Beslutet att ”sluta jobba” blev det som ni tänkt er?

Förra veckan hade vi ett inlägg när vi svarade på några frågor från en läsaren Anna, den här veckan vill vi inte vara sämre så nu har vi fått frågor från en annan Anna som vi tänkte besvara. Samma format som senast med frågor i fet stil och svar i kursiv stil.

FRÅGA: För många av oss har jobbet/karriären blivit en del av ”identiteten”. Man har pluggat och/eller jobbat sig till en tjänst som man eftersträvat… Hur tänkte ni när ”klev av”? Var det ett lätt/svårt beslut, kopplat till hur ni ser på det här med yrke/jobb/identitet?

SVAR: Det var ju för oss en ganska lång process ändå från det att vi hade fått två barn och började känna att vardagen hade blivit ett ”ekorrhjul” till det att vi upplevde ett annat liv under 8 månader i Mexiko och funderade på alternativet att hoppa av kring 2011, fram till det att vi 2016/17 tog steget fullt ut. Under den tiden hann vi ju fundera en hel del på vad vi ville att livet skulle innehålla och vilka för- och nackdelar som fanns med våra tidigare yrken.

En missuppfattning brukar vara att vi inte gillade våra yrken men vi tyckte snarare att problemet var att de tog för stor del av livet och att de krävde att man var tillgänglig nästan jämt. Precis när vi klev av kändes det bara väldig bra och kul att ha gått i mål med det vi planerat, sen kom processen med att hitta nya former för livet och det var inte en spikrak linje utan vi har svävat på målet kring vad vi vill fylla dagarna med, hur mycket vi vill arbeta med sådant som är avlönat och hur mycket vi vill göra i hemmet och ideellt etc.

Identitet har kanske inte varit det svåraste men det som vi ibland har känt av är att man som anställd kan få beröm för ett väl utfört arbete och att man även kan ”skylla” på omständigheterna/chefen när det inte riktigt blir som man vill, som egen och fri så har man ju makt att ändra det man vill men det kräver ju också att man gör det, ibland är det bekvämt att hänga med i en struktur.

NU FINNS VI ÄVEN PÅ FACEBOOK, FÖLJ, KOMMENTERA, DELA GÄRNA!

FRÅGA: Och hur blev det sen? Hur trivs ni med att inte ha era tidigare yrken som ”grund i tillvaron”? Hur känner ni inför att jobba på timmar (som jag förstår att ni gör ibland)? Jag tror att det jag undrar är om det känns ”tomt” att inte ”ha/vara” i ett yrke/ha en yrkesidentitet (om ni nu kände att ni hade en sån :)?

SVAR: Från början trodde vi att vi skulle vilja ha ett liv nästan utan struktur, att ta dagen som den kommer men vi har alltmer märkt att vi vill ha och behöver en struktur som vi då bygger själva. Att jobba på timmar eller uppdrag tycker vi om och det känns ibland mer meningsfullt att göra en insats med början och slut än att ingå i en ständig ström av arbete som går in i varandra.

Sen behöver man vara OK med att det blir rätt balans över tid men att man kanske arbetar lite ”för mycket” under en period och lite för lite under en annan period men att man får den balans man vill ha över tid. För min del trivs jag med att arbeta ungefär 2 dagar i veckan men det blir ofta 3-5 någon vecka och sen inget en annan vecka. Jag har även jobbat i stort sett heltid några månader för att sedan vara väldigt fri igen.

Tror att vi båda hade en yrkesidentitet men att vi nog underskattade vad den betydde i någon utsträckning inte minst för att det under ett tag var svårt att svara på frågan ”vad gör du” vilken oavsett vad man kanske skulle önska är rätt vanlig. Det gjorde också att vi några gånger under de första åren som fria var mycket nära att skapa oss nya ekorrhjul av olika självpåtagna uppgifter och då och då har någon av oss sagt ”jag ska nog bara söka ett jobb” de skulle väl ändå vara det enklaste.

FRÅGA: Känns det så fritt som ni tänkte? Och en sista fråga; känner ni av samhällets/medmänniskors ”krav” på att ni ska/borde arbeta?

SVAR: Både ja och nej, jag tror att bilden av att vara ”fri” är ganska färgad av semester och då tror man kanske att ganska ostrukturerade dagars och ”att ta dagen som den kommer” är det bästa. Det passar inte oss utan vi vill ha en struktur och friheten består istället i att vi kan fylla strukturen med det vi vill och att vi även kan ändra både struktur och innehåll när vi vill.

Personer i vår närhet ser ju att vi ”gör saker” även om vi inte har en traditionell anställning däremot märks det när vi har synts i media eller när nya personer hittar till bloggen att normen om att vara anställd och jobba heltid är stark. Här tror jag återigen att det är färgat av att den enda bilden man har av frihet är semester medan vi och alla andra vi känner som är ”fria” gör en massa saker som har värde både för dem själva och andra även om det inte är i formen heltidsanställning eller heltidsföretagande.

Stort tack Anna att du ställde dessa frågor så att vi fick möjlighet att svara, du får gärna ställa fler eller följa upp dessa om vi inte svarar ordentligt.

Vi svarar gärna på frågor och gillar bäst när de kommer i kommentarsfältet här på bloggen eftersom både fråga och svar då blir synligt för fler. Tveka aldrig att ställa era frågor vi blir så glada över dessa inspel från våra läsare!

Våra båda böcker finns att köpa på de flesta ställen där böcker säljs men bäst direkt från vårt lilla förlag pug.se . Kan eller vill du inte köpa så finns den på många bibliotek, finns den inte på ditt lokala bibliotek så kan du lägga ett inköpsförslag.

Du vet väl att våra böcker ”Ut ur ekorrhjulet” och ”Lev lokalt” även finns som ljudböcker hos  Bookbeat,  Nextory (som båda erbjuder en gratis 30 dagars provperiod för nya kunder) och Storytel (som erbjuder 14 dagars gratis för nya kunder). 

Vi försöker verkligen svara på alla frågor vi får och ställer du frågan på bloggen så kan fler läsa både fråga och svar! Vill du ändå skicka ett privat meddelande, boka en föreläsning, intervju eller liknande så går det bra via detta formulär. Vi finns även på Twitter som @farbrorfri , på Instagram som @enkelboning  och på Facebook även där som Enkelboning där ni också gärna får följa oss.