När du läser det här har jag snart gjort min första vecka på ett nytt extraknäck. Eftersom jag valde att acceptera nomineringen och valet som nämndeman i tingsrätten den närmaste 4 års perioden så behövde jag sluta som lokalreporter då detta kunde ses som att jag har ett förtroendeuppdrag för ett parti (även om jag aldrig har varit aktiv i partiet och rollen är icke-politiskt) så får det inte finnas något tvivel om mitt oberoende och då behövde det bli så här.
Mitt beslut grundades i att jag ville gå framåt, testa något nytt och det är också det som friheten har givit att man kan ta beslut på det här sättet utan att fundera över inkomst som drivkraft. Samtidigt innebär det nya uppdragen tom nämndeman att jag kommer vara i rätten troligtvis 10-20 dagar om året vilket är mindre än vad jag vill arbeta och då började jag fundera på vad jag kan göra för att fylla min ”lagom-kvot” av arbete.
Det visade sig att posten behövde extra brevbärare från mitten av november till slutet av december. Stationen ligger 5 minuters gångavstånd från vårt hus och jag har alltid varit nyfiken på detta jobb som förutom att vara samhällsviktigt också är fysiskt aktivt. Så nu har jag skrivit upp mig för 6 veckors heltidsarbete. Därefter det kan bli aktuellt att fortsätta på timme vid behov och det finns ömsesidigt intresse för det.
Det märkliga var att under förra veckan efter att det nya kontraktet var signerat så kände jag mycket större känsla av frihet. ”Tänk att jag hade höstlov förra vecka och nu har hela den här veckan fri att göra vad jag vill” tänkte jag en känsla som försvunnit lite under den senaste månaden när jag inte arbetat alls.
Ser fram emot att lära mig det nya arbetet för att se om det kan vara ett bra extraknäck framöver och ser samtidigt fram emot tempoväxlingen tillbaka i januari när vikariatet på heltid är över. I slutet av sommaren hade jag också en period med i stort sett heltid i sex veckor och efter det var jag hemma med och fixade med trädgården och diverse andra projekt med ovanligt stor kraft/glädje och kände i det en fantastiskt frihet.
Kort sagt friheten känns mer verklig och värdefull med en växelverkan mellan lite mer intensiva perioder och sedan lite lugnare där man helt styr sin tid, där emellan perioder med kanske arbete någon dag i veckan och så vidare.
Är det jag som är konstig eller är det någon som kan känna igen sig? När känner du dig som mest fri?
Enkel boning- ett fritt liv i all enkelhet- 
Härligt med flexibilitet. Det är den verkligs styrkan!
GillaGillad av 1 person
Härligt med flexibilitet. Det är den verkligs styrkan!
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Ja flexibilitet är verkligen grejen, inte nödvändigt att arbeta men heller inte förbjudet utan det som känns spännande, nytt och givande i lagom omfattning.
GillaGilla
Det är ungefär det här som att frilansa är 🙂 Har alltid tyckt att det är lite överdrivit med FIRE och uttrycket ‘ekonomisk oberoende’ och att det räcker gott och väl med att frilansa (efter att har sparat ihop en buffert). Känns som ni börjar flytta åt det hållet också.
GillaGillad av 1 person
känns också som folk nästa skapar ett problem för sig själv med att säga att de är eller sikta mot FIRE eller att vara ekonomisk fri – eftersom då måste de ibland ‘böja’ beskrivingen för att hålla fast med FIRE målet. Bättre kanske att inte har så högt uppställda mål från början men att skapa flexibilitet istället
GillaGillad av 1 person
Jag upplever en skillnad mellan att ha ”FIRE som grundplan med lite eventuella extrajobb” jämfört med ”att frilansa”.
Om man frilansar har man förmodligen dels lite press på sig vad gäller omfattningen av inkomst (dvs man kan under perioder behöva ta uppdrag som inte känns så kul eller känna viss oro för hur det blir hösten 2025) men också en förväntansbild som gör att en månad med genomsnittlig inkomst inte känns som någon framgång.
Medan man med FIRE tänker att man ska tjäna inget eller väldigt lite som grundplan. Så varje tusenlapp extra som man drar in blir en ren bonus.
En heltidsanställd brevbärare som precis får ekonomin att gå runt ser troligtvis annorlunda på lönen jämfört med någon som har som grund att jobba väldigt lite och vips får en full brevbärarlön under en period. Även om man som både Oskar och jag tjänade mycket mer än en brevbärare när vi jobbade heltid.
Så upplever i alla fall jag det efter 6 år med ströinkomster vid sidan om FIRE. En månad med 15 000 kr i inkomst nu känns mycket mer än 45 000 kr för 10 år sedan.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Har väl egentligen inte så mycket att tillägga så mycket till vad Miljonären har skrivit men åtminstone för mig är det skillnad att ”frilansa” eller ta extraknäck när det är extrapengar man tjänar och helt valfritt jämfört med när det är tvingat. Om man läser våra böcker är det tydligt att vi pratar om ekonomisk frihet vilket för oss handlar om att ha goda marginaler och därmed kunna ha stora valmöjligheter för hur mycket man arbetar och med vad. Vårt mål var aldrig att inte arbeta utan att kunna göra det när det kändes givande och i lagom omfattning. Ibland har vi kallat oss för fega egenföretagare för att vi var tvungna att säkra att räkningarna kunde betalas innan vi vågade oss ut i det okända och osäkra.
GillaGilla
Jag tror vi nästan pratar om samma sak men kanske kalla det för olika saker. Jag menar inte en frilansare som ‘överlever’ från månad till månad, det är därför jag skrev med en buffert. Tex har man en buffert på 2 miljoner så är man fortfarande ganska långt ifrån riktigt FIRE om man är typ 40, men det räcker gott och väl för att frilansa och inte känner sig tvungen att ta vilka uppdrag som helst. Det finns väl ett visst tvång men samtidigt är det på en så pass låg niva att det inte känns som tvång eftersom man har bufferten. Det är ungefär hur jag har antagit det är med er 1 miljon på 5 år (tror jag det var?) Det är väl inte extraknäck – det är också ‘tvång’ eftersom det behövs för att ha den efterfrågade livsstil, men som sagt det är på en så pass låg nivå på tvång att det inte känns som tvång, om ni förstår vad jag menar. Och jag vet att ni inte hade för avsikt att inte jobba något mer men ni var väl tror jag rätt noggrant med att hålla firmans pengarna separat så att man gick att visa att det gick. Det känns ändå från utsidan att strategin har förflyttats lite från FIRE (som jag i alla fall definiera FIRE) till frilansare med en bra buffert. Det du beskriver i sista meningen ”fega egenföretagare för att vi var tvungna att säkra att räkningarna kunde betalas innan vi vågade oss ut i det okända och osäkra.” är också precis det jag menar med frilansar med en buffert – det är väl ändå en förflyttning ifrån FIRE eftersom man kanske kan betala räkningarna men det blir inte den livstil man vill ha om inte man komplettera med lite frilansinkomster. Men jag menar inte det på ett kritiskt sätt – jag tänker mer för ‘nybörjare’ så kanske det kan vara bra att veta att det finns andra vägar en just FIRE som inte är så kapitalintensiv och att det finns en diskussion kring det – man ser också på vissa andra blogg att folk nästan knäcks av strävan efter FIRE när de kunde kanske istället ta en annan väg (det kanske är det som man kallar för Coast FIRE eller dylikt men det tycker jag inte kan klassas som FIRE – man måste ändå jobba något med sådana modeller).
GillaGilla
Hej och tack för din kommentar,
Tror också som du säger att vi menar ungefär samma sak. Om man läser vår båda böcker så inser man att vi funderat en hel del på olika sätt att bli mer ekonomiskt fri, faser och grader av ekonomiskt frihet och flexibilitet både i utgifter och inkomster beroende på var livet tar än och vilka önskemål man har.
Vi utvecklar detta ytterligare i Lev lokalt där vi pratar om att olika vägar passar olika personer där vissa kommer att behöva mer av det du kallar buffert för att känna sig fria medan andra tycker att det är OK att köra på lite slakare lina. Det eftersträvansvärda är känslan av frihet och valmöjligheter tycker jag och anser att vi också beskrivit det på olika sätt.
För mig var begreppet FIRE väldigt starkt precis när det lanserades och jag tyckte att det funkade jättebra för det vi eftersträvade med tiden har det dock börjat betyda lite allt och ingenting. I USA finns det till exempel personer som har både 100 och 1000 uthyrninsenheter som kallar det för ”FIRE” vilket för mig även om de kanske är mer ekonomiskt oberoende än oss mer liknar att vara rik och driva ett medelstort företag och en hel massa ansvar och risk.
Som jag ser vår modell om man ska utgå ifrån FIRE terminologin så har vi tillräckligt kapital för Lean FIRE men vi har valt att lägga till några aspekter i livet som kostar lite extra och väljer då att jobba lite för att bekosta dessa. Vi anpsassar oss till det vi lär oss genom livet och låter inte heller FIRE bli en fängelse…det skulle liksom vara emot syftet:-)
GillaGilla
Tack för bra och intressant svar och diskussion – du har uttryckt det hela bra där! 🙂
GillaGillad av 1 person