Fredagsfunderingen – Pengar som vatten?

Min enskilt största personliga inspirationskälla har varit Pete Adeney mer känd som ”Mr Money Mustache”. Hans avspända stil, relativt vanliga liv och inställning till pengar och livet har allt sedan vi hittade hans blogg 2011 varit en inspiration. Eftersom vi har tagit till oss mycket av de principer han lever efter så läser vi mer sällan det han skriver numera däremot dyker han då och då upp i podcast och det är alltid roligt att lyssna på de perspektiv som han har på vägen till ekonomiskt frihet men även livet där efter.

En liknelse som han använder och som har fastnat hos mig är att han liknar pengar vid vatten på det viset att det är svårt, för att inte säja omöjligt, att leva utan samtidigt är mer inte nödvändigtvis bättre. Till en punkt kan det vara bra att ha extra vatten men någonstans slutar det att vara till nytta. Han använder ett extremexempel med någon som häller upp vattenglas efter vattenglas och fyller hela sitt hus för att vara säker på att inte bli utan vatten, efter ett tag går det dock inte att leva i huset. På samma sätt blir vissa människor besatta av att samla mer pengar men glömmer bort att leva.

Mitt perspektiv är att det är lätt att se på vår privatekonomi som vatten. Våra transaktionskonton är vattenglaset framför oss, sparkontot är tillbringaren som står på köksbordet och investeringarna är hinkar där vatten finns (och samlas) för kommande år. Under flera år fylldes vattnet på fortare än vad vi tömde ut det men under de senaste två åren är det det motsatta på grund av inflation, självvalda utgiftshöjningar och låg avkastning.

Med nuvarande nivå på utgifter räcker våra nuvarande ”hinkar” 5-6 år. Vi har också en del sparat vatten i en stor cistern som kallas ”pension” som tidigast blir tillgänglig om drygt 7 år. Det betyder att det med nuvarande förutsättningar ser ut som att vi kan sakna saknar vatten framöver under några år, ändå känner vi oss minst lika fria som tidigare hur kan det komma sig?

Frihet är en känsla mer än en fysisk realitet och den stora grejen är tidsperspektivet, vi har vatten idag, imorgon och lågt räknat de kommande 1 825 dagarna (365 * 5). Vi har löpande en del roliga och intressanta extraknäck som sakta men säkert fyller en ny hink bortom de drygt 1 800 dagarna, eftersom det är noll panik kan vi tacka ja till grejer vi gillar och nej när det inte är å kul eller när även det roliga känns för mycket å vi vill göra nått annat.

Detta är ett inlägg av typen ”Fredagsfunderingen” vilket innebär att jag har en ide eller tycker mig se en trend men inte har tänkt klart och inte har en helt färdig uppfattning, så jag skulle gärna höra era kommentarer och funderingar kring ämnet!

Vi har inte tagit några drastiska åtgärder utan vi är kanske marginellt mer benägna att tacka ja till ett uppdrag och på marginalen har vi också återigen blivit något mer sparsamma och sätter till exempel hellre igång projekt i hemmet som kostar inget eller ganska lite än de lite mer kostsamma projekten just nu.

Var går smärtgränsen? En annan sak som bidrar till vår känsla av fortsatt frihet är att vi i förväg har dragit en röd linje när det eventuellt skulle vara läge att göra större förändringar i vår ekonomi. Den smärtgränsen går för oss vid två årsutgifter eller 730 dagar då skulle vi göra större förändringar. Beroende på situationen just då skulle det antingen vara att dra åt utgiftskranen riktigt hårt alternativt att ta fler uppdrag och/eller i uppdragen fokusera mer på att optimera inkomsten snarare än som idag fokusera på vad som är kul och lagom och sen i det närmste se inkomsten som en bonus.

Så tänker vi, hur ser ni på er ekonomi? Hur tycker ni att liknelsen med vatten fungerar? Har du andra liknelser du brukar använda?