”utanförskapsområde” men min egen familj hade inga sociala problem. Båda mina föräldrar jobbade på kontor och hade goda inkomster. Genom att vi inte jämförde oss med de rikaste i stan utan dem som levde runt okring oss så tror jag att jag växte upp med en känsla av att vara relativt ”rik” medan vi i någon större bemärkelse var väldigt ”medelsvensson”. Hade vi bott på fina gatan hade vi kanske istället kännt oss fattiga…en intressant reflektion.

        Gilla

    2. Hej Kalle och tack för din kommentar,

      Har reflekterat över tidigare hur mycket enklare det är att hålla avundet borta när man känner att man själv väljer sitt liv. När man egentligen kan köpa vad som helst men väljer att avstå för att man vet att det inte är vägen till lycka. Att omvänt leva i känslan av ständigt brist och att pengarna inte räcker till gör att man också sneglar på andra och avundas. I ett rikt land som Sverige med alla möjligheter för de allra flesta att utbilda sig och skapa ett gott liv så handlar denna förändring snarare om inställning än om praktiska förutsättningar men det gäller att komma till den insikten.

      Gillad av 1 person

  5. Intressant och visst är det smart med second hand. För egen del inga problem, men det är inget som barnen vill hänga med på. De tycker att det luktar skumt :-))

    Gilla

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Tror att det finns en gammal uppfattning om att second hand luktar ”malmedel” vilket det kanske gjorde för många år sedan när det mesta som såldes var gamla dräkter som hängt hemma hos gamla tanter i tiotals år. Idag är dock överflödet av kläder så stort så att det mesta man hittar på secondhand är saker som på sin höjd har några år på nacken och inte sällan till och med har lapparna kvar. Mycket är nytvättat och luktar sjöljmedel men är man inte nöjd med det så kan man ju alltid tvätta när man kommer hem.

      Våra barn har uppskattningsvis 80% secondhand kläder som antingen är ärvda mellan syskon och kusiner eller som är köpta. För de mindre barnen har vi lyckats hitta mycket på second hand butiker medan till den äldsta sonen har vi hittat ”klädpaket” på Facebook där någon samlat ihop 10-15 plagg i en viss storlek och vi köpt hela påsen. Har funkat jättebra och han har fått många fina nästan nya favoriter den vägen.

      Gilla

      1. Ett bra spartips är att skaffa tre barn av samma kön. Skämt åsido. Men detta kom upp när jag pratade med en annan förälder som har barn av olika kön. Hade inte tänkt på det tidigare men där var det betydligt svårare att få den yngre att acceptera ärvda kläder från det äldre syskonet eftersom det var fel kön, än det är för våra barn. Vissa saker slits och kan inte lagas så då måste vi förstås köpa nytt. Men väldigt mycket används i tur och ordning av alla tre hos oss. Och för oss som fortfarande jobbar är det förstås tidsbesparande att flytta från den ena garderoben till den andra istället för att lägga tid på shopping. Det som fortfarande är användbart efter att våra barn haft det går vidare till kusiner. Vi får också en del urväxt av släkt och bekanta.

        Och jag håller helt med om det som skrivs här ovan om att man inte känner avundsjuka inför andras prylar, ny bil etc när man själv valt att leva enkelt, medan känslan av misslyckande säkert kan vara större när man upplever att man inte har råd. Det senare är sorgligt. Och sorgligt även med de som har pengar och känner att de måste visa upp det. Folk som pratar om sin ”klimatångest” och samtidigt konsumerar som om varje dag var den sista, det är ett nytt fenomen jag stött på på sista tiden.

        Gilla

  6. En viktig anledning till att folk köper så mycket nytt som det inte talas om är tendensen att öka i vikt med åren. Så klänningen från förra året sitter inte lika bra. Dags för rensning och shopping. Sedan ska det tas tag i vikten och kilona rasar. Dags för nytt igen. Sedan rensas det ut medvetet eller omedvetet när kilona smyger sig på igen.. Så ska man vara ekonomisk är tricket att hålla samma vikt som när man var 20 livet ut 😉

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s