ekonomisk frihet, Fredagsfunderingen, vår ekonomi

Fredagsfunderingen – risken med en orealistisk budget?

Under tiden som vi sparade ihop det kapital som möjliggjorde vårt avhopp från ekorrhjulet så hade vi alltid en tight men realistisk budget. Tidvis utmanade vi oss själva att ”leva på så lite som möjligt” i någon kategori men syftet var hela tiden att hitta en nivå på smart sparsamhet som parallellt gjorde livskvalitet bättre samtidigt som vi gjorde av med mindre pengar. Det kom vi sedan att kalla ”bättre liv till halva priset” och om endast en del av var uppfyllt så var det inte nog.

När vi sedan hoppade av kan man något förenklat säga att vi kunde dra av 5 000 kr eller 20% från budgeten som vi haft när vi båda arbetade vilket var kostnader relaterat till arbetet i form av transport men även kläder för arbetet och en del andra kostnader som går upp när man har lite ont om tid. Vår budget slutade då från 2017 på 20 000 kr i månaden och det var en riktigt bekväm nivå.

Vi tror att den nivån justerat för inflation och över tid är vad vi behöver för att leva gott men vi hade också tagit höjd för att vi först skulle få högre kostnader när barnen blev äldre och sedan lägre än den snittnivån när barnen en efter en flyttade hemifrån.

Nu bedömer vi att motsvarande nivå har höjts med 3 000 kr (15%) på grund av inflation och ytterligare 2 000 kr (10%) då att barnen blivit äldre och har lite andra behov. Det innebär att vår nuvarande nivå över tid är 23 000 kr men just nu är den 25 000 kr med tre hemmavarande barn. Samtidigt väljer vi som vi berättat tidigare att lägga mer pengar på vår största gemensamma hobby skidåkningen vilken kostar totalt 80 000 kr men bedömningsmässigt drar upp vår månadskostnad med 5 000 kr i månaden utslaget över året. Därmed slutar vår budget just nu på 30 000 kr i månaden allt inkluderat.

Ska vi vara självkritiska tänker jag att vi varit lite för ovilliga att ta till oss den här nivån eftersom vi varit vana att leva billigare år från år under så länge och att vi kunnat stå emot inflation genom att bli smartare hela tiden. Att vi inte accepterat den nya nivån direkt har gjort att vi kanske inte de senaste två åren trott på vår budget på samma sätt som tidigare då den varit orealistisk att full ut nå.

Det innebär tror jag att den utgiftsnivå vi har idag innehåller en del onödiga utgifter och att anledningen till detta är att vi under en tid gjort av med lite mer än budget de flesta månader och därmed har vi inte riktigt haft samma engagemang eller tro på den och när vi ändå vet att den inte riktigt håller så kan även något onödigt slinka med av bara farten.

Av den anledningen vänder vi och vrider på siffrorna och tanken är att komma upp med en ny och mer realistiskt budget, eventuellt någon/några nya kategorier om det känns relevant. Återkommer med idéer där.

Känner ni igen er i detta eller hur har ni drabbats av inflationen och den efterföljande svårigheten att avgöra vad som är en rimlig budget i respektive kategori?

13 reaktioner till “Fredagsfunderingen – risken med en orealistisk budget?”

  1. Vi har motvilligt justerat upp budgeten inom ett par månader när jag märkt att det inte gått ihop. Vi ligger på 35.000/ mån idag med 2 tonåringar, som dock inte utövar några kostsamma aktiviteter (idag lägger vi 750kr/ år på badminton). Skulle dock gärna se att de hade nån ytterligare aktivitet. Just matkostnader och el är det vi främst fått justera för.

    Gillad av 1 person

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Jag hoppade själv av alla sporter ganska tidigt när jag var barn och trodde det samma för våra barn. Jag var väldigt aktiv som barn och var alltid ute och cyklade etc med mina kompisar men utövade ingen sport mer än någon enstaka termin. Nu är jag jätteglad att barnen är så aktiva (även om det kostar en del) för nu tänker jag att risken att bli inaktiv är stor annars. Tror som sagt att det är bättre att justera upp och sen ”tro på” budgeten än att ha den lägre än vad man klarar av. För oss är det nog el (energi/bränsle) som är det stora grejen för där kan man inte välja om, maten har gått upp i pris men där kan man samtidigt välja lite andra varor om en vara går upp kan det finnas något annat som gått upp mindre…

      Gilla

  2. Mycket bra inlägg! Tycker att ens ekonomiplanering är lite som att kämpa mot kroppsvikten (kanske har skrivit det förut i något inlägg). Men för mig är det att så fort jag slutar skriva upp våra månadsutgifter så drar pengarna iväg utanför vår budget. Och så fort jag inte väger mig på några veckor så sticker vågen iväg uppåt.
    Båda är lätt att avfärda ”Äh jag har koll på läget. När semestern är slut så återgår jag till vardagen och då kommer utgifterna/vikten att gå ner till det normala igen”. Men det är inte alltid det gör det utav sig självt, utan det gäller översyn över onödigt kaloriintag/onödiga utgifter 😅

    Gillad av 1 person

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Intressant perspektiv, har inte tänkt på det direkt så men ekonomi har verkligen mycket gemensamt med hälsa om man tar ett lite bredare perspektiv än bara kroppsvikt. Det är väldigt enkelt att komma undan med ”lite för mycket” under en dag, vecka eller månad men sen blir det problem. Det kan låta tråkigt men jag tror inte det finns något som kan ersätta att ha lite koll och följa upp att man lever som man har tänkt sig, inte äta för mycket, röra på sig och att lägga pengar på det som är viktigt och inte en massa annat.

      Gilla

  3. Vi har hamnat i samma situation. När jag hoppade av ekorrhjulet för tre år sedan så trodde jag på en budget kring 40000 men nu taktar vi på 65000kr/månad. Känns ju lite surt men samtidigt så har vi mer inkomster än vad vi räknade med och frugan jobbar ju fortfarande heltid och trivs med det så det går runt ändå. Men det är klart, det skulle vara mycket svårare för oss att båda sluta jobba än vad vi tänkte för tre år sedan…..känns avlägset att komma ner till 40000 igen…..

    Gilla

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Med tanke på hur vår budget har gått upp på grund av både inflation och egna val så är det kanske lite att kasta sten i glashus men jag vill ändå vara lite djävulens advokat. Med en budget på 65 000 kr i månaden borde in ligga i toppskiktet hos svenskar där det flesta familjen har kring 40-55 tusen att leva på men få har speciellt mycket mer och med tanke på hur löjligt ineffektivt det svenska medelklasslivet är så borde det finnas en hel del att göra på den budgeten (om man vill).

      Gilla

    2. Jag och min familj har de senaste 10 åren mer eller mindre levt på 20000-25000 kr per månad. Visst, några upp till 30000. Då är vi två vuxna och två barn i ett hus.

      Jag blir så genuint nyfiken på vad man har för utgifter när man lever på 65000 kr i månaden och tycker det är rimligt. Jag menar inte dömande, men vad spenderar ni alla pengar på?

      Gilla

      1. Jag kär runt 20000 per månad med tre barn men jag kan tänka mig att det är inte så svårt att komma upp in 60000 om man har två bilar och nu när räntorna stiger. tex bostad 20000, bilar 10000, mat 12000, semester 10000, prylar/streamingtjänster/medlemskap osv 8000

        Gillad av 1 person

  4. Däri ligger en av rädslorna för mig personligen att gå från FI till RE. Att någonting ”okontrollerbart” ska komma in och grusa kalkylerna. Det är nog därför jag känner behovet av en så pass stor säkerhetsmarginal.

    (det är alltså jag som har 30 årsutgifter investerat, 4 årsutgifter i buffert och 1,5 årsutgifter i årlig kontantutdelning från det investerade)

    Men jag inser allt mer att alla nödvändiga marginaler nog finns på plats redan.

    Gillad av 1 person

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Även om vi rent teoretiskt pratade om det redan när vi lämnade ekorrhjulet så blir jag allt mer övertygad om att nyckeln till frihet är att kunna leva gott på (relativt) lite men ännu viktigare att vara flexibel och kunna rulla med de förändringar som kommer. Om man ska vara 100% säker så finns det egentligen inget belopp i världen som är säkert. Det har jag sett med småföretagare och hos stora företag i mitt tidigare arbetsliv, det som verkar vara en fantastisk plan under en massa år visar sig sedan inte alls hålla och då är det bara flexibilitet som gör att man kan hålla sig på banan.

      Blev lite invecklat det där men det jag tänker är att man alltid kan hitta ett matematiskt exempel där varje plan går åt helvete vilket gör frihet till mer av en inställning än en matematisk funktion av ett visst kapital eller en viss ekonomisk marginal.

      Gilla

      1. Lutar också mer och mer åt att det handlar om flexibilitet. Jag tror att om man har byggt upp sina sparmuskler och lärt sig att tänka alternativt och smart så är det en god utgångspunkt för att hantera olika situationer framåt. Det enda vi kan veta är att saker ändras.

        Gillad av 1 person

  5. Vi har tagit av besparingar och renoverat vår sommarstuga i vinter … så jag har svårt att svara på din fråga! 🙂

    Vill egentligen inte ifrågasätta ert beslut att åka så mycket skidor för det har jag inte med att göra … så känn ingen press att svara! När en ser skidåkningskronorna utifrån och läser om ”bättre liv till halva priset” så blir jag ändå nyfiken på om hur ni resonerar. Håller med att det är roligt att åka skidor. Men hur stor är glädjen på marginalen? Om en kör 40 dagar i stället för 80 – vad händer då? Det kan ju för nån i familjen vara superhäftigt med alla åk ända in i kaklet medan andra inte skulle deppa för färre dagar i backarna.

    Tror också jag är färgad av att min man faktiskt tänker att han (lag-)idrottade för mycket som tonåring och prioriterade bort andra vänner / intressen där man kunde komma o gå. Idrottsintresset haussades i familjen och krav från idrotten att delta på matcher o träningar gjorde att de andra intressena fick stå tillbaka.

    Gillad av 1 person

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Intressant perspektiv, för oss är ju skidåkningen mer än en ”sport” det är ju en fritidssysselsättning och ett sätt att hänga med familj och vänner. Skulle nog ha svårt att se att hela familjen skulle kunna hänga kring en fotbollsplan eller hockeyrink på samma sätt även om jag vet att det finns dom som gör det. Möjlighet skulle ett hästintresse kunna fungera liknande där någon kan tävla medan någon annan bara gillar att hänga med hästarna..vet inte har ingen erfarehenhet av det.

      Sen har vi ju en son som är allra mest driven och kör 100 dagar om året medan vi andra lägger mindre tid i fallande skala….men som sagt bra perspektiv och bra att hålla koll på speciellt om känslorna kring skidåkningen förändras för en eller flera i familjen.

      https://enkelboning.com/2023/04/23/vad-kostar-all-den-dar-skidakningen-egentligen/

      Gilla

Lämna en kommentar