Tankar kring boken Slow fashion

Nu när jag har slutat mitt heltidsjobb så har min läslust kommit tillbaka. Förut var jag ganska slut på kvällen och orkade inte öppna en bok, jag ville bara sova så fort jag lagt mig i sängen eftersom jag skulle kliva upp tidigt och ta mig till jobbet.  Nu är jag oftast ganska pigg på kvällen och har flera böcker på nattduksbordet som jag läser. Igår läste jag ut boken Slow Fashion skriven av Jennie Johansson och Johanna Nilsson. För inte så länge sen sprang jag på Johanna Nilssons blogg Slow fashion av en händelse och började läsa bloggen och blev nyfiken på boken. Är egentligen inte så intresserad av mode eller trender men jag är intresserad av slow living och hållbarhet som den här boken berör.

Boken beskrivs av författarna ”som en guide till smart och hållbart mode” och det är en bra beskrivning. Det inledande kapitlet handlar om klädindustrins historia och hur dagens syn på mode och konsumtionen av kläder påverkar miljön. Trenderna är snabba och priserna på kläder har de senaste decennierna stått still eller i vissa fall till och med blivit billigare. De följande kapitlen går igenom olika material och hur man kan syna plaggen för att veta att man köper ett plagg som är av bra kvalitet. De avslutande kapitlen går igenom rent praktiskt hur man kan vårda sina kläder och skor för att förlänga livslängden.

Jag tycker om boken och gillade särskilt kapitlet som beskriver de material som finns på marknaden, men mycket av det som beskrivs i boken var inte nytt för mig. Jag har nästan helt slutat konsumera kläder till mig själv sen ett par år tillbaka, numera använder jag och tar hand om det jag har. De få plagg jag har köpt det senaste året har jag köpt second hand. Det är nästan skrämmande hur fina och nästan nya kläder som går att hitta i second hand-butiker, det finns också en hel del fina plagg på loppissajter. Ett annat tips som de nämner i boken är klädbyten eller klädlån, det är något som jag också brukar göra med mina systrar och min mamma, vi har turen att dela samma storlek och har liknande smak.

Jag gillar också kapitlet som beskriver hur man kan lappa och laga sina kläder. Det är något som jag alltid har gjort, min mamma var den som lärde mig mest tips och tricks när det kommer till sömnad men även pappa visade mig hur man kan laga ett hål. Det var så naturligt för den generationen att man lagade i första hand något som hade gått sönder. Med dagens låga priser så är det tyvärr så enkelt att kasta och köpa nytt istället. Det händer oss också, att vi kastar istället för att laga, men jag försöker laga om det går. Vi har ett syskrin (en gammal plåtlåda) som står framme så att det går snabbt och enkelt att laga ett hål eller sy i en knapp om det skulle behövas. I de flesta större städer så kan man ju också lämna in plagg till skräddare eller skorna till skomakaren. De får ofta plaggen och skorna att bli som nya igen för en rimlig peng.

Barnkläder är ju en annan femma…har upplevt att barnen sliter otroligt mycket på kläderna när de är mellan 3-7 år sen avtar det lite. Har lappat en hel del byxknän med lappar som man stryker på, det är snabbt och enkelt och byxorna får lite längre livslängd.  Vi brukar satsa på jeans med en hög procent av bomull och jag undviker att köpa tajts till tjejen, det må vara ett fint och gulligt plagg men de är ju tunna som papper och går sönder så lätt. Mycket av barnens kläder är ärvda och den äldsta sonen är väl den som oftast får nytt men jag har nu börjat hitta bra klädpaket till honom second hand.

Har man börjat reflekterat över hur man konsumerar kläder och skor så är den här boken en bra start. Utan att vara dömande så ger den en hel del tips och en bra start på vägen till hur man kan börja konsumera kläder på ett mer hållbart sätt, sen är det ju så att den mest hållbara konsumtionen är köpet som aldrig blir av. Hur många gånger är det egentligen som vi verkligen har ett behov?

Har du läst boken? Har din syn på kläd- och sko-konsumtion förändrats över tid?