Under många år har jag varit oförstående för begreppet ”Oxveckor” som jag tycker utgår ifrån att man tycker illa om vintern. Visst är det mörkt efter jul och nyår men det blir ändå ljusare för varje dag och dessutom är det nästan alltid snö under den här delen av året vilket gör det möjligt att vara ute och ha kul. Ur det perspektivet har jag mycket svårare för slutet av hösten när det är lika mörkt men oftast ingen snö och sällan någon möjlighet att utöva någon form av utomhusaktivitet utan att det är plågsamt mörkt, blött och kallt.
Häromveckan märkte jag dock en form av ekonomiskt nedstämdhet hos mig själv, plötsligt var jag övertygad om att allt skulle gå åt helvete med vår egen ekonomi och troligen då också alla andras. Kom då ihåg att jag hade en liknande dipp förra året vilket efter viss eftertanke senare under vårvintern ledde fram till att vi bestämde oss för att bygga vår frihetsbro.
Vad är det då som händer under den här tiden av året? Jo, december och januari har många gånger varit de två månader på året när vi har högst utgifter. Det börjar under december när det ju jul och nyår men det är även starten på vintersäsongens skidåkning. Det betyder att vi köper säsongskort till skidbackarna och kompletterar utrustningen. Vi kör också mer bil under den här säsongen. Parallellt är det oftast nu som elräkningarna är högst och inte sällan är det under vintern som någon reparation på bilen behöver göras på grund av mer körning och kyla, totalt sett mycket som kostar den här perioden.
Eftersom många andra upplever januari som årets fattigaste månad upplever jag också att det mer sällan dyker upp möjlighet för oss till extraknäck just under januari vilket innebär liten eller ingen fakturering/lön. Min analys är att behovet är lägre efter julruschen och ledigheten men också att många inte kostar på sig att vara lediga och sjuka under den här perioden och att många också är betydligt piggare på att ta några extra timmar om frågan kommer när kassan ska fyllas efter jul.
Även om vi vet om detta och att vi under många år har haft högst utgifter under den här perioden och oftast lägst inkomster i januari så ser min hjärna automatiskt en trend….”OK, det här barkar åt helvete” viskar den tyst men om och om igen. Detta utan att ge någon djupare förklaring och plötsligt befinner jag mig tillfälligtvis i en personlig ekonomiskt ”depression” utan att riktigt veta varför.
Sen kommer jag ur den genom att titta upp och se helheten, titta hur det varit tidigare år och förstå att det här är återkommande samt att vi har en plan och vi har stor frihet! När många funderar över de ska betala räkningarna nästa vecka så funderar vi eventuellt på hur det ska se ut om 5 år. Då släpper deppet och byts till glädjen över att vintern är här, bara blir vackrare för varje och snart byts mot fantastisk vårvinter!
Känner du igen det här? Finns det perioder eller situationer som ger dig liknande negativa känslor? Vad gör du för att ta dig ur…eller inte ens ramla ner?
Enkel boning- ett fritt liv i all enkelhet- 
Eftersom jag precis betalat in en större summa på mitt skattekonto för att täcka ISK-skatten så känner jag mig fattig just nu. Jag har inget bolån och hade inte riktigt insett hur räntekänslig min ekonomi är. För att travestera en tidigare statsminister så måste jag erkänna att jag inte riktigt såg detta komma förrän deklarationsunderlagen dök upp.
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Låter som att du förstår vad jag menar i texten, det är alltså inte ekonomin i sig som blivit sämre utan snarare en känsla av att man efter en kortsiktigt sämre period tänker att det mest troligt kommer fortsätta i samma riktning, det stämmer ju inte om det vet hjärnan men känslan finns där ändå.
GillaGilla
Jag har en liknande känsla, men kanske inte helt på samma grund. Vi har precis köpt ett hus (i behov av omfattande renovering) och upplever till följd av detta väldigt höga utgifter nu under de senaste månaderna, och ytterligare ca ett halvår till. Sparkontona får jobba hårt, samtidigt som vi har ett högt lån till banken, och det tär på (det ekonomiska) psyket.
Vi har redan gjort en hel del investeringar i huset för att sänka elförbrukning och kunna skapa extrainkomster på sikt (uthyrning i attraktivt område + solceller). Huset möjliggör för oss att kunna leva lokalt och vi har också i grunden bra koll på våra utgifter, även om de ökat den senaste tiden pga renoveringar, flytt och viss (delvis kalkylerad) livsstilsinflation.
Jag har känt mig nedstämd över de stora utgifterna, men försöker trösta mig med att det faktiskt är detta vi har sparat för i 10+ år och att bo i hus har varit en stor dröm länge. Lånen är höga, men det finns möjlighet till extrainkomster, och vi har en kalkyl som vi tror är både realistisk och rimlig. När det finns en trygg och realistisk plan tycker jag det underlätta att komma upp igen när de jobbiga tankarna knackar på.
Jag uppskattar förresten mycket de tätare uppdateringarna och ”back to basic” tänket/inläggen!
GillaGillad av 1 person
Hej och tack för din kommentar,
Förstår precis känslan när man satsar på något som i längden är bra men som leder till stora utgifter kortsiktigt, är man då lite ekonomiskt lagd kan det kännas lite jobbigt när pengar verkar flyga iväg. Jus det där med att ha en långsiktig realistisk plan som du nämner är ju det som då får en tillbaka på banan.
Kul att du gillar inläggen, det kommer mer framöver även om jag tror att det kan bli lite lugnare takt på publiceringen nu några veckor när vi ska ta tag i ett litet projekt hemma.
GillaGilla