Vi gillar läsarfrågor och särskilt sånna som kan bli basen till ett nytt inlägg, för några dagar sedan kom just en sådan från läsaren Johan som tagit kontakt via vårt kontaktformulär. Frågan handlade om vår syn på arv, om vi räknar med det på något sätt etc. Som tidigare är frågan så som den ställdes i fet stil och vårt svar är kursivt nedan.
FRÅGA: Tänker det vore intressant om du skrev ett inlägg om hur ni ser på arv. En stor det av medelklassen i Sverige har ju betydande arv att vänta någon gång mellan 50-70 års ålder då föräldrarna som ägt sina hus avlider. Det rör ju sig om miljoner för väldigt många och det innebär att ens frihetskapital inte behöver ha så stora marginaler som man först tror sig behöva. Detta ämne är lite tabu, men alla skall vi ju dö förr eller senare. Hur kan man resonera kring detta och vad får det för praktisk tillämpning?
SVAR: Du har rätt att rätt många kommer kunna räkna med ett arv inte minst därför att många har föräldrar som ägt sina boenden under lång tid vissa har även stora kapital av andra slag som de sparat och investerat sig till under livet.
För vår del har vi aldrig räknat med något arv, vi vill för det första hellre att våra föräldrar lever för de pengar som de har och för det andra så är det så mycket som är oklart med ett arv både när det eventuellt faller ut men också hur stort det slutligen blir då föräldrarna är individer som tar egna beslut om hur de vill göra med till exempel lån och utgifter under sina levnadsår.
Den praktiska tillämpningen av arv blir alltså för vår del att vi inte räknar med det alls, vi räknar inte heller med att lämna något till våra barn. Det sagt är det kanske osannolikt att det inte skulle bli någonting alls och då får man väl se det som något extra. För min del tror jag att det kan bli destruktivt att räkna med ett arv och ge en konstig och ofri relation mellan generationer.
I boken Die with zero som jag skrivit om här skriver författare Bill Perkins att det skulle vara bättre om flera föräldrar gav pengar till sina barn tidigare i livet om de märker att de har pengar över. Det är kanske inte i första hand när man är mellan 50 och 70 som man behöver pengar utan snarare under åren när man har små barn (25-45?) och skapar ett hem? Om föräldrarna har möjlighet att hjälpa till är det kanske bättre att göra det då? Kan många gånger kanske handla om tid som föräldrarna kan ge också.
Vi tror också att det är hälsosamt för våra barn att få skapa sitt eget (ekonomiska) liv att få gå ut i livet och så långt som möjligt klara sig själva. Spara till det man vill ha och lösa bostadssituationen etc. Om vi föräldrar fixar för mycket kan det lätt bli att man sedan får en orealistisk förväntan på att saker ska fixas åt dem, eller att en helt egen ägd lägenhet är något man kan räkna med.
Vi har vänt och vridit på många saker kring ekonomin men just arv är något som vi funderat på rätt lite, kanske för att man inte gärna funderar på sina föräldrars bortgång men också därför att vi hela tiden har tänkt att det finns ett värde i att klara sig själv så att relationen med föräldrarna kan baseras på glädje och en ömsesidig önskan om att vara tillsammans snarare än beroende eller förväntan om ett arv.
Känner att det nog finns mycket mer att säga om arv, men det här var vad som spontant kom till mig/oss när frågan ställdes. Hur tänker ni andra kring arv? Har ni några andra frågor och funderingar baserat på våra svar?
Enkel boning- ett fritt liv i all enkelhet- 
Jag tycker inte man ska räkna in eventuella arv i sitt frihetskapital.
För det första måste åldrande föräldrar få använda sitt eventuella sparkapital på det sätt de själva önskar. Kanske vill man sälja villan och flytta till ett lättskött hyrt boende? Även om det innebär att man behöver använda en del av besparingarna varje månad för att få plus och minus att gå ihop.
För det andra har många kanske glädjen att få behålla åtminstone en av sina föräldrar tills man är i sjuttioårsåldern. Ett eventuellt arv kan alltså komma sent i livet.
Så vill man skaffa sig ett frihetskapital så tycker jag att man bör ta eget ansvar för det och inte räkna med att föräldrarna ska ordna frihetskapitalet åt en. Som förälder gör man den stora insatsen de första tjugo åren av barnets liv. Sedan tycker jag man ska slippa uttalade eller underförstådda ekonomiska krav från sitt barn.
Detta resonemang gäller för familjer med mera normala tillgångar, typ en villa med låg belåning och ett ISK-konto. Inte för familjer som äger företag som ska överföras till nästa generation. Då behövs säkert mera av planering.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Låter som att du tänker ungefär som vi. Det viktigaste är att föräldrarna kan göra de de vill under ålderdomen och inte behöver vara för oroliga över pengar. När det gäller företag som går arv så är det en lite annan sak och kan dessutom i vissa fall vara en tvångströja för barnen som tänker att de måste ta över det föräldrarna har byggt upp även om de inte vill, samma kan gälla en släktgård eller liknande när det är mer än en generisk tillgång som en villa, lägenhet eller ett sparande i aktier/fonder. Det kan också vara en källa till konflikt mellan syskon och någon vill sälja och gå vidare medan någon annan vill fortsätta. Bäst då om föräldrarna hittar en lösning för att överföra till nästa generation medan de själv här pigga och kan styra upp det, tänker jag..
GillaGilla
Hej
Anser att barns rätt att ärva är helt fel.
Det är jag som lyckats spara ihop en summa pengar. Anser det är min rättighet att ge ev. kvarlåtenskap till vem eller vad jag vill!
Ändra detta i arvslagarna!
Mvh
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Att barnen ärver som grundregel är väl bra för det är nog så de flesta tänker, men att man inte kan kringgå detta med ett testamente är väl konstigt? Det finns väl däremot ingen regel mot att ge bort pengar till vem eller vad man vill medan man fortfarande lever och är vid sina sinnes fulla bruk? Nästan roligare om man brinner för något att ge det man har över dit medan man kan se hur det tas emot..
GillaGilla
Hej
Tacksam om du inte publicerar mitt efternamn!
Mvh
GillaGilla
Hej, det är du som styr under vilket namn du kommenterar. Om du vill kan jag dock ta bort din kommentar..
GillaGilla
tors 25 maj 2023 kl. 09:20 skrev Enkel boning- ett fritt liv i all
GillaGilla
Hej Vänligen publicera inte mitt efternamn! Mvh
sön 21 maj 2023 kl. 15:53 skrev Enkel boning- ett fritt liv i all enkelhet-
GillaGilla
Hej,
Nu har jag manuell tagit bort ditt efternamn, det är du som bestämmer själv under vilket namn du kommentarer så vid framtida kommentarer ska du själv kunna ändra så att du inte lägger in med efternamn.
GillaGilla
Har bollat den här frågan med mina vänner en hel del. Jag kommer i runda slängar få ärva max 50000-100000 SEK då min nu levande pappa varken sitter på kapital eller ägt boende. Mina vänner har föräldrar med betalda boenden i Sthlm som gör att de kommer att få ärva mångmiljon belopp den dagen det är dax. Mitt dilemma är att kompisarna inte förstår varför jag sparar 50% av min lön och investerar för att få ett drägligt liv som pensionär, de tycker att jag ska unna mig det ena och det andra. Många sitter med en trygghet i föräldrar som kan hjälpa till vid ev. tuffare tider därför tror jag inte de förstår min situation där jag måste lita på mig själv och mina egna besparingar och ett avbetalt hus när pensionen kommer. Är dock tacksam för att jag själv får kämpa och bygga min trygghet för det gör att man uppskattar det man har på ett annat sätt.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Tror att du egentligen är i en bättre situation för du ser till att du har din framtid i dina egna pengar. Säg att dina vänner som tror att de ska ärva flera miljoner den dagen som deras föräldrar går bort får veta att de har tagit ut kompletterande lån på bostaden ända upp till skorstenen? Eller att föräldern lever till 105 och du själv är 80 och sitter på ett äldreboende när arbete kommer? Tror att det är bra mycket sundare för både den egna personen och för relationen med släkten att inte vänta sig något men självklart också vara mycket tacksam om någon vill bidra på något sätt med pengar eller tid.
GillaGilla
Väldigt glad över mitt farsarv som gjorde att jag kunde sluta arbeta vid 60. Diverse krämpor och en osund arbetsplats. Våra barn fick drygt 1.3 miljoner kr av min mor trots att vi hjälpt dem med insats till lägenhet. De valde då att inte amortera. Ena dottern satte pengarna på Lysa men den andra har bränt nästan allt på konsumtion. Jag tycker att de kan hjälpas on på bostadsmarknaden men sedan är allt av ondo i ung ålder. Vi tycker det är nu vid 60 som vi behöver pengar. Jag vill att mina barn också ska få en dräglig tillvaro som äldre och vill gärna lämna efter mig ett arv.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Bra exempel på hur ett arv kan hjälpa en till en bättre situation men om jag förstår din beskrivning så var du inte direkt beroende av arvet men det blev en bra hjälp för att göra tillvaron bättre. Intressant hur barn kan fungera olika trots att de kommer från samma familj och borde ha både liknande gener och uppväxt, ändå kan man dra olika slutsatser. En kompis till mig valde att börja leva mer sparsamt gå ner i tid när en släkting dog för att hon tänkte att ”livet kan vara kort” medan hennes syster började sätta sprätt på både arvet och alla andra pengar hon hade (och tror även pengar hon inte hade) med samma resonemang ”livet kan vara kort”.
GillaGilla
Jag tänker att var och en i första hand ska ta ansvar och spara ihop till sin egen trygghet. Det mina föräldrar lämnade eftersig efter ett långt och strävsamt liv kan jag inte tillåta mig att spendera på antingen konsumtion eller att sluta jobba om jag är frisk och kan försörja mig själv. Därför har jag valt att överföra hela arvet till mina barn nu när de ska skaffa bostad med medskicket att dessa pengar har sparats ihop av tidigare generationer och att de utgör en trygghet men inget de ska sätta sprätt på. Om det blir något efter oss hoppas jag att våra barn tänker likadant och skickar arvet vidare.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Bra poäng, en överföring till nästa generation kan ju ske antingen direkt eller via att man tillexempel betalar av sitt boende ett boende som sedan går i arv till barnen. Det är också intressant att dela upp pengar i olika högar, att säga att det här kapitalet som kom från släkting xx är till för att köpa bestående saker t ex ett boende och inte för snabb tillfredställelse genom kortsiktig konsumtion. Inget fel med konsumtion men jag tycker alltid att det är bättre när den är kopplad till något man gör för pengar som man tjänar in här och nu, kortsiktig inkomst till kortsiktig utgift.
GillaGilla