ekonomisk frihet, enkelhet, Livsstil

Vad skulle hända om alla gjorde som ni?

Så snart någon gör något som inte passar in i mallen kommer som ett brev på posten frågan: Vad skulle hända om alla gjorde som ni? Det enklaste sättet att svara på den frågan är ju med exakt samma motfråga. Det är väl ingen som lever på exakt samma sätt även om många när det gäller just arbete kanske är stöpta i en ganska snäv norm av heltidsarbete. I övrigt så väljer (eller tvingas) vi att ta olika vägar genom livet. Någon blir läkare, någon annan lärare, städare eller kock. Det enda som dessa personer delar är att det anses som ”normalt” att jobba 40 timmar i veckan 45 veckor om året i 40 år. Om man jobbar mer är det ”övertid” och jobbar man mindre är det ”deltid”, men vem har bestämt att just detta ska vara normen? Passar det alla?

Om vi leker med tanken att fler människor skulle bli ekonomiskt fria i betydelsen att de har så pass mycket utrymme i sin ekonomi att de friare kan välja hur mycket de vill arbeta, med vad och i vilka former så är det väl troligt att dessa personer skulle bli mer olika varandra än de som är beroende av en heltidsinkomst. Vår övertygelse är att detta skulle frigöra en massa kreativitet och att många skulle må väldigt mycket bättre av den situationen vilket skulle märkas i tillexempel sjuktal både på grund av fysisk och psykisk ohälsa. Den som konsumerar mindre gör också nästan alltid ett mindre ekologiskt fotavtryck något som väl ingen kan se som negativt? Är också övertygad om att fler skulle vilja engagera sig i riktigt meningsfulla yrken som att ta hand om människor (vård, skola och omsorg) och engagera sig i föreningsliv och politik om det inte var inkomsten som i första hand styrde valet av livsväg.

Det är just detta som stör mig med frågan. Hur ofta ställer vi den till den som lever i mittfåran? Även om vi märker att vi trots ständigt ökat materiellt välstånd inte mår speciellt bra och att vi förstör livsbetingelserna på vår planet så är det den som väljer att göra ett avsteg från detta som ska svara på frågan om ”vad skulle hända om?”.   Samtidigt som det är så uppenbart att det sätt vi lever på idag milt sagt inte riktigt fungerar. Det finns mycket som är bra med våra livsbetingelser men det är också något som är sjukt. Om vi verkligen tänker efter är det ju bara två saker som betyder något vilket är naturens och vår egen hälsa. Det nuvarande snäva systemet verkar vara bra på i stort sett allt utom att ta hand om just dessa saker. Idag pratas det också mycket om ett samhälles resilience (förmåga till återhämtning tex efter en kris) något som definitivt inte blir bättre av att alla är stöpta i en mall och är väldigt specialiserade viket det traditionella yrkeslivet premierar.

Hur tänker ni kring dessa frågor? Tror ni att samhället skulle falla samman om fler skulle vara mer fria eller skulle det tvärt om vara en styrka? Vilka övriga frågor gällande detta tycker ni behöver besvaras? 

18 reaktioner till “Vad skulle hända om alla gjorde som ni?”

  1. Hej
    Vårt samhälle är ju uppbyggt på en aldrig sinande men ständigt ökande konsumtion. Vad skulle konsekvenserna bli; kanske skulle färre bilar och andra konsumtionsvaror säljas, vi kanske skulle behöva börja köpa kvalitet och vårda våra prylar mer. Stressen skulle säkert minska och förhoppningsvis skulle vi börja bry oss om varandra mer.

    Gilla

    1. Hej och tack för din kommentar, tillskillnad från många andra så tror jag i grunden på samhällets och människans förmåga att anpassa sig. Som du säger så skulle tillexempel företagens erbjudanden till oss förändras och vårt beteende som konsumenter förändrades. Samhället är rätt trögrörligt så det är inte så att alla över natt skulle sluta konsumera utan blir det en ny trend så kommer det ske över långa tidsperioder där både företag och vi som individer har tid att anpassa oss till nya förutsättningar. Sen tror jag att alla som får lite mer kontroll på sin egen tid kommer att lägga den lite mer i linje med sina värderingar och då skulle vi naturligt bry oss mer om våra medmänniskor om det nu är barn, äldre släktingar eller ”bara” en granne som vi vill hjälpa eller bjuda på en kopp kaffe. Det senare skulle sannolikt i stor skala bidra till bättre hälsa i befolkningen.

      Gilla

  2. Jag funderar mest på varför vi ska ta ansvar för alla samhällsfunktioner. Ingen läkare får någonsin frågan vem som skulle lägga om alla rör ifall alla blev läkare så att ingen blev rörmokare.

    För övrigt kommer det inte ske. ”Vad skulle hända om alla …” Återkom med frågan när mer än en på tiotusen gör det.

    Gilla

    1. Hej och tack för din kommentar, försöker lyfta frågan lite över oss som sparsamma för jag tror att detta i stort sett gäller alla som väljer en väg utanför normen. Helt plötsligt ska en individ (eller en mindre grupp) svara för vad som ”skulle hända om alla”. Varför är det just heltidsarbetet i traditionell bemärkelse som är så viktigt? Att vara forskare i något obskyrt ämne är helt OK så länge som det leder till en heltidsanställning. Samma person som jobbar några år och sparar ihop pengar för att sedan sitta och läsa/forska/skriva på sin egen kammare skulle troligen uppfattas som suspekt.

      Gilla

      1. Absolut, det är ett exempel i mängden. I princip räcker det med att leva som företagare för att hela ditt liv ska kännas okej att ifrågasätta för en utomstående med noll insyn. För att inte tala om att jobba häcken av sig halva året för att resa runt i världen den andra halvan – då är jantemaffian där med hur-skulle-det-se-ut-om-alla-”argumentet”.

        Jag skrev om en tjej som åkte runt på heltid och instagrammade/bloggade om sitt resande (https://sparosverige.blogspot.com/2018/08/resan-fran-jante.html) där Twitter hade gått bananas över hennes oansvariga leverne. Oklart var i oansvarigheten låg och vad folk kände att de hade för rätt att kasta första stenen.

        Gillad av 1 person

  3. Dels bidrar detta community med pengar in i ett kapitalistiskt system. Gör fler människor som fri/FI/FIRE-rörelsen kommer företagen att följa efter. Mer fokus på tjänster, hållbarhet och andra sätt att tjäna pengar. Kostnaderna för samhället (dristar mig lite här) kommer sjunka då sjuktalen, bidrag och liknande kommer minska.

    Jag har svårt att se att samhället skulle bli sämre av att människor stärker sina band till lokalsamhället, lever mer hållbart, gör sig mindre beroende av bidragssystem och sjukvård.

    MMM har skrivit bra om det här: http://www.mrmoneymustache.com/2012/04/09/what-if-everyone-became-frugal/

    Gillad av 1 person

    1. Hej och tack för din kommentar, tror också att många underskattar det liberala kapitalistiska systemet när man tror att det på något vis är helt anpassningsbart. Om vi som medborgare och konsumenter efterfrågar något annat så kommer marknaden att följa efter. En annan fråga är ju om ekonomin faktiskt skulle krympa något men om vi skulle kunna producera mer välstånd ändå skulle det behöva vara ett så stort problem? Säg att vi köper färre saker men vi producerar mer själva…vi lagar…bygger..syr, odlar etc. Det måste ju ändå vara välstånd i ett vidare perspektiv än bara BNP tillväxt som är målet för ett samhälle…

      MMM´s inlägg är bra som vanligt!

      Gilla

      1. ”En annan fråga är ju om ekonomin faktiskt skulle krympa något” Lite som kommentarerna ovan är inne på behöver inte tillväxt vara synonymt med Kinaplast. Kan rekommendera Filosofiska rummet från 13 januari där Johan Norberg resonerar kring detta. Vi blir bättre och smartare kockar, vi producerar inte bara mer mat. Och som IGMR säger, när folket vänder efterfrågan följer kapitalet med som ett lämmeltåg.

        https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1212974?programid=793

        Gilla

  4. Hej! Vårt konsumtionssamhälle funkar alldeles utmärkt ända tills jorden går under och mänskligheten med den. Framöver måste vi alla tänka om och ifrågasätta våra värderingar. Vad är en miljon på banken och en Porsche i garaget värt när jorden håller på att dö? Ett mer hållbart sätt att leva låter som enda vettiga vägen framåt. Om det sättet att leva även ger mer frihet till individen känns det som win-win. Det är fantastiskt inspirerande med människor som ni som visar att det GÅR att leva på ett annat sätt. Tack för det! / Erika

    Gilla

    1. Hej och tack för din kommentar. Som du säger krävs det en förändring av vår livsstil och vi behöver nog vara väldigt öppna för arr prova oss fram med olika nya och mer sparsamma livsstilar. Kul att du tycker vi kan vara del i den nödvändiga inspirationen till förändring😀

      Gilla

  5. Hej. Så klart är alla fria att göra vad de vill och önskar. Men Svenska systemet är uppbyggt på att tex arbetar ihop till sin egen pension. Och sedan skyddar systemet de som ej lyckas med detta med en garantipension. Och jag gissar att ni kommer att inte hinna jobba så mycket att ni kommer över den gränsen. Så att ni kommer få garantipension. Tycker det känns lite sådär måste jag säga när det är självvalt. För mig är de systemen till för att skydda sjuka och som av andra orsaker behöver det.
    Finns flera andra aspekter också, men är ju som att svära i kyrkan att peka lite på de kanske ej så positiva sidorna. Blir också aggressivt bemöt när man diskuterar detta.
    Tjänar bra, älskar aktier och skulle naturligtvis vilja sluta att jobba tidigare. Men har varit mycket svårt sjuk tidigare så har också en stor förståelse för att vi alla måste bidra för att vi skall ha ett skyddsnät och alla andra samhällsfunktioner. För det är ju så att de betalas av skattepengar. Tycker det är grymt häftigt att följa er och ert val att leva enklare. Men har hittils inte sett någon fire anhängare belysa den sidan på ett öppet och nyanserat sätt.

    Nu har det blivit poppis att sluta arbeta när man är 35. Men vem skall bekosta deras dagis, vägar, pension,sjukvård m,m.

    Skatten på ISK och moms räcker inte långt.

    Vore mycket intressant med er bild på detta.

    Gilla

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Här på bloggen försöker vi hålla en hövlig ton även när vi inte är helt överens så det ska vi nog klara även i denna fråga:-) För egen del tror jag starkt på ekonomins möjligheter att anpassa sig till nya förutsättningar. Om fler blir mer sparsamma så kommer det påverka saker i samhället. Kanske skulle sättet vi tar ut skatt eller de allmänna trygghetssystemen behöva anpassas.

      Idag är det dock en bra mycket större problem att många är högt skuldsatta och sparar i stort sett ingenting. Vi har för få ”små” kapitalister som kan bidra i sina lokala samhällen genom att skapa hyresbostäder etc. Vi har också en väldigt stor andel människor som mår dåligt av sina arbeten vilket alla är bra mycket större problem. När du säger att det är ”poppis” att gå i pension vid 35 så missar du två saker. För det första så är det uppmärksammat i media för att det är väldigt ovanligt och dessutom är det i stort sett ingen som faktiskt går i pension vid 35 utan i stort sett alla som ha tillräckligt driv för att åstadkomma det fortsätter på ett eller annat sätt att bidra även om inte just denna personer bidrag är lönearbete i traditionell bemärkelse.

      På det viset tycka jag att detta handlar om två olika frågor. Till en början tror jag att det skulle vara bara positivt på alla sätt om fler gjorde sig fria från kravet på en löneinkomst, levde enklare och kanske med ett litet kapital som kan arbeta i lokalsamhället. Detta blir då en komplement till alla som jobbar. I förlängningen ser jag att sättet som skatt tas ut kanske behöver förändras. På medellång sikt ser jag det dock som ett mer överhängande problem att svensken i gemen konsumerar som en galning på lånade pengar och blir sjuk av sitt jobb..

      Vad gäller garantipension som du nämner så var jag tvungen att googla det eftersom vi egentligen inte räknar in den allmänna pensionen i vår kalkyl. Vi har räknat med att ta ut vår intjänade pension men när jag googlar verkar det som att man automatiskt får ut garantipension om staten anser att den pension man har är för låg….oklart om man kan avstå från garantipension?

      Gilla

  6. Hej!
    Vilken intressant inlägg i en intressant blogg. Jag har följt er och andra FIRE-bloggar ett tag nu och börjar inse att jag, ekonomiskt sett, skullle kunna vara framme vid målet utan att veta att jag haft det som mål. Jag brottas dock med Luther som har borrat ner sig rejält på min axel och han tjatar verkligen om skatter och lojalitet och annat. Som det är nu arbetar jag inom offentlig sektor och lever så att säga på skattepengar som jag byter mot mina tjänster och kunskap. Hade ni sådana funderingar innan ni bestämde er? Jag känner mig på något sätt lat om jag skulle säga upp mig och göra saker som jag vill i stället för saker jag måste. En tanke jag har är att jag dock kommer att vilja göra det jag idag måste men mer på mina egna villkor.

    Idag kom jag på tanken om ett sabbatsår som inte kändes lika laddat som att sluta vara anställd. Jag tycker själv att det känns konstigt att jag är så ofri i mitt tankesätt och tänker också vad skulle hända om alla… Uppfriskande med ett ifrågasättande av heltidsnormen. Jag läste Bodil Jönssons bok – ”10 tankar om arbete” för någon månad sedan och hon vrider och vänder på det tankesättet också.

    //Magnus

    Gilla

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Som jag ser det handlar din frågeställning om att frikoppla känslan av att man bidrar från tanken om ett traditionellt lönearbete. Det finns massor av sätt att bidra till samhället och vara en positiv influens utan att det för den sakens skull behöver innebära att man jobbar 40 timmar i veckan 45 veckor om året på samma arbetsplats och får lön för detta. Vi läste en hel del litteratur om detta (inklusive Bodil Jönssons bok) och funderade på olika varianter.

      Man kan arbeta (avlönat) men i helt andra former, man kan driva eget, man kan engagera sig ideelt, man kan odla sin trädgård, kan ta hand om barn eller äldre släktingar etc allt detta är också ett bidrag till välståndet i en vidare bemärkelse.

      Även om det är omöjligt att räkna på så är jag övertygad om att samhället skulle bli bättre om fler skulle vara mer fria. Tror oxå generellt att de som idag bidrar på olika sätt för att driva saker framåt skulle fortsätta med det även om de hoppade av sina anställningar medan de som idag mest drar benen efter sig skulle kunna bidra mer positivt om de inte behövde hänga kvar vid en anställning bara för att betala räkningarna. Tänker tex på gamla kollegor som knappt haft styrfart på jobbet men som varit fantastiskt engagerade idrottsledare vid sidan om…tänk om de kunde släppa ”lönen” och istället kunna dedicera mer tid till det som de brinner för?

      Ett sabbatsår är väl en utomordentlig start för den som känner sig osäker på vad man vill göra skulle tro att ett år leder till flera…och gör det inte det har man ju inte förlorat något.

      Gilla

  7. Vad härligt om fler gjorde som ni! Tack för att ni sprider inspiration o nyttiga erfarenheter! Jag har ngr i min omgivning som börjat ”dra ner” eller vad man säger. Jag försöker vaccinera mig o vännerna mot ”karriärnormen” o ”duktigflickasyndromet” som varit direkt plågsamt för mig o mina vänner o vänninor! Jag lider verkligen i mittfåran o nu har jag börjat dra mig ur. Målmedvetet men utan klart slutmål. Bytt jobb o omgivning, Beställt er bok, lagt om sparandet o investeringar o ser över alla mina ”inbillade” behov som jag tror mig ha. Ni har säkert tipsat här men vad anser ni är det absolut viktigaste sakerna att tänka på i början? Har ni gjort ngr lärdomar eller ”missar” som ni tror hade underlättat i starten? Hur ser era målsättningar ut för era livsval o hur följer ni upp hur ni lyckas?
    Tacksam för er tid o era svar!

    Mvh Ia

    Gilla

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Låter som om du redan är en bra bit på väg när det gäller att förändra livet i en positiv riktning. Intressanta frågeställningar kring vilka misstag vi gjorde inledningsvis och vad vi hade gjort annorlunda idag. Det jag främst tänker på är kanske inte misstag men däremot är det ju en process och inse hur lite man faktiskt behöver. För oss började detta som ett framförallt ekonomiskt projekt och från början var inte fokus så mycket på att köpa färre saker utan att köpa billigare saker.Vi hade även ett på tok för stort boende och för dyra/nya bilar inledningsvis vilket vi kanske borde ha ändrat på snabbare så här med allt i backspegeln. I efterhand hade jag nog önskat att vi redan tidigare fått insikten kring minimalism och miljöpåverkan av vår konsumtion men det är ju som sagt en process och vi får såhär i efterhand snarare vara glada över att vi sakta men säkert har gått i rätt riktning och lärt oss saker.

      När det gäller våra målsättningar så har vi skrivit om dessa i bland annat detta inlägg (https://enkelboning.com/2019/01/14/vara-mal-2019/) och både etableringen av mål och uppföljningen brukar ske vid våra ”kick-offer” två gånger per år. Den senaste finns beskriven här (https://enkelboning.com/2018/11/07/dags-for-kick-off/) hoppas det besvarar några av dina frågor du får gärna kommentera och fråga igen om du har följdfrågor!

      Gilla

  8. Nu spånar jag väldigt fritt här i mitt inlägg och det är nog inga helt genomtänkta tankegångar jag har. Det jag mest ”oroar” mig för är om alla blev ekonomiskt fria, är alla viktiga samhällsfunktioner som är bra att ha. Brandkår, sjukvård, äldreomsorg, skola osv. Det är uppbyggd på skattemedel men också att det finns människor som jobbar inom dessa områden. Om man tar det extrema och tänker att alla i Sveriges blev ekonomiskt fria och ingen jobbade i Sverige, vad händer med landet och dess funktioner då? Eller kommer man hamna någonstans i mitten, där människor väljer att arbeta deltid eller kortare perioder av sitt liv? Andra kanske väljer och vill jobba inom ett yrke hela livet flr det är kul och känns bra?

    Gilla

    1. Hej och tack för din kommentar, vår poäng är inte att alla ska sluta jobba utan att alla ska ha en frihet som gör att de kan välja sådant som de känner sig engagerade i och som känns meningsfullt. Som jag skriver i texten ovan och i någon kommentar också så har tror jag faktiskt att fler skulle engagera sig i de yrken som du nämner om det inte var pengarna som styrde enbart. Tror även att fler skulle jobba färre timmar om året men kanske flera år. Har under de senaste åren kommit i kontakt med ganska många som är sugna på att bli ekonomiskt fria och om jag ska generalisera så är det ofta personer med kontorsarbeten som hoppas att helt hoppa av medan personer som jobbar inom tex vården snarare ser fram emot att jobba lite färre timmar (med större engagemang) men å andra sidan tror sig vilja jobba så länge de lever.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s