På tre veckor har vi nu föreläst två gånger vilket kanske inte är så mycket men för oss är det ovanligt intensivt, det betyder att vi träffat fler nya människor än vanligt de senaste veckorna. Mixen är dessutom allt från personer som läst ”allt” vi skrivit till de som inte har någon förförståelse alls. Detta ger en hel del input på saker som kan vara intressant att skriva om.
En sådan idé som kom upp vid dessa föreläsningar var att gå tillbaka till grunderna i ekonomiskt frihet ”Back to basics” helt enkelt. Tänker att detta skulle kunna bli en liten serie under hösten med start idag.
Vid föreläsningen förra veckan kom två personer oberoende av varandra fram och berättade hur de blivit mycket mer fria även om de inte var ekonomiskt oberoende. I båda fallen handlade det om att kunna leva gott på lite och därmed kunna arbeta mindre – en av personerna hade barn i skolåldern och arbetade deltid och skulle nu gå ner till tre dagar i veckan. Den andra personen hade möjlighet att vara hemma mycket med ett litet barn. Båda genom att ha byggt ett liv med hög livskvalitet men med låga omkostnader.
Vi valde ju att spara oss till ekonomiskt frihet (oberoende) och under tiden som vi sparade så var vi väldigt fokuserade på att ”gå i mål”. I efterhand har vi sett tydligt att vi var på god väg mot friheten redan ganska snart efter vår livsstilsförändring. Egentligen redan efter några månader när vi insåg att vi kunde leva på en av våra två inkomster.
Även om vi inte märkte det så tydligt själva så hade vi en annan attityd än andra runt omkring oss. Maribel sa upp sig vid två tillfällen utan att ha ett nytt jobb färdigt. För min del satte jag hårt mot hårt när min gamla arbetsgivare ville att jag skulle flytta med jobbet min attityd var då ”Jag är gärna kvar men bara om jag kan vara kvar på det här kontoret”. Det fanns flera större och mindre men likande exempel under våra år under vårt frihetsprojekt där det märktes att vår (ekonomiska) situation var radikalt annorlunda än våra kollegors.
Riktigt kortfattat och grundläggande är poängerna dessa två:
- Att kunna leva gott på lite är en förutsättning för frihet för de allra flesta, det är en superkraft!
- Friheten är inte en punkt, det är en process och mycket av en inställningsfråga, är man inte beredd att använda friheten är det frågan vad den är värd?
Hur har du reflekterat över detta? När känner du att du är fri? Vilka fler ”basics” skulle ni önska att vi skrev om?
Enkel boning- ett fritt liv i all enkelhet- 
Även inom min lilla familjekonstellation har ”möjligheten” att säga upp sig utan nytt färdigt jobb att gå till använts. När det kör ihop sig alltför mycket och arbetsmiljön blir toxisk är det bra att ha FI eller delvis FI att kunna falla tillbaka mot. FI som ger möjlighet till FRI.
Minns när jag själv blev FI i augusti 2022 och skrev ett blogginlägg om det så formulerade jag frågeställningen som ”Nu är jag FI men fortfarande osäker på om det stavas FRI”.
Slutklämmen med ”Är man inte beredd att använda friheten är det frågan vad den är värd ?” är väldigt intressant. Är man FI så bär man väl ändå alltid på FRI-kortet i bakfickan. Används det inte så finns det kanske inte mer än i teorin.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Lite svårt att dra en absolut gräns när friheten används men jag tänker att den som till exempel hänger kvar på en dålig arbetsplats för att casha in mer pengar efter det att dessa inte är nödvändiga kanske är för dålig på att utnyttja friheten, det som brukar kallas för ”one more year syndrome”. Helt plötsligt har det gått väldigt många år.
Kommer ihåg en situation på mitt arbete när det var en svajig situation mellan chefen och några kollegor det påverkade mig också men jag var inte den som påverkades mest. Chefen hade då ett samtal med mig och undrade hur jag skulle uppskatta arbetsmiljön på en skala från 1-10, jag svarade då 6 och chefen blev positivt överraskad trots att jag tycket det var ganska lågt. Förstod att några kollegor hade givit en mycket lägre siffra. Jag sa att om det var så långt för mig så skulle jag ha sagt upp mig för länge sedan, chefen funderade en kort stund och sa sen ”vet du vad, en del brukar säga att de ska säga upp sig och så händer det aldrig men dig tror jag på att du menar alvar”. Intressant men kanske lyser det igenom om man kommer från en styrkeposition eller kommer med tomma hot för att få sin vilja igenom?
GillaGilla
Jag sa upp mig 2018 när det blev toxiskt (teoretisk FI via 4% var väldigt nära då), jobbet ändrade på sig och detoxade varpå jag blev kvar. 2022 hade jag påskrivna papper på ”arbetsbrist” (då blev jag FI genom passiva kontantutdelningar) men blev kvar pga personliga skäl. Så det stämmer med den där styrkepositionen att det ger en säkerhet. Som kanske lyser igenom oxå, fast i mitt fall behöver det inte vara den sortens transparens. Jag låter meddela hur läget är 🙂
GillaGillad av 1 person
Ja, vad vill man egentligen. Jag skulle inte behöva jobba och är van att hålla mina utgifter på låga nivåer. Men så har jag ett givande och bra jobb som snarare bidrar till mitt välmående istället. En av mina grundstenar till ett bra och meningsfullt liv.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Tror att du verkligen slår huvudet på spiken där, jobb är generellt bättre när man inte behöver pengarna, då gör man det av andra och mer positiva anledningar än tvång.
GillaGilla