Redan när vi hoppade av ekorrhjulet så visste vi att det fanns en viss risk att pengarna tar slut. Det var en medveten risk och handlar om att det skulle kunna uppkomma ett gap där det kapital som vi har tillgängligt (aktier, bank och andra tillgångar) på medellång sikt tar slut innan vi får tillgång till det större kapital som vi satt av till pension.
Det finns flera anledningar till att detta ”gap” kan uppkomma, antingen gör vi av med för mycket pengar eller så får vi för dålig avkastning eller så skjuts tiden då vi kan ta ut pension framåt på grund av politiska beslut och/eller förändringar i avtal mellan arbetsmarknadens parter. Under åren 2017-2021 såg det ut som att den här risken minskade då kapitalet ökade i värde snabbare än vi gjorde av med pengar, hög avkastning och låga utgifter.
Under 2022 har inflationen och negativ avkastning gjort risken för ett gap har återkommit. Om vi utgår ifrån att vi inte får någon realavkastning under de kommande åren så skulle vårt nuvarande fria kapital vara slut när jag fyller 53 och då är pensionen med nuvarande regler fortfarande 2 år bort.
Konstigt nog känner vi oss inte mindre fria, vi har under några år nu etablerat en nivå där vi arbetar en del med saker vi tycker är roliga och det ger lite inkomst vilket är en livlina. Vi har också möjlighet att hyra ut stugan och bilen vilket ger extrainkomster vilka vi idag använder för att göra mer av det vi tycker är roligt men om vi skulle behöva skulle vi direkt styra om dessa inkomster in i den löpande ekonomin.
Sen tror jag att avkastningen jämnar ut sig över tid och tror även att inflationen kommer minska framöver eller till och med kan gå över i deflation när högre räntor och energipriser slår in i privatekonomin på allvar. Vi inser mer än någonsin hur stark vår position är när andra fundera över hur de ska betala räkningarna i december så funderar vi över om det finns ett eventuellt gap om 5-7 år. Det ger en stor flexibilitet och ett stort lugn, man kan kanske säga att känslan av frihet till viss del är relativ.
Är också glad att vi har tänkt på risker i förväg och vet att vi valde att leva med den här risken snarare än att jobba heltid några år till och få ner den ytterligare. De första åren var en unik möjlighet att vara med barnen och ha tid för dom samtidigt som vi i lugn och ro kunde känna oss fram till vad vi vill syssla med som är kul snarare än utifrån vad som ger mest inkomst. Om vi nu (mot förmodan) skulle behöva jobba lite mer under en begränsad period så gör vi det heller vid 50+ när barnen är större än vid 40+ när barnen var små.
Hur ser det ut för er som redan är fria, funderar på att lämna ekorrhjulet eller sitter mitt i det, hur har era förutsättningar förändrats? Hur ser ni på olika risker och hur väger ni dom mot varandra?
Våra båda böcker finns att köpa på de flesta ställen där böcker säljs men bäst direkt från vårt lilla förlag pug.se . Kan eller vill du inte köpa så finns den på många bibliotek, finns den inte på ditt lokala bibliotek så kan du lägga ett inköpsförslag.
Du vet väl att våra böcker ”Ut ur ekorrhjulet” och ”Lev lokalt” även finns som ljudböcker hos Bookbeat, Nextory (som båda erbjuder en gratis 30 dagars provperiod för nya kunder) och Storytel (som erbjuder 14 dagars gratis för nya kunder).
Vi försöker verkligen svara på alla frågor vi får och ställer du frågan på bloggen så kan fler läsa både fråga och svar! Vill du ändå skicka ett privat meddelande, boka en föreläsning, intervju eller liknande så går det bra via detta formulär. Vi finns även på Twitter som @farbrorfri , på Instagram som @enkelboning och på Facebook även där som Enkelboning där ni också gärna får följa oss.
Enkel boning- ett fritt liv i all enkelhet- 
Intressant inlägg! Vi har en liknande situation med ett förväntat inkomstgap några år före vi kan plocka ut ålderspension. Vi sköt ut oss ur hjulet vid 50, för snart 7 år sedan. Dels pga stress och dels för att förverkliga en livsdröm. Våra besparingar har vi hållit hårt i och när vi fyllde 55 så valde vi att börja plocka ut tjänstepension. Dock på kortast möjliga tid (5 år) för att den månatliga summan överhuvudtaget skulle kunna gå att leva på. När vi klev av ekorrhjulet var pensionssystemet inte samma, då sa reglerna att vi kunde gå i ålderspension vid 61 och vi räknade då med att kunna täcka gapet. Nu kan vi tidigast ”gå i pension ” vid 64 år (vi är båda lika gamla). Sparpengar finns men det är högst osäkert om vi kan täppa hela fyra år av inkomstfrånvaro med dessa. Men vi oroar oss inte. Än har vi 3.5 år kvar innan tjänstepensionen tar slut och vi tänker att oavsett vad som händer, kommer vi inte ångra dessa år av frihet som vi fått möjlighet till. En djup rotad orsak till detta tänk ligger i att våra bådas mammor dog när de var 49 respektive 51 år. Om vi behöver jobba senare i livet, så gör vi det. Vi har lärt oss, att det som ligger för långt bort i tiden går inte att överblicka eller sia om. Vi tänker att vår framtid inte är mer osäker än någon annans i det avseendet. Fortfarande finns risken för människor att bli varslade från sina jobb eller att någon med otur får en dödsdom emot sig, hos cancerläkaren man sökt upp en snöslaskig decemberdag.
Så vi tar det som det kommer och vi har lovat oss att aldrig någonsin klaga på den lägre ålderspensionen vi genom våra val kommer få. Eller om vi måste ut i arbetslivet igen. Få har samma möjlighet som vi – även om detta val bär (liksom alla val) två sidor på myntet. Men för oss känns detta rätt. Hellre fri medan vi är hyggligt starka och friska. Sen kan det vara för sent.
//Seglarna
Skickat från min iPhone
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Verkligen bra att se det som att det finns två sidor på varje val, precis som det finns negativa aspekter för den som väljer att jobba kvar längre och som kanske i värsta fall inte ens når några fira år. Om man bara går in med öppna ögon så är det ju inget problem och så länge som man vet hur man lever gott på lite så finns det alltid jobb av olika slag som kan betala för livsstilen under ett par år.
Vill man täcka ett förväntat gap finns det ju egentligen tre alternativ, lägre kostnader och så små inkomster under flera år eller lite större inkomster under några få år…så enkelt är det.
GillaGilla
Jag gjorde min FIRE i höstas vid 56 års ålder. Eftersom jag haft större delen av mitt yrkesliv i statens tjänst blir tjänstepension (plus löneväxling) tillgänglig när jag fyller 61.
Jag gjorde som så att jag sålde av fonder och satte in på bankkonto så att jag skulle ha ungefär lagom med lättillgängliga pengar för de här fem åren.
Men när jag gjorde min budget så hade jag inte räknat med den höjda statslåneräntan och den därmed högre ISK-skatten. Men det är inget jag bekymrar mig över.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Det låter som att du har gjort en bra avvägning mellan att få sluta på egan vilkår och kanske tagit en liten men balanserad risk. Räntor och inflation spelar många spratt just nu men inget som är ohanterligt för den som är ekonomiskt förberedd.
GillaGilla
Min familj är långt från ekonomiskt fri men har ändå det senaste året börjat anstränga oss rejält för att bli mer medvetna och minska våra kostnader i förmån till mer tid. (Kunna jobba deltid medan barnen är små) Nyss hade jag ett mindre sammanbrott över att det är då själva f”n att precis när det såg ut att börja finnas utrymme för att andas och gå ner i tid, så skenar priserna, osäkerheten ökar och bostadsmarknaden blir avvaktande (vi provade att sälja huset utan framgång). Vi sitter inte i skiten, men det känns just nu otroligt surt att alla ansträngningar känns som att de är förjäves, det kommer ändå inte finnas mariginal nog att jobba mindre på ett tag….
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Under lite tuffare tider så kan det vara bra att tänka på hur mycket bättre man klarar sig som ekonomiskt sund och med lite besparingar än hur det skulle ha varit om man inte hade det. Det kan vara motiverande i motvind att ni ändå är mycket bättre rustade än vad ni hade varit om ni inte tagit steg mot mer medvetna val och ett större sparande. Ekonomiska cykler kommer och går och mitt i dom känns det som att de ska vara för evigt både uppgång och nedgång.
GillaGilla
Tack för klokt svar!
Och tack för all inspiration som visar att det ska gå!
GillaGillad av 1 person
Jag har nog påverkats i någon mån. Skjöt ut mig för några år sedan 45 år gammal och har nu börjat jobba lite extra för att skapa lite mer marginal. Vågar inte riktigt leva enligt 4-procentsregeln inräknat pensionskapital utan vi gör av med det som faller ut i utdelning. Det känns rimligt just nu men vi kanske kan öka på uttaget lite längre fram i livet. Dessutom är det lite kul att jobba ett par dagar i veckan….
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Tror att alla påverkas av ett allmänt jobbigare ekonomiskt läge, det är också bra att vara medveten om det för då kan man hantera det på ett rimligt sätt och göra de justeringar som man tycker är rimliga. Det sämsta både i medgång och motgång är om man låter sig ryckas med för mycket och gör saker i eufori eller panik då brukar det oftast bli fel.
Det är dessutom rätt trevligt att jobba lite extra, en bra mix av frihet och möjlighet att skapa.
GillaGilla