Ett ämne som jag skrivit om några gånger tidigare är vad som bäst kan kallas ”allt annat lika fällan”. Denna fälla är en som man går i när man börjar fundera på att lägga till stora saker i livet och inte tänker på andra oönskade effekter av detta.
Exempel kan vara:
- Bygga ut huset – kräver pengar och tid under själva projektet men sedan även under all framtid när mer yta ska värmas upp, inredas och underhållas. Den som tänker ”Allt annat lika” ser den ökade bostadsytan som kan vara bekväm men ser inte de andra aspekterna…
- Köpa ny bil – om du redan har en bil som fungerar innebär det väldigt ofta en högre kostnad att byta ut denna. Köper man ytterligare en bil i familjen så innebär också dubbelt upp av allt så som byte av däck, besiktning, service etc vilket tar både tid och pengar. Den som tänker ”Allt annat lika” känner bara nybilsdoften och ser inget annat.
- Komma bort ett tag – ett annat sådan område är resor som i och för sig kan vara väldigt trevliga och givande men som också kommer med en kostnad i form av tid och pengar. Om ditt jobb tillexempel är så drygt så att du behöver fly ifrån det i en vecka för att ”överleva” hur ställer du det i relation till att du kanske behöver jobba flera månader för att betala för resan…”Allt annat lika”?
- Skaffa ett husdjur – Någon kanske tänker att visst skulle det kunna vara mysigt med en hund här hemma ”allt annat lika” någon som välkomnar en när man kommer hem genom dörren och som alltid vill följa med på promenad. Samtidigt så kostar husdjur en del pengar och kräver en hel del tid…har du massa pengar och tid över?
Ovan är bara några få exempel och listan kan göras oändligt lång. Sanningen är den att vi har mycket att vinna på att sätta in denna typ av beslut i ett större perspektiv, detta för att veta om det verkligen är rätt och vettigt att göra. Svårigheten ligger ju i att alla dessa saker ovan kan vara fullt befogade och helt rätt om de är genomtänkta.
Många personer kommer fram och pratar med oss, tillexempel efter föreläsningar, och ofta tangerar frågeställningarna just detta ämne. En familj vi pratade med nyligen tillexempel var relativt trångbodda (ca. 60 kvm på 5 personer) och hade med hjälp av den låga bostadskostnaden fantastiska ekonomiska marginaler vilket gav dem möjlighet att styra sitt liv. Deras vänner och familj förstod inte hur de kunde bo på det sättet för att de såg bara att mer boyta skulle vara bekvämare för familjen men de såg inte de andra aspekterna.
Hur är det med er andra, går ni någonsin i den här fällan? Ser ni hur andra gör det? Vilka är era bästa exempel på ”allt annat lika” tänkande?
Enkel boning- ett fritt liv i all enkelhet- 
Min ambition har varit hemmet där alla sparade pengar gått för att renovera. Så har det varit för mig i 16 år. De senaste tre åren har jag förändrats och känner inte riktigt samma behov längre utan har bara försökt att få det slutfört för att kunna använda pengarna till en ny dröm. Jag har inte känt mig förblindad i min ambition med hemmet men däremot så har intresset för att fortsätta på obestämd tid försvunnit. Fördelen är att jag inte har dragit på mig skulder, utan värdet på hemmet finns som en ren (men låst) tillgång. Det känns tryggt. Syftet har varit att hålla nere boendekostnaden så att bostaden till slut blir så billig som möjligt att äga. Nu kan jag inte bo billigare – om man inte räknar med alla renoveringspengar som rullat ut varje år 😉
GillaGilla
Hej och tack för din kommentar,
Ett visst mått av utveckling kommer man nog både behöva och vilja ha i ett hem så det behöver ju inte helt avstanna. Att ständigt ha väldigt stora projekt på gång kan ju däremot kosta väldigt mycket pengar men framförallt låsa upp all tid så att det inte finns tid att ta in något annat i livet. Just nu byter vi ut avloppet i huset vilket suger upp väldigt mycket av vår tid (även om vi har en del hantverkarhjälp) och på ett vis är det skönt för vi vet vad som är fokus just nu och vi har tid för väldigt lite annat. Över tid vill jag dock också ha perioder när vi kan ta dagen som den kommer vilket inte riktigt funkar om det är för stora projekt på gång.
Det är en fantastisk frihet och trygghet att bo i ett hus som man faktiskt äger, det finns också en stor tillgång i att man varit delaktig i att renovera mycket för då känner man sitt hus på riktigt och kan fixa saker som uppkommer något som vi sakta försöker bli bättre på…
GillaGilla
Bra inlägg!
Själv har jag provat alla varianter, jobbat, inte jobbat, bott stort och litet, varit fattig och rik, haft lån eller lånefri…allt har sina poänger beroende på var i livet man befinner sig. Det stora problemet för mig är att jag alltid vill ha förändring, oavsett om det är bra eller dåligt.
Just nu jobbfri, lånefri, bor litet, ute och reser och funderar på nästa jobb, kanske ett litet hus eller något annat som säkert gör livet mer besvärligt! Diagnos?:-)
Lisa
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Det finns nog en del av oss alla som ständigt vill ha förändring, gräset är grönare på andra sidan och så vidare. Till viss del är det bra om det drivs av en längtan att uppleva något nytt eller annat men det kan också vara destruktivt om det mer handlar om att ”fly”. På så vis kan jag uppleva att precis samma förändring kan vara jätte bra för en person och destruktiv för en annan.
En annan aspekt av detta är ju att enkelhet visserligen är positivt men den ska inte heller den maximeras. Lika lite som ”mer och större” kan vara lösningen på allt så är inte heller ”mer enkelhet” alltid lösningen…dock i ett överflödssamhälle så är nog mer enkelhet oftare lösningen eftersom vi har så mycket redan.
GillaGilla
Hej Lisa, Intressant analys av dig själv :-). Jag känner delvis igen mig själv i det här och jag har träffat många andra med samma diagnos. Jag tror att du kanske delvis är inne på rätt spår. Eget hus ger ju många nya projektmöjligheter. För mig fungerar det bra att få till förändringen genom att exempelvis att utveckla odling av egna grönsaker. Då kan man vara kreativ och tänka på att förändra till nästa säsong. Hantverk/handarbeten kan också vara något sådant. Då kan man ha nya projekt. För mig är det viktigt att få utlopp också för någon typ av kreativitet. Sedan har jag tidvis fått utlopp för det här med förändringar på jobbet också beroende på vad man har för jobb.
Lena
GillaGilla
Hej och tack för din kommentar Lena,
Funderar ibland om det finns något med hemmet som på samma gång känns härligt och hemtrevligt men som samtidigt skaver lite ibland och då vill vi fly. Kan förvånas över att så många som inte hinner med sitt liv på hemmaplan tex skaffar sommarstuga…men sen märker jag samma tendens i mig själv..när jag promenerar i skogen och får förbi en fäbodstuga som ser mysig ut…
Det är då det är bra, likt i dina exempel ovan, inse att det kanske går att få utlopp för det man behöver i det hem/hus man redan har snarare än att lägga till något annat. Att göra mer med det man redan har har vi vid något tillfälle kallat att ”utveckla inåt” vilket jag tror är samhällets störst outnyttjade resurs.
GillaGilla
Hej ! Bra namn ”utveckla inåt”. Jag börjar varje vår också titta på alla sommarstugor som är till salu och börjar drömma..fastän jag varje gång kommer fram till att jag inte har tid med sommarstuga. I drömmen ser jag dock bara att jag sitter med en kopp kaffe vid stranden och njuter av solblänket i vattnet…Egentligen tror jag att det är det där att ta sig tid till att sitta och dricka kaffe och njuta av vacker natur är det jag drömmer om och rent krasst så har jag mycket mer tid för det om jag inte skaffar stuga… I Lisas fall verkar det vara något annat och kan man kanalisera det till något som kan utvecklas med små medel i det liv man redan har så vinner man mycket, inte minst miljömässigt. Om det där förändringsdrivet kan användas till att odla egen mat exempelvis eller kanske resurssnål renovering av eget hus eller engagemang i det lokala föreningslivet istället för konsumtionshets etc. så är det ju jackpot på många fronter.
Lena
GillaGilla
Åh vilket härligt provocerande inlägg! Speciellt som ägare till tre härliga hundar…. Frihet (ekonomisk sådan i detta fall) är ju eftersträvansvärt och skulle absolut uppnås snabbare om vi inte delade vårt liv med tre hundar. Å andra sidan bidrar djur i hög utsträckning till vårt välmående och just hos mig är hundarna därför en kostnad jag väljer.
Jag tänka ibland på Maslows behovstrappa. Vilket/vilka behov är det jag tillgodoser med olika saker, upplevelser och annat? Och är det verkligen mitt behov? De flesta av oss har den lyxen att de grundläggande behoven är uppfyllda och då måste man ju ställa sig frågan vilket behov man uppfyller med att tex renovera köket, leva minimalistiskt eller skaffa en hund? (För krasst sett är det väldigt lyxigt att ha möjligheten att kunna välja eller att avstå.)
GillaGilla
Hej och tack för din kommentar,
Det är alltid lite känsligt att ta upp barn, husdjur och relationer därför att det såklart är så mycket mer än det ekonomiska och tidsmässiga som styr precis som det ska vara. För min del tänker jag att den som medvetet väljer att ha tre hundar (eller som vi tre barn..) också göra andra förändringar i sitt liv. Kanske avstår från andra saker som kräver tid så som båt, sommarstuga eller annat för att ha tid med det som verkligen ger livet mening och färg. Om samma beslut tas ”omedvetet” kan det bli ytterligare en pålaga i ett redan överfullt liv.
Vi funderar en hel del kring behovshierarkin i vår bok och min reflektion är att konsumtion är ett väldigt bra instrument för att nå de lägre nivåerna…är jag hungrig är det effektivt att köpa mat. Men betydligt trubbigare när det gäller att försöka köpa sig till de högre kategorierna…marknadsföringen säljer idén om att du ska få mer gemenskap med ett finare kök och att du ska bli mer självförverkligande genom att köpa ”rätt” bil….det funkar dock inte så.
Det är oftare så att vi tar in lite för mycket och sedan inte har möjlighet att njuta av det eller utveckla det i den grad som skulle vara önskvärt varför vi oftast når längre med vår behovstillfredsställelse genom att göra mer med det vi har istället för att skaffa något mer/större/nyare.
GillaGilla
Jag är i 30-årsåldern och har aldrig ägt en bil eller lägenhet, men nu när jag och min sambo ska flytta till en mindre ort i Norrland misstänker jag att vi kommer behöva köpa bil för att kunna komma ut i naturen (som är anledningen varför vi flyttar dit). Jag fasar lite inför detta: plötsligt ska jag jobba heltid (det gör man ju inte riktigt som student) och dessutom ha en hel bil som skriker efter att man ska ta hand om den. Och så är jag rädd för det som alla säger ”vänta bara tills du tjänar egna pengar, då kommer du vilja skaffa…”, det kanske är ett slippery slope: om jag köper en bil så kommer jag kanske automatiskt börja snegla efter en sommarstuga några år senare!
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Poängen med det här inlägget är ju inte att man ska avstå från allt utan att man ska vara på sin vakt och endast selektivt lägga till nya åtaganden i livet. Det är väldigt lätt att tänka att ”skulle den inte vara trevligt att….” och så hux flux så har man en sommarstuga också utöver huset som man egentligen inte hinner med.
Bilar är bra när dom används till rätt grejer men om jag skulle behöva peka ut en utgift som jag inte alls gillar så är det bilen…det är också mer jobb än vad det är ”värt” tycker jag ibland…sen påminner jag mig om hur mycket familjen gillar att åka skidor och hur svårt det är att gå till skidbacken…och inser att vi nog ändå behöver en bil…jobbigt;-)
GillaGilla
Livet är sällan så lätt att man t.ex. kan välja partner utifrån ens egna sparmål. Om ens partner utifrån sina psykiska besvär behöver djur för att inte begå självmord så är inte argumenten: ”Ja men du kan spara 4´000kr per månad utan 2 katter och en hund” så mycket värda? Om du nu inte önskar livet ur din partner.
Alternativet är då att välja bort en partner som i övrigt är älskvärd, just pga egoistiska skäl kring ekonomi?. Är det kanske inte lite magstarkt om man älskar personen ifråga?
Hur viktigt är ens egna livs behov kontra ens partners välbefinnande?
Vad gör du om din partner går in i en djup depression om du ens nämner ett ord kring att spara mer/att fördelning av utgifter är fel-viktade – då personen ifråga associerar detta med tidigare förhållanden där detta resulterat i ekonomisk kollaps pga parterns företags konkurs, och tillika kontakter med KFM (ofrivilligt) Jag menar, dröm sött om kick-offs beträffande framtida planer…
Jag själv är enormt sparsam. På en lön efter skatt på 23’000 så sparar jag 15´400kr och har 2,6M i sparande för närvarande och en direktavkastning på c:a 140k/år. Men, jag har ändå enorm respekt för att min partner, utifrån sitt välbefinnande, behöver större utgifter,och jag fyller upp när det saknas.
Så.. För att koka ned detta i en fråga du kan besvara: Skulle du skilja dig från din partner om hon skaffades sig utgifter som du själv anser onödiga OM dessa utgifter var förutsättningen för din partners psykiska funktion? Dvs, är friheten värd mer än förhållandet?
En partner med psykiska besvär kan helt plötsligt gå in i en djup depression med följd att fyra dagar i sträck är änden på livet och minsta motgång är att betrakta som det värsta som hänt. En uppgift typ: töm torktumlaren, Är i jämförelsestorlek ett veckoprojekt där påpekandet är ett direkt påpekande om personens existensmeningslöshet om denne inte utför det.
Känner att jag behöver förtydliga.. Att leva med en person med psykiska besvär innebär exempelvis att du cirka en gång per månad behöver dyrt och heligt lova gång på gång på gång att du INTE önskar att denna flyttar ut och ni separerar pga dens värdelöshet, dvs indirekt att personens liv med stor sannolik upphör pga din egen egoism.
GillaGilla
Utifrån ditt inlägg så gör jag ett antagande att din sambo är av kvinnligt kön. Utifrån din beskrivning gör jag också ett antagande att hennes mående har en direkt koppling till hormoner och menscykeln. Utifrån din beskrivning låter det som hon upplever ett återkommande helvete och att du upplever att det är påfrestande för dig. Utifrån min kunskapsnivå är mitt absoluta råd att hon behöver få hjälp med att stabilisera sina svackor kopplade till pms, och därför söka sig till en kunnig barnmorska eller läkare på vårdcentralen som kan bistå. Separation eller tröstshopping är nog inte lösningen i detta fallet i första hand. Men jag är bara amatör och inte professionell i ämnet.
GillaGilla
Hej och tack för din kommentar,
Har väldigt lite erfarenhet av allvarlig psykisk ohälsa så ska verkligen inte ge några råd kring detta men jag tycker det låter som att en person med så allvarliga problem behöver behandling på något vis. Tror inte att högre konsumtion eller fler prylar/aktiviteter generellt botar den sjukdomen. Däremot så tror jag att djur kan ha en mycket positiv inverkan på måendet för vissa och då menar jag inte alls att man ska avstå från djur..snarare att man ska fokusera på dessa och kanske avstå mycket annat så att man verkligen har tid/råd med det man har identifierat som viktigt i livet.
Som sagt kan inte ge direkta råd om psykisk ohälsa utan där behövs det nog professionell hjälp.
GillaGilla
Hej och tack för inspirerande och tänkvärd blogg. Jag och min sambo halkade in här efter att ha sett er på tv och sen dess är vi båda oregelbundna men hängivna läsare.
Just det här inlägget var speciellt för mig eftersom det satte ord på något som bara varit en magkänsla hos mig. Vi har diskuterat både husköp (större) och renovering men jag har varit så himla kluven. Det har känts mer jobbigt än roligt men jag har inte riktigt kunnat förklara varför, inte ens för mig själv. Så extra speciellt stort tack för just det här inlägget, det hjälpte iallafall mig!
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Vad roligt att du gillade inlägget och det är alltid roligt att höra att det vi skriver har praktiskt effekt på hur andra väljer att ta sig an sina liv. När du nämnde ”renovera” kom jag att tänka på detta inlägg, vet inte om ni läst det…det handlar om att definiera vad som är nödvändigt underhåll och vad som inte är det…
https://enkelboning.com/2019/05/09/sluta-renovera/
GillaGilla
Haha, ja det var faktiskt lite det jag tänkte på när jag skrev ”renovera”! Vi måste uppgradera i viss grad för att upprätthålla bostadens värde och inte riskera att t.ex. taket börjar läcka. Men det är inte jättebråttom och om vi ändå ska flytta snart är det kanske inte värt besväret… Och så är det så mycket annat som inte är blodviktigt men ändå hade underlättat vardagen. Vi har verkligen tänkt och diskuterat mycket kring vårt boende den senaste tiden. Det har varit nyttigt på många sätt men jag är inte säker på att vi blivit så mycket klokare. Än. Men som ni också brukar påpeka måste saker och ting få ta tid ibland. Just nu har vi olika preferenser och prioriteringsordningar men jag hoppas att den här processen leder till att vi tar bättre val i slutändan. Men en sak är säker och det är att om vi flyttar så blir det iallafall inte till ett större hus, där är vi överens nu och det känns skönt. Dessutom är det en förändring i tankesätt som i stor grad kan härledas till er blogg och livsfilosofi.
GillaGilla