ekonomisk frihet, enkelhet, Ut ur ekorrhjulet, vår ekonomi

Det kan saknas en miljon – vad ska vi göra nu?

I måndagens inlägg berättade vi att det eventuellt kan saknas en miljon i det kapital som ska ta oss fram till det att de stora extrainsättningar som vi gjort till tjänste- och privatpension blir tillgängliga vid 55 års ålder eller eventuellt senare om reglerna för uttag ändras retroaktivt.

Den prognos vi lagt räknar med en avkastning på investerat kapital på 3% över inflation och att pensionen blir tillgänglig från 57 år ålder. Det finns i den prognosen både uppsida i form av pension som kanske fortfarande är tillgänglig från 55 och avkastning som kan bli högre. Det finns även nedsida i form av lägre avkastning och pensionsålder som flyttas bortom 57 år.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_6069.jpg

Om en vecka den 15:e mars föreläser vi på biblioteket i Skillingaryd länk till facebook med mer information här!

Vi känner oss fortfarande väldigt fria och med tanke på den tuffare ekonomiska situationen som drabbat många de senaste året så känns det lyxigt att i lugn och ro kunna fundera på vad som ska göras inom 5, 7 eller10 år och inte samma antal dagar. Man kan kanske säga att vi har blivit mindre fria i absoluta termer men känner oss mer fria i relativa termer.

Kortfattat kan man säga att det finns fyra vägar framåt för oss givet dessa förutsättningar:

1. Hoppas på det bästa? Förutsättningar som måste uppfyllas för att det ska fungera är hög avkastning samt oförändrad tidigaste uttagsålder för tjänstepension (55 år).

2. Superspar – det vill säga dra ner på alla ”onödiga” utgifter och utnyttja inkomstmöjligheten på stugan för att täcka löpande kostnader samt använda barnbidraget till barnens löpande utgifter. Inga längre resor.

3. Arbeta 25% under cirka 7 år – ungefär på den nivå vi gjort de senaste 3-4 åren men med den skillnaden att inkosten nu kommer behövas. Bygger på att det finns intressanta och meningsfulla uppdrag på deltid.

4. Jobba heltid under ett par år med start om 5-6 år – bygger på att vi kan tänka oss att tillfälligtvis vara i ekorrhjulet igen och att det finns något roligt och meningsfullt att göra som betalar en medelgod lön.

För mitt inre ser jag detta som att vi är på en resa och på GPS’n får vi en varning om köer fem mil lägre fram, nu kan vi välja hur vi vill hantera det. Köra på och hoppas att det löser sig, sänka hastigheten eller ta ett fikastopp medan det löser sig eller hitta en annan väg runt för att undvika kön helt?

Vi har en ganska bra bild av hur vi vill göra och varför men först skulle vi vilja höra era reflektioner? Hur skulle du ha gjort i samma situation?

34 reaktioner till “Det kan saknas en miljon – vad ska vi göra nu?”

  1. Min kommentar på förra inlägget verkar ha fallit bort, så tar möjligheten här istället 🙂

    Tycker många som pratar om FIRE gör misstaget att se på det som en ”hit or miss”-kalkyl. Men om man söker frihet från ekorrhjulet är det ju fortfarande otroligt mycket bättre med 95% ”frihet” än 0, även om er ambition var att inte behöva jobba av nödvändighet alls. Några kommenterar handlade om att ni på något sätt skulle ha misslyckats vilket känns helt fel. Ni lever ett väldigt fritt och medvetet liv enligt era värderingar, det är fantastiskt! Heja er 🙂

    Skrev även kort om 4%-regeln vilket mest var en respons på ett svar du gav på en kommentar från Hanna i förra inlägget. Ni har säkert blykoll så detta är nog att slå in öppna dörrar. 🙂 Men kanske läsare av kommentaren inte har samma koll:
    * Trinitystudien antar inte att man kan leva på 4% ”för evigt” utan utfallet är tydligt kopplat till längden på uttaget. Vid 50 års horisont minskar andel lyckosamma utfall till strax under 90% med normalportföljen i studien.
    * Studien räknar ett lyckosamt utfall som att pengarna inte tar slut. Det handlar alltså inte om att bibehålla kapitalet. Finns det 1kr kvar på kontot räknas det alltså som ett lyckosamt utfall.

    Med det sagt så är det ju precis som du skriver mest troligt att det finns kapital kvar i slutändan, till och med mer kapital än idag!

    Detta var som sagt mest för att din formuleringen i kommentaren inte skulle bli missvisande för en mindre insatt läsare.

    Den i mitt tyckte mest pedagogiska artikeln om 4%-regeln anpassad för FIRE just nu: https://thepoorswiss.com/updated-trinity-study/

    Gilla

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Osäker varför den tidigare kommentaren föll bort men bra att du då försökte igen. Bra också med länk till Trinity för det tål att påminnas om. Det enda som ger 100% säkerhet är flexibilitet och det har vi vetat (och skrivit) om under hela tiden men det är svårt att förmedla, enklare då med en enkel matematik även om den aldrig är mer ära 95% säker eller i vårt fall kanske 80% eftersom vi ville bli fria så snart som möjligt i rätt fas i livet.

      Vi känner oss på vissa sätt mer fri idag då vi har fått ett helt annat ”mind-set” i den här processen och vi ser också vad mycket det är som behöver göras i samhället och där vi kan ha ett finger med i spelet ibland som avlönade och ibland som ideella krafter.

      Gillad av 1 person

  2. Tror min kommentar också försvann så postar igen.

    Hur ser du på möjligheten att hitta intressanta uppdrag/arbeten efter att ha stått utanför arbetsmarknaden ett tag? Om du antar scenariot hoppas på det bästa och märker att pengarna tar slut vid 54. Tror du att du kan hitta heltidsarbete då som ger hyffsad inkomst? Beror ju förstås på lokal arbetsmarknad/bransch kontra egen kompetens.

    Gillad av 1 person

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Vårt syfte har aldrig varit att ”inte arbeta” utan syftet har varit att arbeta lagom mycket med sådant som vi tycker är kul och som är flexibelt så att det inte inskränker på vår frihet. Vi är mindre specialiserade idag men vill å andra sidan inte kliva tillbaka in i vårt tidigare 8-17 (och lite till + resor) liv utan i den mån vi har och fortsättningsvis kommer arbeta så kommer det var omväxlande och flexibla uppdrag.

      Ett heltidsarbete med medelinkomst (vilket jag tycket är bra) skulle vi absolut båda kunna hitta/skapa igen men det är inte vad vi i första hand satsar på.

      Gilla

  3. Jag tycker att 3 känns ganska trevlig givet att sidouppdragen känns vettiga. Dyker det upp något riktigt bra gig som möjliggör 4 så hade jag tagit det för att minska beroende av 1. 2:an känns inte speciellt attraktiv, mer av ett krisalternativ IMO.

    Hoppas på bra börsutveckling samt att pensionsregler inte ändras retroaktivt oavsett! 🙂

    Gillad av 1 person

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Tror att det ligger närmare till hands med att jobba ungefär kvartstid under de närmaste åren vilket vi i stort sett redan gör. Närmare heltid under korta perioder är också ett alternativ och till och med troligt då behoven hos uppdragsgivarna förändras. Huvudfokus för oss är att kunna vara flexibla och kunna utnyttja skolloven fritt, resten av tiden är vi ändå bundna av barnens skolgång.

      Gilla

  4. För att svara på den faktiska frågan: Jag skulle nog välja alternativ 3. Det går ju kanske lättare att skala upp/ned i takt med att era prognoser förfinas när tiden går. Ni har ju dessutom flera inkomstströmmar på plats (?) och kanske är enklare att successivt jobba på att utöka dessa snarare än att söka något helt nytt? Ger minst intrång i er livsstil gissar jag.

    Gillad av 1 person

    1. Hej igen och tack för din kommentar,

      Håller med om att alternativ 3 känns närmast just nu. Det förändras också med tiden, jag tänker att om barnen var mindre så skulle nog 2:an var mer attraktiv för oss eftersom vi då skulle vilja vara fria även dagtid mitt i veckan vilket inte är vårt största fokus just nu.

      Vi låg också närmare den utgiftsnivån och modellen när barnen var små så när som på att vi alltid sparat barnbidraget separat. Tänker att den kanske även hade varit närmare senare i livet då det bara är vi två och vi hade kunnat se det som en liten utmaning att se hur billigt/smart vi kan leva under några år.

      Gillad av 1 person

  5. Jag röstar på en kombination av 3 och 1 (i den ordningen). Ni verkar ju hittat en bra balans så som ni har det nu. Ungefär 25 % jobb ger ju ändå stor frihet, särskilt när ni kan styra jobbet mycket själva.
    När barnen blir större och flyttar så sjunker utgifterna mycket och det är också lättare att leva efter 2 ett tag om det behövs.
    Spännande att följa erat resonemang!

    Gilla

    1. Hej och tack för din kommentar,

      De senaste veckorna har jag arbetat en del och den här veckan är det Maribel som har några uppdrag, samtidigt hinner vi med att ta med barnen på träningar (inklusive skjutsa deras kompisar vars föräldrar jobbar mer:-). Hinner laga mat, baka bröd, pyssla hemma, gå långa promenader, träna några timmar då och då etc. Vi är ändå bundna av barnens skoltider så det inkräktar i väldigt begränsad omfattning på friheten. Kanske mer 3 i början av perioden och mer åt 2 mot slutet….att som i alternativ 1 bara hoppas att det går bra ligger nog inte för oss…vi vill gärna sitta i förarsätet på våra liv. Sen om det faller ut mer positivt så är det ju bara bonus, tänker jag.

      Gillad av 1 person

  6. Jag tycker 3 – har alltid tyckte det är ett bra alternativ och att folk ska sikta på att bli frilansare med bra sparkapital än att bli FIRE (därför är jag lite emot när tex Mi30 kallar det för ‘slutar jobbar’). Hursomhelst – jag väljer 3

    Gillad av 1 person

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Det är ju ungefär så vi har levt under den tiden sedan vi hoppade av med den skillnaden att vi inte har ”behövt” pengarna för att klara vår livsstil. I början av vår frihet ville jag lansera ett nya språkbruk där jag sa att vi slutat ”jobba” men kommer fortsätta att arbeta hela livet eftersom jag förknippar jobb med ”jobbigt” kneg och ekorrhjul. Svårt dock att etablera nyspråk så man får helt enkelt acceptera de ord som används i dagligt tal:-)

      Jag vet att även Mi30 arbetar en del…helt valfritt men ändå arbete…

      Gilla

  7. Jag håller på alternativ 3 med 25% möjligen med inledning eller avslutning med alt 4 med heltid.
    Min föreställning är att om jag själv skulle sluta jobba eller jobba mindre är att jag skulle få fruktansvärt svårt att få upp farten igen och jobba mer. Men ni har ju småjobbat hela tiden så att ”gå upp” till 25% kanske inte är så påverkande ändå.
    Även om ni jobbar 25% så hinner ni promenera, laga mat och baka. (avundsjuk javisst)

    Gillad av 1 person

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Vi egentligen hela tiden sedan vi hoppade av ekorrhjulet arbetat en del och det har inte varit något hinder från känslan av frihet. Den stora skillnaden nu är ju att vi eventuella behöver pengarna så vi får väl se om det ger någon skillnad i känslan inför arbetet. Ibland upplever jag att vi till och med är bättre på att utnyttja ett par helt fria dagar efter att vi har arbetat några dagar för då finns suget där att göra allt det där som man inte kunnat under arbetsdagarna.

      Har egentligen rätt svårt att tänka mig att vi någonsin skulle börja jobba heltid igen under någon längre period men några veckor eller månader kan det ju falla sig så att vi skulle ta ett uppdrag som innebär en sådan nivå tillfälligtvis.

      Gilla

  8. Jag skulle välja 3:an med kombination av 2:an och 4:an. Jag har på senare år upptäckt att det finns heltidsjobb som erbjuder en hel del flexibilitet både vad gäller den tid och energi en lägger ner.

    Gillad av 1 person

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Det blir nog över tid någon form av kombination men skulle tro att vi börjar med 3 (får återkomma med nytt inlägg när vi har tänkt klart). 4:an känns inte aktuell annat än om det var absolut nödvändigt eller under en kortare period på några veckor upp till några månader om något speciellt roligt projekt skulle dyka upp som passar med övriga saker som vi vill göra. Till exempel under hösten skulle vi kunna jobba lite mer om något kul dök upp för då är det lugnare med andra aktiviteter. 2:an känner jag främst skulle vara aktuell senare i livet när barnen är äldre för nu har vi hittat en så skön balans och så roliga saker som vi gör tillsammans som vi inte vill vara utan om vi inte absolut måste.

      Gilla

  9. Hej! Jag hade valt nr 3 🙂 . För det första är det det som ni redan gör, och jag tror mig ha förstått att du gärna jobbar 1-2 dagar i veckan med ngt som känns meningsfullt. För det andra har jag sedan januari i år egen erfarenhet av just det. Jag har inspirerats av er, (TACK!) räknat och jobbat mot det här i 4 år . (Jag är 53 år men bor inte i Sverige så det är en annan ekonomisk historia bakom detta). Jag tycker att genom att jobba 2 dagar/vecka hinner jag inte vända på dygnets timmar, jag har lust att göra ett avbrott i den sköna vardagen för att jobba/träffa nya människor/känna sig behövd, precis som man känner en lika stor lycka att få 5 dagars ledighet efter 2 arbetsdagar 😉 … de 5 fria dagarna uppskattas mer tror jag när man därefter måstes gå upp tidigt 2 dagar i sträck. Dessutom när man behöver pengarna från det ”25%-iga” förvärvsarbetet, för att leva ett bättre, lugnare ekonomiskt fritt liv… känns det motiverande och helt ok.
    Dessutom tror jag att ni båda vid det här laget har samlat så många nya erfarhenheter och kontakter att ni skulle kunna ha turen att hitta ett roligt 25%igt arbete.
    Det ska bli spännande att få höra vilken väg ni har valt 🙂

    Gillad av 1 person

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Det är så roligt att höra alla perspektiv och roligt också att du har funnit inspiration i det vi skriver. Det har kanske redan framgått att vi lutar åt 3 precis som du säger inte minst därför att vi har varit så nöjda med vår vardag de senaste åren och den har innehållit jobb/studier på ungefär den nivån. Det är också så att vi under de år som gått sedan vi hoppade av har undrat varför vi inte vågade hoppa tidigare eftersom det fungerar så bra att arbeta deltid och ha en hel del frihet. Kul att höra dina reflektioner och återigen tack för att du kommenterar!

      Gilla

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Är ingen trader och har inget intresse för det så i det perspektivet tar jag hellre lite uppdrag som skribent och eller vikarie i skolan etc än sitter å kollar börsen. Bedömer också trading som en mer riskfylld strategi som kan gå åt vilket håll som helst…

      Gilla

  10. Jag är i en lite liknande situation i det att jag väljer att påbörja min frihet nu, utan att ha 100% täckning för kostnaderna fram till att pensionen börjar kicka in. Det jag ser framför mig är att skapa inkomstströmmar som känns roliga, men inte tvunget är jobb. De skulle visserligen kunna vara ett jobbuppdrag på 100% under en tid eller på 25% under lite längre tid, men jag funderar mer på att skapa något som kan ge inkomst eller hjälpa någon starta upp en affär som senare kan ge inkomst tillbaka. Mer konkreta exempel jag tänkt på är att leda en stadsvandring på ett ställe där det inte finns (AirBnB), göra med äppelmust än jag brukar och sälja den, osv.

    Jag håller med om att det känns galet lyxigt att kunna tänka på vad jag vill göra så långt i förväg och dessutom ha olika alternativ. Det njuter jag av.

    Gillad av 1 person

      1. Hej och tack för din kommentar,

        Vi har hyrt ut stugan nästan hela tiden sedan vi flyttade in förutom korta avbrott när vi uppdaterat den eller när vi hållit den tillgänglig för egna besökare. Det här året experimenterar vi med att ha den på airBnB något som funkat bra hittills då den inte är upptagen jämt men vi har haft ganska gott om hyresgäster. Vi skulle dock gärna uppdatera stugan lite ytterligare och har därför under en period bestämt att intäkterna från uthyrning ska gå till att göra förbättringar som kanske i förlängningen leder till mer uthyrning men som kortsiktigt äter upp intäkterna.

        Gilla

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Intressant att höra av egen erfarenhet tror jag att man behöver ett litet ”break” precis när man hoppar av men sen kommer det en massa idéer om vad man kan tänkas göra. Vissa är besparingar genom att göra mer själv, andra är inkomster och ytterligare några är bara trevliga hobbys som att skriva blogg;-) För min del tänker jag att cirka 25-30% är över en längre tid men att det helt klart kan vara heltid under några veckor eller till och med månader om det dyker upp något kul, kan ju också vara något säsongsbetonat som gör att man jobbar lite mer under en period. Om några år när våra barn troligen vill vara hemma och sommarjobba en del av lovet skulle jag också kunna tänka mig att hoppa in i någon verksamhet så att ordinarie personal får semester till exempel. Egna små verksamheter är också kul, Maribel har skapat en del produkter baserat på återbruk och några konstverk som hon sålt och så har vi hyrt ut vårt boende och vår gäststuga i lite olika former.

      Gilla

  11. Hej, vi har likt ni levt fritt sedan några år – och vi kommer också ha ett ekonomiskt glapp innan ålderspensionen tar vid. Vi tänker att så länge behovet av ny inkomst ligger mer än tre år framåt – sitter still i båten och avvaktar (för mycket kan hända innan dess). I stället njuter av det fria livet. För att senare ta itu med bekymret, när vi måste (om man nu kan kalla det bekymmer). Vi tänker dels att ett lönearbete för med sig omkostnader och att nuvarande pengar räcker kortare tid, bara för att man börjar jobba. Däremot gör vi små saker som bidrar till att minska gapet. Så varför inte skruva lite mer på de parametrarna ni har nu, utan att förta er. Om ni ökar jobbmängden nu redan, var noga med att ni inte förlorar balansen – den mellan fri tid, stimulerande arbete och omkostnader som kommer till följd av lönearbete. Jag tycker inte ni ska ha för bråttom att lösa frågan, om ni trivs med ert nuvarande liv. Barnen behöver er nu och arbeta kan ni göra sen. Så mitt råd är att ni chillar och stämmer av om ett år igen.

    Gilla

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Min tanke är att vi kommer arbeta ungefär lika mycket som under de senaste tre åren vilket vi har gillat enda skillnaden som eventuellt skulle kunna påverka känslan är att pengarna som vi tjänar behövs och inte längre bara är ”extra”. Vi brukar ju kalla oss för hippiekapitalister men känna tyvärr att vi ibland är lite för lite hippies och har svårt att inte göra något åt potentiella problem som vi ser i horisonten. Det är ofta bra men vi har svårt att ”ta det som det kommer”. Så länge som vi kan bibehålla den grundläggande balansen så ser vi hellre att det visar sig att vi har lite extra pengar när pensionen blir tillgänglig än att de tar slut ett år för tidigt…gillar i och för sig rådet att chilla:-)

      Gilla

  12. Hej!
    Jag tänkte ungefär som ni att det är bra att brygga över lite genom att arbeta lite. Det jag tycker är svårast är att reglera det till lagom mängd. Beteendet att samla på sig pengar försvinner liksom inte för att jag hoppat av ekorrhjulet. Det blir lätt att jag hamnar i ett nytt hjul….jag är ganska säker på att jag egentligen inte behöver jobba mer alls men ändå fyller jag upp med diverse uppdrag till bredden. I och för sig mer stimulerande när man frilansar och tar de jobb man tycker är kul.
    /Snickaren

    Gillad av 1 person

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Kan hålla med om att det är svårt ibland att hålla balansen, när grejerna man gör är roliga och man vill ju också vara hjälpsam när en uppdragsgivare har ett behov. Det som har funkat för oss hittills är att ha en målnivå per halvår hur mycket vi kan tänka oss att arbeta så att vi kortsiktig kan var flexibla och hoppa in men då ser till att kompensera med mindre arbete senare. Det tror jag vi kommer fortsätta med även när vi nu eventuellt kommer arbeta lite mer och på ett annat sätt.

      Gilla

  13. Hej! Vi har kört FI sen 2019 då vi hoppade av jobb-karusellen och flyttade till Spanien. Tanken var att leva på portföljerna men det blev inte riktigt så. Vi har gjort din nummer 3 i princip sen start och har otroligt nog (ej planerat) klarat vår hela vår försörjning på det. Antar att vi är lite för överbetalda…
    Under tiden har portföljerna växt 50% så nu är vi FI++ men fortsätter ändå, det är kul att ha lite ”jobb” att pyssla med i veckorna och ca 20% passar oss perfekt. 🙂
    Det där kommer lösa sig finfint för er.

    Gillad av 1 person

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Vi skulle med lätthet kunna leva på inkomsten vi fick från två halvtidsjobb till och med om de inte var speciellt välbetalda, eller 25% om vi hade välbetalda uppdrag. Beror ju lite på vad man sysslar med men min känsla är att inom de områden där vi jobbat innan vi hoppade av att förväntan är att man är tillgänglig nästan dygnet runt för arbetsgivaren och det är vi inte intresserade av. Hur som känner jag stor tillförsikt att det kommer lösa sig.

      Gilla

  14. Jag tycker 3 verkar bäst! Särskilt om ni kan utöka den verksamhet ni redan gör och tycker är kul. Och försöka anpassa mängden uppdrag mera efter behovet av mera kapital.
    Alternativ 2 verkar inte så bra. Man blir sårbar med så små marginaler.
    Alternativ 4 verkar inte så lockande. Jag gjorde FIRE för åtta månader sedan och i varje fall just nu känns det allt annat än lockande att börja arbeta heltid igen.
    Alternativ 1 verkar inte stämma med era personligheter.

    Gillad av 1 person

    1. Hej och tack för din kommentar,

      Låter som att du suttit inne i mitt huvud som skrivit den analysen…eller läste du inlägg nummer 3 innan du kommenterade på inlägg nummer 2 😉

      Gilla

      1. OK, ska jag vara ärlig så läste jag alla tre inläggen innan jag kommenterade. 😉
        Min budgetmiss när jag gjorde FIRE var att jag inte räknat med höjningen av ISK-skatten. Jag sålde av fonder 2022 så jag skulle ha pengar på konto till 4,5 år från FIRE vid 56,5 år till tjänstepension vid 61 år. Nåja, kraschar börsen så bör rimligtvis ISK-skatte också bli lägre och då räcker pengarna kanske ändå.

        Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s