Det är väldigt lätt att bli hemmablind och väldigt mänskligt att fokusera på det som man vill förändra och det man inte är nöjd med. Vi som stigit av ekorrhjulet och sedan många år är relativa lågkonsumenter ser beteendet tydligt i dom som konsumerar för fullt och som renoverar huset för 5:e gången på lika många år, de som byter den två år gamla fantastiskt fina bilden mot en ny och så vidare.
Det kan dock vara svårt att se beteendet i sig själv för sanningen är den att vi har blivit ganska bortskämda av vår frihet. När frågan kommer ”vad gör ni då med er fria tid” så är den ibland svår att svara på och ibland märker vi på oss själva att vi inte riktigt uppskattar den frihet vi faktiskt har i att själva välja vad vi fyller våra dagar med.
Den senast veckan har jag fått några sådana uppvaknande, det första var i tisdags när jag gjorde lite föreningsarbete på förmiddagen, sen gick och körde ett pass på gymmet och kom hem vid 4-tiden. Satte då igång med maten, det blev en indisk gryta (inget avancerat) som efter att jag stekt kycklingen, löken och blandat övriga ingredienser fick stå och puttra på spisen medan jag såg en TV-serie tillsammans med dottern som var hemma efter skolan. När den kokat i en timme och blivit extra god kokade jag lite ris och förberedde grönsaker och vid 6-tiden var middagen redo så att vi kunde sätta oss ner och äta tillsammans.
Själv såg jag inte riktigt hur bra detta faktiskt var och hur omöjligt det hade varit med ett vanligt jobb men min mor som besökte oss den här veckan kommenterade ”det här måste ju vara väldigt skönt att kunna ta den här tiden” och då såg jag att det inte var en vanlig dag utan en fantastisk dag.
Att min mamma var på besök hade förutom att det är väldigt trevligt att göra med att vi skulle åka ner till Vänersborg och föreläsa och hon skulle vara barnvakt. Vid föreläsningstillfället på onsdagkvällen fick jag en liknande aha-uppenbarelse. Efter föreläsningen (vilken var härlig i sig) kom ett par med ett litet barn fram och frågade ”men vad gör ni nu annorlunda när ni äger er tid”. Mitt svar var ”typ inget särskilt” fortsatta att berätta lite om att vi har en mer omväxlande vardag och att vi låter saker ta den tid det behöver.
När vi nästan pratat klart nämnde jag mer i förbifarten att jag under hösten brukar ta en heldag och gå rakt ut i skogen med en enkel matsäck i ryggan. Att jag då kunde titta på väderprognosen och välja den bästa dagen under veckan och bara dra ut. Såg i ögonen på de som frågat att här föll poletten ner vad härligt att kunna styra sin tid på det sättet, att använda dagen till det den passar bäst för. Återigen hade någon annan bekräftat det jag egentligen vet men ibland glömmer bort att friheten är fantastiskt och efter det mest nödvändiga är det absolut bästa som kan köpas för pengar.
Vad är din reflektion till detta? När blir du hemmablind och glömmer att uppskatta allt det fantastiska du redan har? Har du några knep för att inte glömma bort att vara tacksam?
Enkel boning- ett fritt liv i all enkelhet- 
Bra tankar och viktigt att påminna sig själv ibland. Men inte helt lätt, precis som att det är svårt att varje dag njuta av att man har varmvatten i kranarna och el i vägguttagen.
Frågan är dock om det är värt att jobba i perioder bara för att efter det uppskatta friheten mer. Eller om det är lika dumt som att stänga av varmvattnet och elen en månad för att sen uppskatta det mer.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Att stänga av vatten och el här hemma skulle jag inte vilja göra men däremot så kan det ju vara härligt att ge sig ut i naturen, utsättas lite för väder och vind, laga mat över öppen eld etc. för att sedan återvända hem och helt plötsligt uppskatta det man annars tar för givet, den sköna soffan, den varma duschen och den smidiga matlagningen på elspisen. På samma sätt kanske med arbete ibland, vill aldrig mer ha ett heltidsjobb 45 veckor om året men att jobba några heltidsveckor ibland eller några dagar i veckan under en längre period kan ju vara ett sätt att uppskatta de fria dagarna som sedan följer.
Sen är det ju också bra att som vi gjorde nu i veckan se det man har möjlighet att göra genom någon annans ögon som har andra perspektiv och som kanske stressar sig igenom vardagen och inte har någon möjlighet som i ett av exempelen ovan bara ta en dag och gå rätt ut i skogen bara för att man känner för det..
GillaGilla
Jag läste Fru EB:s bok ”sparboken” nyligen och fastnade för ett citat som passar väldigt mycket in på mig och som jag först trodde även passade in på alla andra.
Ur boken:
”Ni som läser har förmodligen förstått att jag är en person med ganska enkla behov. en perfekt dag för mig inbegriper en långpromenad, en tur till butiken och ett samtal med någon. Om jag dessutom får varva dessa basdagar med en utflykt till en vän där det bjuds vindrinkar, en eftermiddag med historiepodden framför brasan eller långpromenad utmed havsbadet utanför Hudiksvall, har jag scorat 10 av 10 möjliga i livets lotteri. Vi lever ju i paradiset i såväl tid som rum och borde high fivea oss genom tillvaron och bara jubla över vår vinstlott alla dagar i veckan”
Döm av min förvåning att alla andra är inte nöjda (jag har frågat) med att bara ha tid, umgås, njuta av natur och motion! För många så blir livet fattigt utan att köpa saker och dyra upplevelser, DET är för dom (många?, de flesta?) att unna sig. Dessutom så verkar jobbet vara det främsta sättet att få bekräftelse, vilket inte stämmer på mig, min bekräftelse behöver komma först och främst från mig och sedan från de jag älskar mest. Från jobbet? not so much…
Friheten verkar inte räcka för alla?
Varje kväll när jag laddar kaffebryggaren så ser jag redan då fram emot att dricka morgonkaffet dagen efter 🙂 någon som känner igen sig?
Mvh
//Ola
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Friheten räcker ofta väldigt långt tycker jag och jag tror att många skulle må bra av mer frihet men när de inte har den så söker de bekräftelse i jobbet och konsumtionen och de har inte tålamod att se. vad som skulle hända om de avstod från detta och istället hittade detta inom sig själva.
Det är en konst att kunna njuta av det lilla och också att inse att om man inte kan njuta av det lilla är det inte säkert att man kan njuta av det stora heller, för det finns alltid något annat och något större längre bort. En befordran, mer pengar eller häftigare grejer och när man har dom då är det dags att vara tillfreds…men när man når dit då finns det andra grejer där bakom som man ska sträva efter för att därefter bli tillfreds…eller?
Bra exempel med kaffebryggaren, det perspektivet borde vi alla ha!
GillaGilla
När jag slutade min fasta anställning och blev egenföretagare så var det första året mest fantastiskt. Tänk, jag kunde gå en 1timmes lunchpromenad mitt på dagen när mina gamla kollegor satt inne vid sina datorer. Likadant tror jag det är när man blir pensionär, första året är bäst för då är allt nytt och man känner friheten.
Tyvärr blir allt vardag och även om jag försöker påminna mig ibland om hur bra jag har det så får jag inte längre den där lyckokicken som jag fick första året efter jag slutat som löneslav.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Oavsett vad så verkar det ju vara väldigt mänskligt att få ett nyhetens behag för att sedan drabbas av lite slentrian även i det som i grunden är fantastiskt som friheten att äga sin tid. Sen kanske du också skrivit en ganska bra kommentar om behovet av att skaka om saker ibland, införa lite förändring, göra nya saker av friheten eller kanske till och med gå ut och in i friheten, arbeta ibland. Byta ut lunchpromenaden mot en simtur eller ett gympass eller vad det än kan vara?
GillaGilla
Jag påminner mig själv ofta om hur bra jag har det och den känslan kommer över mig ganska ofta förutom om jag är uppstressad av något. Men när stressen släppt påminner jag mig själv om vilket bra liv som jag har. Det går på automatik men inte som ett mantra. Bara känslan av det inre lugnet i en okomplicerad tillvaro är fantastisk. De som uppskattar lugn är nog de som också inte har orimliga krav på tillvaron eller som inte heller har behov av att dopa tillvaron för att stå ut med vardagen.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Bra med en okomplicerad vardag då kan man ofta mentalt eller rent fysiskt ta ett steg tillbaka och titta på hela situationen istället för en enskild negativ eller stressande detalj. Har man för många komplexiteter är det svårare så här som på så många andra ställen är förenkling väldigt ofta nyckeln.
GillaGilla
Hej,
Bra uttryck där, ”att dopa tillvaron” eller kanske att ”dopa vardagen”.
Kanske är det så som många känner när vardagen inte levererar så som den ser ut att göra för andra i flödet?
//Ola
GillaGilla